I dagarna kom nyheten om att bioteknikföretaget Colossal Biosciences gjort det forskningen aldrig tidigare lyckats med. DNA från den utdöda jättevargen, även kallad skräckvargen, eller på engelska ”Dire wolf” som dog ut för över 10 000 år sedan har lagts in tillsammans med arvsmassan från en gråvarg. Cellerna har klonats och sedan inplanterats i donatorägg i hundar som burit vargfostren. Nu lever tre valpar, Romulus, Remus och Khaleesi, som med vit päls, stora huvuden och en imponerande muskulatur, åtminstone på ytan är en avbild av den utdöda arten.
– Vi tog en 13 000 år gammal tand, en 74 000 år gammal skalle och gjorde valpar, säger Colossal Biosciences vd Ben Lamm till tidningen IFL Science.
Processen för att få fram kopior av jättevargen liknar det man gjorde i 90-talsklassikern ”Jurassic park”. Men vi är långt bort från att skapa några dinosaurier. Det menar i alla fall Love Dahlén, paleontolog vid Stockholms universitet och expertrådgivare i den vetenskapliga rådgivningsgruppen till Colossal Biosciences.
– I filmen hade de tagit korta dna-remsor från dinosaurier och satt in dem i en kombination av grodor och fåglar. Det är på sätt och vis exakt vad Colossal har gjort nu också. De har ju tagit lagt in 14 jättevargsgener i en gråvargsarvsmassa. Men dinosaurierna dog för 65 miljoner år sedan. Den teoretiska gränsen för hur länge DNA överlever ligger på runt fem miljoner år. Det finns inget DNA från dinosaurierna och därmed kan man inte göra det på det här sättet.
Ett genombrott
Även valparna är långt ifrån en perfekt kopia av jättevargen. Till 99.9 procent består DNA-sekvensen av gråvarg. Men att det har gått att förändra utseendet är en enorm framgång för genforskningen, enligt Love Dahlén.
– Det är ju ett genombrott och väldigt häftigt. Samtidigt ska man ju komma ihåg att det här fortfarande till största del är vanlig gråvarg. Så man kan ju på inget sätt säga att nu så är den här jättevargen inte längre utdöd. Den kommer förmodligen alltid att vara det.
Men framgången i processen kallas ”de-extinction” och är lyckad på så vis att man för första gången kunnat använda gensaxar för att föra in DNA som tidigare varit försvunnet i nu levande däggdjur.
– Det är en ny dimension som öppnas upp inom gentekniken.
Det här kan få stora betydelser längre fram.
I framtiden kan tekniken användas för att återskapa genvarianter som har förlorats som kan vara viktiga för hotade arter.
– Som att återskapa diversitet hos vissa arter som har förlorat all sin genetiska diversitet. Det finns ett jätteprojekt i Köpenhamn där man vill hitta försvunna genvarianter för anpassningar till varmt klimat och ta tillbaka dem i grödor för att göra dem mer resistenta mot klimatförändringar till exempel. Så det här kan få stora betydelser längre fram.
Etiskt problematiskt
Love Dahlén tror att även mammuten, dronten och pungvargen skulle kunna återskapas till utseendet i framtiden. Även om det är betydligt svårare, både sett till vad man vet om genetiken från hund och varg jämfört med dessa djur, och hur man etiskt bör förhålla sig till att antingen en elefant eller pungvargens närmsta släkting – som är lika stor som en hamster – skulle bli surrogater.
Däremot kan man med de här teknikerna återskapa arter som är på gränsen till utdöende.
– Den nordliga trubbnoshörningen till exempel, den är funktionellt utdöd och det finns bara två honor kvar. Där pågår det projekt både i USA och i Tyskland för att försöka rädda den här arten.
Men dinosaurier är alltså en omöjlighet?
– Man kanske kan gå in och klippa lite i en fågelarts arvsmassa och få den att tappa fjädrarna och kalla det en dinosaurie men det är väl att sträcka det lite väl långt. Jurassic Park kommer nog aldrig att hända nej.
