– Vi ska sätta ett nytt mål om att avveckla ghettona helt. På vissa ställen genom att bryta upp betongen. Riva byggnader. Sprida invånarna och omplacera dem i olika områden.
Så lät det i danska statsministern Lars Løkke Rasmussens årliga nyårstal. Utspelet om att tömma och riva de så kallade ghettona fick uppmärksamhet även i svenska medier genom både nyhetstexter och ledarstick.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Men statsministerns utspel innehåller varken något nytt eller särskilt mycket substans. Danmarks Radio sköt det snabbt i sank med en artikel som konstaterar att Lars Løkke Rasmussen pratat om att tömma och riva i ghettona i snart tio år.
Inget har hänt, och det kommer inte att bli några rivningar nu heller menar Troels Schultz Larsen, stadsforskare och docent vid Institutionen för samhälle och globalisering på Roskilde universitet.
– Det kommer inte att hända någonting alls. Talet betyder varken fler eller färre rivningar. Det handlar mer om politisk positionering gentemot Dansk Folkeparti och regeringskollegorna i Liberal Alliance, säger Troels Schultz Larsen.
Kommuner beslutar
Ansvaret för den bostadssociala politiken i Danmark ligger dessutom hos kommunerna, och staten kan inte ensidigt besluta om denna typ av rivningar.
2010 gjorde Lars Løkke Rasmussen och regeringen i princip samma utspel som i år. Den gången hette det att antalet allmännyttiga lägenhetshus i de utsatta områdena skulle bli färre, bland annat genom rivningar.
Ett år efter utspelet gjorde tidningen Berlingske en rundringning som visade att endast två kommuner i hela Danmark hade några som helst rivningsplaner.
– De bostäder som finns i Danmark är generellt av hög standard. När man genomfört rivningsprojekt i exempelvis Storbritannien eller Italien handlar det om byggnader av dålig kvalitet. Så är det inte i Danmark. Därför vore rivningar rent ekonomiskt en dålig lösning eftersom det är mycket dyrt att bygga nytt med samma kvalitet, säger Troels Schultz Larsen.
Vänder sig mot begreppet
Troels Schultz Larsen vänder sig också mot användningen av själva begreppet ”ghetto” i Danmark. Begreppet introducerades i den politiska diskussionen av regeringen 2010. För att ett bostadsområde ska karakteriseras som ghetto ska två av tre huvudkriterier vara uppfyllda: låg sysselsättning, hög kriminalitet och hög andel invånare med utomeuropeisk bakgrund.
– Enligt min egen forskning finns inte några ghetton i Danmark. Vi har sociologiska definitioner för vad som är ett ghetto, och jag betraktar dessa områden som bostadsområden.
Troels Schultz Larsen understryker att det är viktigt att inte skyla över problem i utsatta områden, men ser Lars Løkke Rasmussens utspel som kontraproduktivt.
– Det signifikanta är stigmatiseringen. Vi håller på med territoriell stigmatisering. I forskningen undersöker vi vad stigmatiseringen betyder för människor i dessa områden. Vad betyder det när en statsminister utnämner din stadsdel till ett ghetto? säger han.
Sällsynt med storskaliga rivningar
Under efterkrigstiden revs slumområden i städer över hela Europa och USA. I dag är sådana projekt betydligt mer sällsynta, men de förekommer. USA och Storbritannien finns bland de länder som genomfört storskaliga rivningar de senaste 20 åren.
USA:
Med början på 1950-talet byggdes stora höghusområden i USA:s storstäder för att fattiga skulle få tillgång till moderna bostäder. Runt 1990 var många av husen utdömda efter åratal av misskötsel och konstruktionsfel. Clintonregeringen tog intiativ till ett gigantiskt rivningsprojekt med stöd på över en miljard dollar till städer som Chicago, Denver och San Francisco. Runt 100 000 lägenheter revs och de boende omlokaliserades. En utvärdering från universitetet i Michigan visade att familjer i Chicago som hamnat i bättre bostadsområden också fick en förbättrad social situation. Samtidigt beskrevs omlokaliseringarna som något av ett lotteri eftersom en del familjer flyttade till andra utsatta områden och vissa blev kvar i byggnader som inte revs.
Italien:
I det fattiga södra Italien är rivningar av utsatta områden just nu hett omdebatterat. Det finns konkreta planer på att riva tre av fyra stora lägenhetshus, kallat ”Seglet”, i en förort till Neapel. Området är ett av Italiens allra fattigaste, och olika förslag om rivning har förts fram de 25 senaste åren. I dag bebos Seglet dels av vanliga hyresgäster och dels av ockupanter som flyttat in i övergivna lägenheter. De boende har protesterat mot rivningsplanerna, och när de blir verklighet är ännu oklart.
Storbritannien:
Flera rivningsprojekt har genomförts i södra London. Mellan 2011 och 2014 revs ökända Heygate Estate, och de drygt 3 000 boende omlokaliserades under stora protester. I dag byggs affärer och moderna bostäder i området som döpts om till Elephant Park. Aylesbury Estate, ett annat område i samma stadsdel, håller just nu på att rivas. När rivningen är färdig ska närmare 5 000 nya lägenheter byggas, men bara knappt hälften blir hyresrätter. Resten ska säljas.
