– Det var i augusti de stoppade, slog och hotade mig. Men de tog varken min bil eller något annat. När jag berättade för närstående om mina misstankar om att det var talibaner så skrattade de. Det var omöjligt att talibanerna skulle ha närvaro i huvudstaden, säger han.
En av 1 000
Asefi är en av nästan 1 000 afghaner som evakuerats till Albanien, och placerats på hotell längs den adriatiska kusten. Enligt regeringen kan landet ta emot ytterligare 3 000 flyktingar. Det betyder att Albanien är ett av de länder som tagit emot flest afghanska flyktingar efter talibanernas maktövertagande.
– Jag har arbetat med bränsleprojekt som finansierats av den amerikanska regeringen. De flesta inom branschen har gått över till talibanerna. Jag vägrade, så efter attacken ringde de och sa att de skulle hitta och mörda mig. Detta meddelade jag min amerikanske kontakt som organiserade flykten. Jag har aldrig hört talas om Albanien tidigare, men hela min familj är här nu, säger han.
Fyrstjärnigt hotell
Asefi är gruppledare för 300 av de 800 flyktingar som har placerats på det fyrstjärniga hotellet i Shengjin. De nymoderna byggnaderna omsluter en öppen yta med pooler, trädgårdar och lekplatser. Polis och väktare rör sig på området och i mitten står en replika av frihetsgudinnan. Ett stenkast därifrån ligger en kilometerlång sandstrand.
– Jag vet hur andra flyktingar levt så jag fick en chock när jag insåg att vi skulle vara här nu. Det är en omställning att gå från dödshot till allt detta. Vi är vana vid omställningar, jag har förlorat allt jag haft i Afghanistan. Men jag vet att jag kommer kunna jobba ihop en framtid för mig och min familj i USA, säger Asefi.
”Hjälpa är en albansk tradition”
I slutet av augusti detonerade två självmordsbomber i Kabul och 60 afghaner samt 13 amerikanska soldater miste livet. I samband med detta påbörjades evakueringen av de flyktingar som anses löpa hög risk för förföljelse. Samtliga har på något sätt arbetat med USA eller Nato. Flyktingarna kommer stanna i Albanien tills deras visumprocesser för att komma till USA är avslutade. Albanien har tidigare skickat manskap till amerikanskt ledda trupper i Afghanistan. När premiärminister Edi Rama accepterade USA:s önskan om hjälp kritiserades han för att springa amerikanska ärenden. Detta slog han ifrån sig och menade att “hjälpa människor i behov är en albansk tradition. Inte bara för att våra allierade frågar oss, utan för att vi är Albanien”.
Forskaren Alban Dafa, som jobbar för tankesmedjan the Institute for Democracy and Mediation (IDM) kring frågor som rör albansk utrikes- och säkerhetspolitik, säger att det är av praktiska skäl flyktingarna hamnat i Albanien.
– Edi Rama har inför väst hajpat upp sin image med en albanska gästvänligheten och det moraliska imperativet med att hjälpa flyktingar. Samtidigt har information till det albanska folket varit knapphändig. Han har till exempel sparkat ut studenter från sina studentkorridorer, för att husera flyktingar där, säger Alban Dafa, och fortsätter:
– Situationen är väldigt bra för flyktingarna, men ytterst lite information är offentlig. Att den albanska regeringen saknar transparens är dock något att förvänta sig. Enligt premiärministern är det USA som finansierar uppehället, men det finns inga offentliga dokument. Om landet är rikt eller inte har inte med saken att göra, det huvudsakliga orosmomentet är att vi inte vet vilka diskussioner som hålls och om framtida processer. Tillvägagångssättet saknar basala principer som grundar sig i ansvar för demokratin.
”Inte behålla vårt eget folk”
Enligt utrikesminister Olta Xhacka, var det initialt tänkt att flyktingarna skulle stanna i landet i ett par månader, men nu jobbar man ”under premissen att de kommer stanna i minst ett år”.
Turisterna i Shengjin, med drygt 8 000 invånare, börjar bli allt färre och i takt med att dessa lämnar stänger barer och restauranger ner för säsongen. För lokalbefolkningen, enligt Brian Curaj är det nu ”en väntan till nästa säsong”. Inför det oväntade inslaget i staden med afghanska flyktingar är åsikten i slag med andra boende som Dagens ETC har pratat med.
– Jag är glad för deras skull och de ställer inte till problem. Men varför ska vi ta hit dem om vi inte kan behålla vårt eget folk?
Albanien var det sista landet att öppna sina portar för Europa efter det kommunistiska sammanbrottet 1989. Både de politiska och ekonomiska reformerna har varit stora, men man kämpar med både hög fattigdom och korruption. Landets BNP är en av Europas lägsta och 30 procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Många har lämnat Albanien i jakt på jobb och ett bättre liv. Mellan 1991 och 2010 lämnade hälften av landets invånare (1,4 miljoner) Albanien.
Var tionde emigrerade
Enbart under 2019 emigrerade mer än var tionde invånare, de allra flesta mellan 20 och 29 år. En typ av emigranter som sticker ut är ensamma barn. I april 2019 hade Italien registrerat 8 131 ensamkommande minderåriga varav var femte kom från Albanien och nästan alla var 16 eller 17 år.
– Den fattiga och utsiktslösa verkligheten vi lever i känner jag mig tvungen att upplysa om. Inte enbart den bild premiärministern försöker visa utåt. Jag har själv varit i Italien i fyra år och arbetat med allt möjligt. För att man tjänar bättre där, och att det finns jobb, säger Brian Curaj.
