Hundratals poliser och demonstranter skadades i de våldsamma protesterna.
Bild: Aurelien Morissard/AP
Dagens ETC
Första maj-tågen i Frankrike lockade en miljonuppslutning, men det blev också en dag präglad av våld och förstörelse. Olika politiska agendor slåss nu om narrativet.
Regeringen försöker så split inom arbetarrörelsen, internationella observatörer larmar om polisiärt övervåld. Samtidigt stärks extremhögern.
Första maj-tågen i Paris och hela Frankrike lockade rekordmånga demonstranter i år. I vanlig ordning varierade antalet beroende på vem som står för uppskattandet, men även de mest restriktiva siffrorna – polisens – pekar på att uppslutningen var ovanligt stor, ett år präglat av protester mot regeringens nya pensionsreform som pressats igenom, bland annat genom att runda parlamentet. I franska första maj-tåg 2022 deltog drygt hundra tusen, enligt polisen. En bra bit över sju hundra tusen deltog i år, uppskattar polisen – eller 2,3 miljoner enligt fackförbundet CGT. Oavsett är det den största uppslutningen på flera decennier.
Första maj var också en dag full av våld. Störst uppmärksamhet har bilderna av en kravallpolis som får en molotov-cocktail slängd på sig och fattar eld fått. 28-åringen är inlagd med andra gradens brännskador på armar och ansikte. Uppemot 400 poliser och gendarmer ska ha skadats, enligt det franska inrikesministeriet. De behöver dock inte precisera till vilken grad, bara den brännskadade polisens tillstånd har rapporterats i detalj.
En demonstrant försöker slå tlllbaka en av polisens tårgaskulor.
Bild:
Aurelien Morissard/ap
Brända papperskorgar
Inrikesminister Gérard Darmanin menar att våldsverkarna fanns bland de runt 2000 personerna i ”black bloc”, en fraktion ur främst anarkistgrupperingarna inom extremvänstern. Vilka som verkligen finns i de maskerade, våldsamma grupperna råder delade meningar om, men de agerar ofta mot just polis och kommersiell verksamhet. De utgör dock en minimal andel av demonstranterna.
Utöver skadade poliser präglades även deras framfart av vandalism, sönderslagna butiksfönster, brända papperskorgar och annat.
Samtliga i regeringen, exempelvis premiärminister Élisabeth Borne, gick ut och fördömde det extrema våldet och då särskilt det grova våldet som riktats mot polisen.
Vad gäller skadade demonstranter är siffrorna inte lika klara, inrikesministeriet har talat om ett hundratal, medan frivilligorganisationen Street Medics, som är närvarande vid alla stora demonstrationer i Frankrike, talar om flera hundra. Polisen använde sig av projektiler och tårgas och flera har skadats allvarligt. En demonstrant i Nantes skadades så allvarligt av en projektil att hen fick amputera en hand och en person i Bordeaux riskerar att förlora synen på ett öga, enligt Street Medics.
Enligt fackförbundet CGT demonsterade 2,3 miljoner människor.
Bild:
Thibault Camus/AP
Beväpnade motorcykelpoliser
Under protesterna i vår har även en tidigare förbjuden polisstyrka satts in för att kontrollera protesterna. Motorcykelpolisen Brav-M kör runt och in i folksamlingar beväpnade med handeldvapen, tårgrasgranater och batonger. Hundratals fall av övervåld har rapporterats och filmats, både av organisationer som Street medics och av journalister från bland annat dagstidningarna Libération och Le Monde.
Missnöjet med situationen är markant, från både höger och vänster.
En av högertidningen Le Figaros främsta opinionsbildare, Renaud Girard, sa till Dagens ETC att Emmanuel Macron ställde till det för Frankrike för minimala vinster.
– Om han ändå ska ställa till med ett kaos som liknar ett inbördeskrig kunde han lika gärna ha tagit i ordentligt. Varför inte inför en pensionsålder vid 66 år direkt om det ska bli så här? Nu kommer nästa president att få kämpa med ännu en reform, sade Renaud Girard, som i grunden är positivt inställd till reformen.
Premiärminister Élisabeth Borne och president Emmanuel Macron.
Bild:
AP
Repressiv taktik
Vänstertidningen Libérations chefredaktör, Dov Alfons, å sin sida menar att presidenten och regeringens taktik är repressiv.
– Det handlar alltså om en reform som en överväldigande majoritet av fransmännen är emot och som tvingats igenom emot parlamentets vilja. Sedan skickas kravallpolis ut på gatorna för att stävja ilskan med våld. Det är ansvarslöst även mot poliserna som ska arbeta under extrema förhållanden, säger Dov Alfons.
Den sjätte juni är det dags för ännu en dag av strejker och demonstrationer. Den fjortonde i år. Ingenting tyder på att missnöjet mojnar. Emmanuel Macron möts av högljudda protester vart han än reser i landet och till och med utomlands. Sju av tio fransmän är motståndare till pensionsreformen.
Vid tunnelbanor och busskurer runt Paris finns ”salivtest-tavlor” upphängda. Morgontrötta arbetspendlare kan ses loska presidenten i ansiktet.
Bild:
Emma Sofia Dedorson
Risk för Le Pen 2027
Men regeringen hoppas att intensiteten ska dämpas lagom till sommarlovet, enligt källor från Élyséepalatset till dagstidningen le Parisien. Premiärminister Élisabeth Borne har bjudit in fackförbunden till samtal om arbetsrätt. En utsträckt hand som hittills enbart reformistiska CFDT har fattat.
Marine Le Pen, parlamentariker och presidentkandidat för högerextrema Nationell samling, utnyttjar missnöjet till fullo i sin retorik. Partiet skjuter i höjden i opinionsmätningar och hon väntas kandidera till president ännu en gång om fyra år.
– Om inte någon obefläckad och extremt övertygande efterträdare till Macron presenterar sig är risken överhängande att Macrons politik banar väg för Marine Le Pen 2027, säger Le Figaros Renaud Girard till Dagens ETC.
