Projektet gav nyligen ut rapporten ”Blaming the rescuers”, som kommer fram till att det inte finns något samband mellan ökade dödsfall och fler räddningsinsatser, någonting bland annat Frontex tidigare i år indikerat i sin riskanalys.
Trots det diskuterar Italien och EU i dagarna en uppförandekod som gör det svårare för frivilligorganisationer som räddar liv på Medelhavet.
– De elva punkter koden består av syftar alla till att göra det svårare. Det kan få katastrofala följder, säger Pezzani.
Malin Björk, svensk EU-parlamentariker, har följt den föreslagna koden och är av samma åsikt.
– Vad man gör är att riskera att kriminalisera livräddarna, säger Björk.
”Försöker förstå”
Arbetet med Blaming the Rescuers påbörjades i slutet på 2016 när det blev klart att det skulle bli ännu ett nytt rekordår för antalet döda på Medelhavet. Den stegvisa ökningen har märkts år för år. Lorenzo Pezzani och hans kollega ville förstå varför.
– Syftet är att försöka förstå de bakomliggande orsakerna till att så många människor har dött till havs de senaste åren.
Intresset växte ännu mer när frivilligorganisationernas räddningsinsatser började anges som orsak till de allt högre dödssiffrorna. Först ut var Financial Times i december 2016, och sedan Frontex i sin årliga riskrapport i februari 2017. Därefter spreds bilden av att räddningsinsatserna fick fler personer att sätta sig i sjöodugliga båtar, att smugglarnas taktik i och med räddningsinsatserna blev ännu osäkrare och riskerna under överfarten blev större i och med det.
Grundlösa påståenden
Pezzani och hans kollega samlade in stora mängder material, allt från migranters berättelser till dokument från Frontex. De kom fram till att mycket som påstods av Frontex, EU:s gränsbevakning - och som spridit sig inom Europa - saknade grund.
– Trenden med fler dödsfall på medelhavet kan inte kopplas samman med att frivilligorganisationer är närvarande, säger Pezzani.
De utgick från de tre vanligast förekommande argumenten: att frivilligorganisationerna är en ”pull factor”, att smugglarnas taktik, inklusive att använda sämre båtar, blivit värre på grund av frivilligorganisationernas närvaro och att korsningen över havet på grund av det blivit farligare.
I rapporten avfärdar de genom det insamlade materialet att räddningsinsatserna skulle ha orsakat fler dödsfall, istället visar deras grafer på det motsatta. Frivilligorganisationernas insatser blev som viktigast först 2016. De fyllde då ett hål efter den italienska räddningsinsatsen Mare Nostrum som avslutades 2014, och lämnade Medelhavet så gott som obevakat. Ändå fortsatte folk att komma den vägen. Hade inte frivilligorganisationerna börjat rädda liv på Medelhavet, så skulle sannolikt fler människor ha dött, vilket var anledningen till att de började.
Lorenzo Pezzani pratar hellre om ”push-faktorer” än ”pull-faktorer”. Livräddande insatser på havet påverkar inte migranternas beslut gällande att sätta sig i de sjöodugliga båtarna.
– Förhållandena de kommer ifrån i till exempel Libyen är så fruktansvärda att det inte spelar någon roll, säger Pezzani.
Det faktum att antalet korsningar från Marocko till Spanien ökade med 46 procent 2016, utan insatser i området, styrker också att räddningsinsatser inte är en bidragande faktor.
”Inte optimal lösning”
De livräddande insatserna på Medelhavet är dock inte en optimal lösning. Det tycker varken Pezzani, frivilligorganisationerna eller Malin Björk, som följt utvecklingen på Medelhavet och den föreslagna uppförandekoden. Men de är alla överens om att så som situationen ser ut just nu är insatserna nödvändiga. Vem som utför dem spelar dock mindre roll. Utan lagliga vägar in i EU kommer människor fly över havet.
– Frivilligorganisationerna gör det någon annan borde göra. Om EU inte tycker om vad de gör, får de göra det själva, säger Malin Björk.
Döljer egna misslyckanden
Den falska beskrivningen av sjöräddningens konsekvenser, som den föreslagna uppförandekoden kommer ur, har enligt Pezzani blivit ett sätt att dölja egna misslyckanden på.
– Det är oärliga försök från EU att hitta något att skylla på. Frivilligorganisationerna är där för att EU inte är det. De försöker inte bara komma undan att erbjuda livräddande insatser, utan även stoppa de som gör det istället, säger Pezzani.
Han tror inte att det är möjligt att stoppa migration på det sätt EU försöker, i alla fall inte utan att kränka mänskliga rättigheter.
– Det låter utopiskt va? Att säga ”vi måste öppna gränserna” och liknande. Men det är snarare bilden av att det går att stoppa migration som är en utopi, säger Pezzani.
