– Man måste hela tiden kämpa mot impulsen att bara sluta, säger Wendy, när Dagens ETC träffar henne på ett café i Seoul.

– Men om jag inte klarar mina deadlines betyder det att ett avsnitt av serien uteblir, och det kommer drabba både företaget och alla andra som arbetar med serien. Så jag måste hålla mig vaken.

Wendy har älskat tecknade serier sedan hon var barn. Hon ser det som ett privilegium att få arbeta med att färglägga webtoons; serietidningar gjorda för att läsa i smartphones. Men hon frågar sig ofta om jobbet är värt det.

– När jag väl klarat mina deadlines och kan ta det lite lugnare ett par dagar försvinner tankarna på att sluta. Sedan kommer de tillbaka när det är stressigt igen, säger Wendy. Hon skrattar till.

– Egentligen vet jag inte varför jag jobbar kvar.

Drömmen: 52 timmars arbetsvecka

Liksom många andra företag i Sydkorea kringgår Wendys arbetsgivare det tak på 52 timmars arbetstid i veckan som ska gälla i landet.

– Om jag anmälde dem skulle de råka illa ut, men det ser jag ingen poäng med att göra. Men jag tänker använda arbetstiden som argument i nästa löneförhandling, säger Wendy.

Sydkorea har på några decennier gått från svårt krigshärjat u-land till en av världens största ekonomier, med statligt stödda industrijättar som Samsung och Hyundai i täten. Sedan åren kring millennieskiftet har dessutom en våg av sydkoreansk kultur, som bland annat k-pop, film och på senare även webtoons, sköljt över världen.

Baksidan av framgångarna är brutala arbetsveckor. Sydkoreanerna arbetar i snitt 1 915 timmar per år - mer än nästan alla andra industrialiserade länder och närmare tolv 40-timmarsveckor mer än det svenska genomsnittet.

Pressen som de långa arbetsdagarna innebär har kopplats till en ökad risk för självmord i Sydkorea, vilket är den vanligaste dödsorsaken för personer mellan 10 och 39 år. Omkring 500 koreaner dör varje år enligt den officiella statistiken också av ”gwarosa”, en sammansättning av de koreanska orden för "överarbete" och ”död” - till exempel hjärtattacker, arbetsplatsolyckor och bilolyckor orsakade av utmattning från jobbet. Men den verkliga siffran tros vara mycket högre.

Kris i befolkningsfrågan

De hårda arbetsveckorna och bristen på fritid pekas också ut som en anledning till att många sydkoreaner väljer bort att skaffa barn. Födslotalen är lägst i världen - 0,78 barn per kvinna.

I mars försökte Sydkoreas konservativa president Yoon Suk Yeols regering göra det möjligt att arbeta ännu längre – 69 timmar i veckan. Detta efter önskemål från arbetsgivarna om att kunna schemalägga mer övertid. Enligt regeringen var syftet att öka flexibiliteten för arbetsgivarna och att göra det möjligt för arbetande kvinnor att samla ihop mer övertid för att kunna förlänga sin betalda föräldraledighet.

Det gick inte hem. Stora demonstrationer bröt ut runt om i landet, där unga sydkoreaner och fackföreningar protesterade. Den fackliga organisationen CSC sa i ett uttalande att den nya regeln ”skulle göra det lagligt att arbeta från nio på morgonen till midnatt fem dagar i rad. Det tas ingen hänsyn till de anställda eller deras behov av att vila”. Kvinnorättsorganisationen KWAU varnade för att ”medan männen arbetar långa dagar tvingas kvinnor att ta hand om allt arbete i hemmet”. Yoon Suk Yeols opinionssiffror bland unga väljare rasade.

Opålitlig pudling

Även Wendy är mycket skeptisk till förslaget.

– När det varit som mest intensivt på jobbet har jag haft 70 timmars arbetsvecka, så jag vet hur det är, säger Wendy.

– Det är inte realistiskt. När man jobbar så långa arbetsveckor börjar det gå ut över hälsan. Man blir deprimerad och börjar undra vad som meningen med allt. Det är ett galet förslag från regeringen, säger Wendy.

Hon påverkas även fysiskt av påfrestningen som de långa arbetsdagarna och stressen innebär.

– Jag har fått oregelbunden mens av stressen, och har ont i handlederna. De flesta av mina kolleger har problem med axlarna och höfterna av jobbet. Regeringen backade efter protesterna och presidentens pressekreterare lovade i ett uttalande att de ska ”lyssna mer på MZ-generationen”, ett begrepp i Sydkorea som syftar på millenniumgenerationen och generation Z, födda mellan 1981 och 2012. Men det finns en oro för att förslaget kommer att plockas upp på nytt. Tidigare i november gick regeringen ut med att de kommer att göra ett nytt försök att luckra upp regeln om maximalt 52 timmars arbetstid per vecka.

Obligatorisk aw

I Sydkorea talas det om ett skifte där en yngre generation inte ställer upp på kontraktet som hjälpte fram landets ekonomiska mirakel, med långa arbetsdagar och livslång lojalitet till arbetsgivaren.

– Dagens unga arbetare skiljer sig från sina äldre motsvarigheter när det gäller synen på balans mellan jobb och fritid, säger Andrew Eungi Kim, sociolog vid Korea University i Seoul.

– Sedan är frågan om de i praktiken har möjlighet att arbeta mindre och ta en lägre lön för att få mer fritid, med tanke på hur kraven på den koreanska arbetsmarknaden ser ut, säger Andrew Eungi Kim.

Den minskade lojaliteten till arbetsgivaren syns tydligt på en punkt: På inställningen till ”hoeshik”, obligatoriskaalkoholstinna efter-jobbet-middagar med kollegerna och chefen, som av många sydkoreaner ses som obetalt arbete.

– Förut var det något som skedde varje vecka, men nu är det på sin höjd någon gång i månaden, säger Andrew Eungi Kim.

– Jag tror definitivt att den yngre generationen blivit mer individualistisk. Det ordet var tabu i Sydkorea för bara 20 år sedan.

Siktar på sex

En undersökning från förra året där 22 000 personer tillfrågades visar att koreaner i genomsnitt tycker att 36,7 timmar är en lagom arbetsvecka. Studien visar att den äldre generationen inte har något emot att arbeta långa veckor, medan ju yngre intervjupersonerna var desto kortare tid vill de arbeta.

Wendy ser sex timmar om dagen som en lagom arbetsdag.

– Efter det tappar man koncentrationen.

Men hon tänker hålla ut ett tag till på sin arbetsplats.

– Det skulle vara svårt att hitta ett jobb i branschen med bättre villkor, det är likadant överallt. Men jag ser det här som någonting tillfälligt nu när jag är ung. Om tio år kommer jag inte jobba så här långa arbetspass.