– Vi levde under Israels ockupation men hade ett okej liv, berättar Osama Alnamess. 

De hade en bra bostad och han hade fast jobb som sjuksköterska på Nasser-sjukhuset i södra Gaza. Men så kom kriget. Den 11 november kollapsade Gazas största sjukhus al-Shifa efter att Israel brutit eltillförseln. Sjukhusets allra yngsta patienter blev en världsnyhet: 39 för tidigt födda bebisar i behov av livsuppehållande vård i kuvöser och rent vatten till sin matersättning skulle inte överleva om de inte fick vård någon annanstans.

Antalet påminde om Kfar Aza

Siffran – att de var nästan 40 – påminde om en annan medialt uppskruvad historia från den Hamasledda terrorattacken i Israel den 7 oktober. Det spreds information att 40 bebisar hade halshuggits i kibbutzen Kfar Aza. Uppgiften kom ursprungligen från reportern Nicole Zedeck vid i24News – som då återberättade vad en soldat skulle ha sagt, inte vad hon sett.

Dagarna efter attackerna spreds nyheten och till och med USA:s president gick ut offentligt med att “han aldrig trodde han skulle se bekräftade bilder av terrorister som halshugger bebisar”.

Den israeliska sociala myndigheten Bituah Leum uppger idag att totalt 36 barn under 18 år dödades i attacken mot södra Israel den 7 oktober – alla olika platser inkluderade. Av dessa var 20 under 15 år och tio dödades av raketer. 

Flera små barn mördades alltså. Yngst av dem var den tio månader gamla Mila Cohen, som sköts i kibbutzen Beeri. 

Att hänga upp sig på om det verkligen fanns 40 halshuggna bebisar sågs av många som en del av ett antisemitisk narrativ, tillsammans med desinformation och konspirationsteorier som att det egentligen var Israel själva som dödade hundratals ungdomar på en musikfestival.

Isobel Hadley-Kamptz skrev till exempel i Dagens Nyheter: 

”Diskussioner har förts om huruvida bebisar har halshuggits av Hamas, utifrån den etablerande förnekelsemetoden att genom ifrågasättanden av enskilda uppgifter så tvivel om de stora skeendena.” 

Vad spelar det för roll när det som faktiskt kunde bekräftas var ett fasansfullt, brutalt och dödligt våld mot vuxna, äldre och barn? Varför försöka förminska det?

Att journalister rapporterar korrekt och, om det görs misstag –  vilket händer – rättar felen är dock av just den anledningen särskilt viktigt och själva uppdraget. 

De blev verktyg i en slags morbid argumentationstävling i fruktansvärda krigs- och terrorbrott.

Avancerad räddningsoperation

När det några veckor senare återigen rapporterades om nästan 40 bebisar som riskerade dö – den här gången med anledning av Israels krigsföring mot Gaza – väckte det tvivel: de blev verktyg i en slags morbid argumentationstävling i fruktansvärda krigs- och terrorbrott mot samhällets svagaste.

Eller så var man rädd att anklagas för Hamas-propaganda, för att citera ännu en skribent i Dagens Nyheter, Hanna Hellqvist:

“Och jag kan inte påpeka det ofattbara i att för tidigt födda bebisar kopplas ur sina livsuppehållande åtgärder, för det kommer att tolkas som ett inlägg i Hamas propaganda”.

Samtidigt spred Israels militär animerade filmer om att terrorgruppen Hamas hade en avancerad kommandocentral under sjukhuset där bebisarna vårdades, att det var därför det till slut intogs – vilket aldrig har kunnat bekräftas.

Bilderna på de pyttesmå bebisarna som låg uppradade utan skydd spreds dock och deras existens verifierades. Skillnaden för dessa barns liv var att organisationer hade tid att reagera: Palestinska Röda halvmånen och FN genomförde en avancerad räddningsoperation och förflyttade barnen, som verkligen var i akut fara, till södra Gaza i ett första steg.

Inom en vecka hade åtta små bebisar dött och de flesta andra var i kritiskt tillstånd. 

Mammorna är försvunna

Det var här Osama Alnamess kom in i bilden. Han var en av sex sjukvårdspersonal som till slut evakuerades från Gaza till Egypten – som medföljande medicinsk eskort.

– Det var så här vi lämnade Gaza med ett minimum av skydd för barnen eftersom vi inte hade mer, kommenterar han sina privata bilder.

Vi fördes ut från Gaza med bomber fallandes runtom oss.

Jag kommer först i kontakt med honom på Instagram inför min resa till Sianaihalvön och Rafah – på den egyptiska sidan. En EU-delegation med bland annat den svenska EU-parlamentarikern Abir Al-Sahlani (C) besökte sjukhuset Al-Arish. De träffade då Osama Alnamess och taggade honom i sina händelser.

– Varje personal fick sju bebisar att vårda och sedan fördes vi ut från Gaza med bomber fallandes runtom oss, berättar Osama Alnamess.

Han säger att ytterligare tre barn dog men att de som överlevde nu mår relativt bra. Han bor på sjukhuset med dem och skickar bilder varje dag

– Här har du en liten krigare som överlevt efter att nästan varit förlorad. Vi vet dock inte var hans mamma är eller om hon blivit martyr, skriver Osama Alnamness.

Såväl FN:s flyktingorgan UNRWA som palestinska Röda halvmånen bekräftar hans berättelse för Dagens ETC. Bara tio mödrar har hittats. Resten av bebisarna är ensamkommande med familjerna kvar i Gaza, omöjliga att lokalisera efter kaoset skapat av kriget. Kanske är de döda. Ingen vet.

Vill dö med sin familj

Själv är Osama Alnamess allt mer desperat. Den egna familjens hem i Rafah har förstörts och är obeboeligt efter att en raket träffade byggnaden intill och frun och barnen lever i ett läger, säger han. Varken egyptiska eller palestinska myndigheter i Egypten svarar på hans vädjan att de ska få komma till honom. Han har kunnat tala med frun Hind vid två tillfällen och hon har då desperat letat efter basala saker som blöjor till lille Mohammed och bröd. Ingenstans är de utom faran när bomberna faller runt dem. 

– Jag slits mellan att stanna hos de här små barnen och att på något vis ta mig tillbaka till Gaza. Om min familj ska bli martyrer vill jag vara vid deras sida, jag vill dö med dem, säger han.

Men han vet inte om det ens är möjligt för honom att ta sig tillbaka in.

”Barnen är överlevare”

Livet på Gaza-remsan just nu är dokumenterat livsfarligt. Tiotusentals har dödats av israeliska bomber, svält råder och sjukdomar sprids medan sjukhusen har förstörts eller, som Nasser-sjukhuset, delvis förstörts samt är överbelastade med otillräckliga resurser. 

– Mina kollegor berättar om infektioner som dödar patienterna, amputationer utan bedövning, det finns ingen möjlighet eller resurser att hjälpa. Krigsoffren blir fler varje dag.

85 procent av befolkningen har tvingats fly sina hem. Halva befolkningen är minderåriga.

Samtidigt, några mil bort, hämtar sig 28 för tidigt födda bebisar på ett sjukhus i Egypten och mår lite bättre för varje dag, tack vare Osama Alnamess och hans kollegor. Men ett drygt tiotal av dessa är där utan anhöriga – som inte kunnat lokaliseras.

– Barnen är överlevare. Men vad är det här för början på ett liv? Vilken framtid väntar dem? säger Osama Alnamess.