BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Ganska länge nu har Sverigedemokraterna haft medvind, nu kan de kanske till och med bli största partiet i Sverige i valet. Många ledande profiler i SD, både de som har migrerat själva men också de som stannat kvar i Sverige, ser Ungern som ett politiskt föredöme. Det bekräftas bara genom att ledande profiler har valt att bosätta sig där. Vill vi få någon slags inblick i framtiden av hur ett sverigedemokratiskt Sverige skulle se ut, så är Ungern ganska aktuellt.

– Den auktoritära utvecklingen i Ungern har pågått sedan 2010, men sedan flyktingkrisen har en ny utveckling blivit tydlig i EU – allt fler sprickor har uppstått mellan öst och väst. Framför allt handlar det om konflikter mellan EU-kommissionen och de så kallade Viségradländerna, som inte vill ta emot några flyktingar alls. Men det handlar också om att vissa av de gamla östblocksländerna slår in på en annan, inte fullt demokratisk, väg jämfört med Västeuropa – och Ungern är det första EU-landet som lämnat den liberala demokratins vägen.

”Vanskligt säga om gräns finns”

Just därför är det viktigt för både Sverige och resten av EU att hålla koll på vad som händer i Ungern. Medin inleder sin bok med en genomgång av de många auktoritära förändringar som har genomförts i Ungern sedan Viktor Orbán och hans Fidesz tog över makten 2010 – och listan är lång. Det är svårt att säga hur långt Orbán kan gå, säger Medin.

– Jag själv och de ungrare – både vänner och intervjupersoner – som jag har pratat med trodde någon gång 2013–2014, inför förra valet, att nu kan det nog inte bli värre. Regeringen satte upp propagandaskyltar som var sex våningar höga och avbildade den politiska oppositionen som kriminella och vi tänkte att nu går det inte att göra propagandan värre. Men det har gått. Och 2015 hade de plötsligt Europas mest extrema flyktingpolitik, vilket de inte alls hade haft tidigare.

– Det har blivit värre och värre hela tiden, så det är ganska vanskligt att tala om ifall det finns en gräns, trots att EU har försökt sätta en gräns. Nu i juni ska även universitetet CEU:s ledning bestämma sig för om universitetet ska stänga efter lagändringar som drabbat det. Gör de det så är det första gången i EU:s historia som en regering av politiska skäl stänger ett universitet. Det har aldrig hänt förut. Hade någon kunnat förutse att det skulle gå så långt för några år sedan?

”Orbán tjänar som föredöme”

Ungern har blivit ett föredöme för högerradikala i både Europa och USA, säger Medin, trots att oppositionen i Ungern själv är oense om huruvida regeringen har någon ideologi eller bara är pragmatisk.

– De oppositionella är väldigt medvetna om att Orbán tjänar som ett högerradikalt föredöme för andra regeringar och partier. Han har själv uppmanat västerlänningar på flykt från liberalismen att komma till Ungern och många man pratar med, exempelvis mina judiska bekanta i landet, är väldigt medvetna om att det har lockat dit en hel del antisemiter från både USA och Europa.

Joakim Medin är en erfaren journalist, hans första jobb som utrikeskorrespondent gjorde han när han hamnade mitt i en statskupp 2009. För Dagens ETC berättar han vad som hände då:

– Jag hade rest i Centralamerika i ett halvår när det blev statskupp i Honduras, så jag var där och följde vad som hände den första veckan. Det var mitt första journalistjobb, jag var hjälpreda och fotograf för en amerikansk journalist. Där föddes mitt intresse för granskande utrikesjournalistik – att själv vara på plats och observera och följa allting och inte bara sitta hemma och skriva om det. Och på den vägen har jag fortsatt.

För Dagens ETC:s läsare är Medin dock inte mest känd som korrespondent i Honduras eller Ungern – på dessa sidor är hans på plats-bylinebilder oftast tagna i Turkiet, Irak eller Syrien. Mellanöstern har fascinerat Joakim Medin i många år, säger han.

– Jag började åka till Mellanöstern innan jag började skriva i tidningen om det. Jag har haft intresse för den här regionen ett bra tag. Både för att följa dagspolitiken, men också för att jag är en sucker för historia. Jag bodde i Libanon sommaren 2013 och rapporterade om flyktingkrisen som Syrienkriget gav upphov till.

2014 åkte Medin till Irak och hamnade mitt i en ny kris.

– 36 timmar efter att jag landade förvisade IS alla kristna från Mosul. Det blev ganska snabbt uppenbart när jag mötte den kristna flyktingvågen från Mosul att det här var en enorm katastrof, att IS och deras expansion bara skulle fortsätta.

Vilket uppdrag minns du mest?

– Det mest intensiva var när jag bevakade slaget om Kobane 2014. Det var extremt intensivt, man kände att man hade ett väldigt stort ansvar när man hade tagit sig in, att bli en röst för de som var där. Samtidigt var det extremt intressant att det var när jag var där som alliansen mellan de kurdiska styrkorna och USA föddes, som var det som ändrade hela IS-kriget.

– Det vidrigaste jag har varit med om var folkmordet på yazidierna. Men det var ju bara fruktansvärt, inte givande eller intressant. Det är det enda jag har sett som journalist som har gett mig sömnsvårigheter.