De värsta ställena fortsätter att vara dåliga: Det är långt ifrån en situation då människor kan flytta hem igen, någon fred och försoning finns inte inom synhåll. Assad-regimen fortsätter med stöd av framför allt Ryssland och Iran att med vapenmakt försöka lägga hela landet under sig. De motståndsfickor som finns kvar kommer inte att ge sig utan strid. Turkiet fortsätter att angripa kurdiska områden för att se till att kurderna inte får självstyrande områden eller till och med självständighet.

I korselden

Fortfarande behärskas ett antal mindre områden i Syrien av jihadistiska grupper som har infört sharia-lagar och har en hård kontroll av en redan hårt drabbad befolkning. Den riskerar dessutom att hamna i korselden mellan framryckande syriska regeringssoldater och dess motståndare. Dessutom blir de utsatta för bombningar av både det syriska och ryska flygvapnet.

Livsförhållanden är svåra i Syrien med en enorm arbetslöshet, fattigdom, brist på livsmedel och inte en icke fungerande sjukvård.

För de som inte kunnat lämna konfliktområdena är det särskilt svårt. Att fly från Syrien är i många fall inte möjligt; Turkiet har stängt sina gränser och övriga grannländer stoppar också syrier. Cirka sju miljoner syrier befinner idag på flykt utanför sitt hemland.

Barnen svälter

Jemen sitter fast i sin djupa kris: Under de senaste fyra åren har FN utnämnt kriget där till världens svåraste humanitära katastrof. FN räknar med att 24 miljoner av landets befolkning på 28 miljoner invånare är beroende av bistånd för att kunna överleva.

I snart sju år har Saudiarabiens koalition bombat och attackerat Houthi-rebellerna som slagit tillbaka med alla till buds stående medel. En alltmer pressad civilbefolkning har fått betala priset. Enligt FN:s uppskattningar riskerar fem miljoner barn under fem år svält och under­utveckling.

Saudiarabien backas upp av bland annat USA, Storbritannien och Förenade Arabemiraten medan Houthi-gerillan får stöd av Iran.

På grund av landets läge har knappt några flyktingar kunnat lämna Jemen, men över fyra miljoner människor lever som flyktingar i sitt eget land.

Venezuelas kris trappas upp

Ett annat hårt drabbat land är Venezuela, över fyra miljoner flyktingar har lämnat landet på grund av fattigdom, otrygghet och svårigheter att kunna få del av sjukvård, mat och utbildning. Venezuelaner är nu den näst största flyktinggruppen i världen.

Bondebefolkningen flyr

Hittills har också mer än två miljoner människor lämnat Sydsudan till följd av inbördeskriget mellan olika etniska grupper som också handlar vem som ska ha kontroll över landets stora oljefyndigheter. Tidigare var Sydsudan regionens stora kornbod, det fanns stora arealer bördig mark och man kunde exportera livsmedel till grannländerna.

Nu råder svält och umbäranden i landet och på grund av kriget odlas inte längre marken. Bondebefolkningen har tvingats fly och lämna sina åkrar. Trots upprepade fredsförhandlingar och avtal pågår kriget hela tiden på olika nivåer och människorna på flykt kan inte återvända till sina gamla hem.

Det stora frågetecknet

Det stora frågetecknet är vad som kommer att hända i Afghanistan efter att talibanerna återtagit makten. I dag befinner sig cirka tre miljoner afghaner på flykt utanför landet. Kommer den siffran att skjuta i höjden under talibanregimen – eller blir det en avmattning?

Tvångsförflyttade rohingyer

Efter militärkuppen i Myanmar förra året har över en miljon människor flytt från landet. Dessutom tvångsförvisades cirka 850 000 rohingyer från Myanmar. De lever nu i flyktingläger i det fattiga Bangladesh. Deras möjligheter att återvända till sina tidigare liv i Myanmar är mycket tveksamma – trots krav från FN och övriga världen.

Stängda dörrar

Det kanske största problemet är att de 85 miljonerna flyktingar i världen får en mycket begränsad hjälp av omvärlden.

Den rika världen har svarat på flyktingkrisen med att stänga sina dörrar. Europa har blivit en fästning för de människor som redan bor där. Höga murar byggs upp, taggtråd anläggs och soldater sätts in för att hålla flyktingar borta. Här visas ingen misskund.

Till och med asylrätten, som högtidligt överenskommits i FN och genom internationella avtal, hänger löst. Många länder, däribland Sverige, diskuterar på allvar eller har redan genomfört stora inskränkningar i asylrätten och talar om att man ska sätta en låg siffra på de asylfall man är villiga att acceptera.

Dessutom är det nästan omöjligt för en flykting att överhuvudtaget ta sig till ett land som Sverige. Det är för många murar och för många gränsvakter som ska passeras och att ta sig med flyg går inte längre. Myndigheter i Europas länder har satt hårda krav på flygbolagen att inte föra med sig någon som inte har ett visum till det land han eller hon vill besöka.

Förstärkt gränsskydd

På andra håll i världen är det likadant. Iran och Pakistan, som har varit de största mottagarna av flyktingar från Afghanistan, släpper inte längre flyktingar över sina gränser och har förstärkt sina gränsskydd.

Länderna runt Venezuela har gjort likadant, liksom de länder som gränsar till Sydsudan, Somalia, Kongo, Myanmar och de andra som har en behövande befolkning.

USA genomgår också en liknande utveckling när det gäller flyktingar från de hårt drabbade länderna i Centralamerika. Trumps mur mot Mexiko har inte rivits och mycket talar för att delar av den kommer att fortsätta byggas av högerstyrda delstater.

Högerextrema krafter

De ofta högerextrema krafter som både i Europa och USA varit de starkaste motståndarna till att öppna gränserna för förföljda och människor i behov av humanitär hjälp har lyckats få med sig andra krafter för att stoppa flyktingarna.

Inte heller har deras tidigare ord om att man ska hjälpa flyktingar i deras närområden haft någon betydelse. Det första som dessa politiska krafter ser till när de får tillgång till makten är att strypa alla biståndsbudgetar.

Sammantaget bekänner sig allt fler länder och stater till en inhumanitär inställning när det gäller att hjälpa de som behöver hjälp och stöd. Europa inklusive Sverige får allt mindre att vara stolt över när det gäller humanism.

Fler klimatflyktingar

Högerkrafterna i världen verkar också för att inte ta klimatförändringarna på allvar. Det är hos dem som strutspolitiken, att blunda och fortsätta som tidigare, har sitt största stöd. Förutom att det innebär irreversibla förändringar på möjligheterna att på sikt leva på jorden kommer det också att betyda enorma flyktingströmmar från länder som drabbas av naturkatastrofer, som hamnar under havsytan eller får ett klimat som inte möjliggör livsmedelsproduktion.

Dessa flyktingströmmar har redan börjat komma, bland annat från områden som drabbats av kilmatstyrd och långvarig torka – till exempel Sahelregionen och Västafrika.

Miltärsektorn gynnas

Fortsätter den här politiken blir de enda näringar som utvecklas och får ekonomisk tillväxt vapenindustrin och militärsektorn. Det kommer att behövas många soldater och gränsvakter för att stoppa de arméer av världens fattiga som försöker ta sig in i den rika världen.

Men även den rika världen lever på lånad tid eftersom klimatförändringarna också kommer att slå mot den och oss som bor där.