Japan har världens näst högsta adoptionsprocent med över 80 000 adoptioner årligen. Men det är inte barn i behov av familjeplacering som adopteras, utan högpresterande, lovande, unga män som tas in av andra familjer eller företag för att föra namnet vidare. Flickor adopteras i stort sett inte alls. Traditionen, som har tusenåriga anor, har fått ett uppsving i det moderna Japan, konstaterar sociologen Mariko Fujiwara.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Födelsetalen sjunker i Japan, och allt fler väljer att vara singlar hela livet. Då finns det inte så många möjligheter att föra sitt familjenamn vidare. Mukoyoshi är en sådan möjlighet och det är många som tar den, säger hon.
För att förstå vuxenadoptionerna i Japan är det nödvändigt att dyka ned i landets historia. Japan byggdes genom familjeföretag, att ha söner i familjen som kunde driva verksamheten vidare var högprioriterat. Familjenamnet blev synonymt med affärsverksamheten och därför blev det också viktigt att det fortsatte i generation efter generation och på grund av den patrilinjära kulturen var det mannen som förde vidare namnet.
Kärlek en svag grund
På listan över världens äldsta företag återfinns japanska familjeföretag på plats ett till fem. Det allra äldsta, byggföretaget Kongo Gumi, har funnits sedan år 578. Utan möjligheten att vuxenadoptera arvtagare hade företaget fått lägga ner för länge sedan. I dag finns samma vilja att skicka vidare sitt familjenamn, men det finns också andra skäl till varför en kvinnas familj adopterar sin svärson.
– Idealet är att ett giftermål baseras på två personer som älskar varandra, men fler och fler i Japan har kommit fram till att det är en väldigt svag grund att bygga ett förhållande på. Unga människor, särskilt män, vill ha något mer. En uppgift eller gemensamma traditioner, något som man kan kämpa tillsammans för. Varje familjenamn har sina egna traditioner och sin egen plats i samhällsgemenskapen, så namnet blir något att samlas kring. Därför vill de bli adopterade, säger Mariko Fujiwara.
Adoption starkare
Adoption är däremot inte en förutsättning för att ta över ett namn i samband med äktenskap, men precis som i Sverige är det absolut vanligaste att kvinnan tar mannens namn. Att som man välja kvinnans namn utan att få något för det ses dessutom som uppseendeväckande.
– En man kan göra det, men nästan ingen gör det. Att välja kvinnans namn och att bli adopterad är två helt olika saker – som adoperad är du betraktad som arvinge i lagens mening. Om du bara tar namnet har du inte samma skydd. Särskilt när det finns familjeföretag inblandat så blir det viktigt att genomföra en adoption, säger Mariko Fujiwara.
Dessutom finns det status i vissa namn, vilket gör dem mer eftertraktade. Japans förre premiärminister Nobusuke Sato blev adopterad av en morbror i unga år för att släktnamnet Kishi skulle öppna fler dörrar i maktens korridorer. Nu blev visserligen hans yngre bror Eisaku Sato också premiärminister, samt hans barnbarn Shinzo Abe (som är Japans nuvarande premiärminister), men Mariko Fujiwara lyfter ändå upp Nobusuke som exempel.
– Han hade nog inte haft samma förutsättningar om han inte blivit adopterad, säger hon.
Adopterad av arbetsgivaren
Flera japanska storföretag drivs i dag av män som adopterats. Både Osamu Suzuki (vd för Suzuki) och Michio Matsui (vd för Matsui Securities) är adopterade. I Suzukis fall är Osamu den fjärde vd:n i rad som blir adopterad för att ta över företaget. Det ligger med andra ord inte någon kärleksrelation bakom adoptionen i dessa fall, utan både Osamu och Michio sågs som lämpliga arvingar och blev därför adopterade av sina arbetsgivare.
– Om man är känd under sitt familjenamn i det affärsområde man verkar i så är det viktigt att familjenamnet hålls intakt, sammanfattar Mariko Fujiwara.
Baksidan av traditionen
Men vuxenadoptionerna har också en baksida. 39 000 barn befinner sig just nu på olika barnhem i Japan i väntan på att bli adopterade, men det är bara 400 barn per år i landet som får komma till en familj. Bara 15 procent av Japans föräldralösa barn placeras i en fosterfamilj, jämfört med Australiens 90 procent eller USA:s 70 procent. I ett land som Japan där familjen ses som det främsta skyddsnätet innebär det ett hårt slag för de som måste växa upp utan.
– I Japan är det avgörande att hålla fast vid sitt familjenamn för att vara lycklig. Det är många namn som har dött ut för att familjen inte har fått några barn eller bara fått döttrar. När det då går att undvika det genom att adoptera en son, som man dessutom näst intill får välja själv, så är det en möjlighet man inte vill missa, säger Mariko Fujiwara.
