Juli 2015.
Galina Red tänder en cigarett samtidigt som hon blickar oroligt mot sidogatan.
– Vi måste vara försiktiga så att ingen följt efter dig. Många av oss är jagade av polis och kommer att fängslas om de hittar oss, säger hon och blickar mot bilen som i hemlighet tagit mig till deras bas i utkanten av staden Uzhgorod.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Jag är hos den ultranationalistiska gruppen Högra Sektorn i västra Ukraina.
Och Galina Red har anledning att vara orolig. Hennes make, Voldomyr, var en av de inblandade i internationellt uppmärksammade strider mot polis och militär i staden Mukatjeve några dagar tidigare.
– Sex av oss lyckades fly och gömmer sig fortfarande i skogen. Regeringen har satt in massiva insatser för att hitta dem, berättar hon.
Stämningen är lik den som råder i östra Ukraina.
En känsla av krigstider.
Striderna handlade om vilka som ska kontrollera gränsen mot Ungern. Efter fyra dagar av strider med både granatgevär och pansarvärn är tre polismän allvarligt skadade och tre nationalister döda. Samtidigt som ukrainska specialstyrkor letar efter inblandade några kilometer bort, möts jag av beväpnade män inne på basen.
– Vi har fått order att mobilisera våra trupper här i Zakarpatska oblast-regionen för att återta kontroll över det kritiska läge som nu råder, säger Oleksandr Sachko, president för Högra Sektorn i Zakarpatska oblast-regionen.
Men för Galina Reds make är det redan över. Han ligger skottskadad på sjukhus. Så snart han tillfrisknar kommer han häktas och anklagas för terrorbrott. Ett brott som ger livstids fängelse.
Inflytande trots lågt stöd
Trots att över 10 000 människor beräknats dödats och 1,7 miljoner människor är på flykt ser kriget i östra Ukraina inget slut. Det som från början var enad folklig resning mot en korrupt regeringsmakt har efter över tre år blivit ett spindelnät av aktörer på båda sidor fronten.
En av de starkaste, ukrainska ultranationalistiska volontärgrupper. Vid Majdan-demonstrationerna 2014 var det de som var mest aggressiva till att tvinga den tidigare presidenten Viktor Janukovytj till landsflykt. Samtidigt som fredliga demonstranter skrek ut sin ilska mot den korrupta presidenten, och sina närmanden mot grannen Ryssland, gick högerextrema steget längre. Snabbt gjorde de sig kända för våldsamma attacker mot polis och säkerhetsstyrkor.
Efter Majdan och eskalering av våldet i öst hade många ultranationalistiska grupper lockats till sig människor från hela Ukraina. Med en utbredd misstro även mot den nytillträdda regeringen valde många att bli nationalistiska volontärsoldater istället för att strida för ukrainsk militär vid frontlinjen i öst.
– När kriget i öst är över kommer vi vända våra vapen mot de korrupta makthavarna i öst, säger Oleksandr Sachko.
Och detta skapade oro i Kiev. Samtidigt som beroendet av ultranationalistiska volontärgruppers närvaro och motivation vid fronten fanns en rädsla för att samma grupper kan komma få nya majdan-demonstrationer att återuppstå. Trots allt, Petro Porosjenko har inte varit bättre än sin föregångare; samma brist på samhällsutveckling och minst lika korrupt.
Ett oväntat möte
Juli 2017.
Solen skiner i Uzhgorod. Längs det centrala promenadstråket äter människor glass, dricker öl och skrattar. En sommardag som visar stadens bästa sida. Att det är krig i östra Ukraina är svårt att föreställa sig. Än mer att det bara är två år sedan jag var här för att rapportera om en ny potentiell frontlinje några kilometer härifrån. Under en längre tid har jag har mejlat med Galina Red för att försöka hitta en tid att mötas igen och tala om vad som hänt sedan jag var där för två år sedan. Tillslut lyckades vi bestämma träff vid en bar i centrala Uzhgorod. Efter en stunds väntan ser jag henne en bit bort. Men till min förvåning är hon inte ensam. Hon har sällskap av två andra män. Den ena känner jag igen. Det är Oleksandr. Presidenten som hade fick order att mobilisera sina trupper i väst. Men den andra har jag inte träffat tidigare.
– Det här är min make Voldomyr, han blev släppt på fri fot för några veckor sedan, säger Galina Red efter att vi hälsat.
Det förväntande livstidsstraffet för terrorbrott hade uppenbarligen reducerats till knappa två år. Han och de fyra andra som blev dömda för striderna i Mukatjeve är i dag släppta.
– Han var anklagad för terrorism, att ha organiserat terroraktivitet tillsammans med tio andra åtalspunkter, berättar Galina.
Hon avbryter sig och vänder sig mot Voldomyr med ett leende.
– Men för en vecka sedan lades nästan alla åtalspunkter ner. Han är inte terrorist, inte del av någon terrorverksamhet och Högra Sektorn är inte en olaglig organisation längre.
När jag ber dem var mera tydliga om varför rätten valde att lägga ner åtalen blir hon plötsligt återhållsam.
– I och med att de fortfarande står inför andra åtalspunkter kan han tyvärr inte tala om ärendet, säger hon.
Under intervjun går det snabbt upp för mig att mycket har förändrats sedan 2015. Visserligen talar de fortfarande om att en dag störta regeringsmakten och få bort korruptionen, men planerna känns långt mer avlägsna än tidigare.
Basen, med alla tunga vapen, är borta från Uzhgorod. Och Högra Sektorn finns inte längre som brigad i Zakarpatska oblast-regionen samtidigt som Oleksandr har förlorat sin roll som president.
Håller ultranationalistiska grupper på att tappat sin motivation, frågar jag mig?
Relationen till regeringen
I Mariupol.
En tågresa från väst till öst i Ukraina tar ungefär ett och ett halvt dygn, och är över 150 mil lång. Staden som ligger nära frontlinjen har varit i skottlinjen i över tre år och kontrollerats av båda sidor. Sedan juni 2014 svajar den ukrainska flaggan vid tågstationen igen. Men det är något som inte stämmer från andra platser jag besökt under mina resor i Ukraina: polis och säkerhetspersonal har annorlunda uniformer från vad jag sett tidigare. Varför skulle jag snart få reda på.
Här har jag stämt möte med den nationalistiska gruppen UVA som strider längs fronten bara några kilometer bort. De har gett mig tillåtelse att stanna två nätter på deras bas för att sedan följa med till frontlinjen.
”Glory to Ukraine, glory to the heros, glory to the nation, death to the enemies, Ukraine is above all”, skanderar några uppställda volontärsoldater när vi anländer till basen ett stenkast från Azovska sjön.
Basen som tidigare var ett populärt turisthotell nära de vita sandstränderna är i dag fylld med soldater som gör sig redo för att åka till frontlinjen. Väl inne träffar vi Andrei, vice president för gruppen.
– Vi är den enda volontärarmé som strider utan att få stöd av regeringen. Alla andra nationalistiska grupper har i dag en relation med regeringen och får ekonomiskt stöd, berättar Andrei inledningsvis.
Gruppen var tidigare en del av Högra Sektorn men delade meningar om gruppens beroende av regeringen innebar splittring. Två brigader bröts sig ut, nummer 6 och 8.
– Vi vill inte ta emot pengar eller lyda order från en korrupt regering. Istället kan vi planera våra operationer själva och göra det som är bäst för vårt fosterland, fortsätter Andrei.
Och vad Andrei berättar stämmer, UVA är i dag den enda av de många nationalistiska volontär-bataljoner som inte samarbetar med regeringen i Kiev. Men de är också den minsta, med inte mer än några hundra man. Alla andra ultranationalistiska grupper har i dag skaffat sig starka relationer med regeringsmakten, och är en del av såväl polis som armé. Högerextrema ledare har dessutom fått viktiga positioner inom statsapparaten. Poliserna vi såg tidigare vid tågstationen i Mariupol visar sig vara del av den nynazistiska gruppen Azov, som ansvarar för stor del av säkerheten i många städer i östra Ukraina.
Volodymyr Ishchenko, sociolog som studerar extrema vänster- och högergrupper i Ukraina, utvecklar om anledningen till relationen mellan extremhögern och regeringen.
– Det är det billigaste och enklaste sättet för regeringen att få stöd från folket. För han har under sina tre år som president egentligen inte gjort något för att förbättrat livskvaliteten för det ukrainska folket.
– Saker som historia, språk och nationell samhörighet är väldigt billigt och får stort stöd från vissa kategorier av människor. I krigstid behöver de detta. De har inga rättigheter, jobb eller höga löner, men åtminstone kan de se ukrainska symboler runt om i landet.
Väljarstödet för ultranationalistiska partier är litet och det största, Svoboda, fick knappa fem procent i förra valet. Men trots detta är de starkare än någonsin tidigare. Enligt Volodymyr Ishchenko beror det på regeringens behov av att fortsätta kriget för att distrahera folket från den bristande samhällsutvecklingen och den utbreda korruption bland makthavare.
Högerextrema däremot, får en oproportionerlig maktställning i samhället, blir militärt starkare och inte minst rikare.
– Det är så det fungerar här: alla använder varandra för egna intressen. Men att tillåta högerextrema grupper till att influera både politik och samhällsfunktioner är ett hot mot medborgarna, det generella politiska klimatet, och så småningom regeringsmakten, säger Volodymyr Ishchenko.
Hot mot kritiker
Dagen efter intervjun vaknar vi av att det knackar på dörren till vårt rum.
– Packa ihop era saker, ni måste lämna nu, säger den kvinnliga soldaten med hetsig röst.
Oförstående gör vi som hon säger och inte långt därefter sitter vi i en bil med två unga soldater bort från baslägret tillbaka till Mariupol. Våra kritiska frågor dagen innan antar vi gjort dem misstänksamma och planerna att följa med till frontlinjen har plötsligt avbrutits. Avsläppta i Mariupol bestämmer oss för att snabbt lämna området för att garantera vår säkerhet. Hotbilden mot journalister i Ukraina har hårdnat de senaste åren. Kritiska röster mot ultranationalistiska grupper ses ofta vara ”anti-patriotiskt”, ”rysk propaganda” eller ”ryskt spioneri”.
Samtidigt får vi tillgång till en hemsida som bekräftar vår oro. En högerextrem hemsida som publicerar smygtagna bilder, registreringsnummer på bilar och adresser på människor som anses anti-patriotiska, vara kommunister eller ryska spioner. Listan, på över 1 000 personer, innehåller bland annat journalister, bloggare och aktivister.
”När dessa personer går lugnt på Kievs gator kan vi snart vänta oss ryska spioner här”, uppmanar texten på hemsidan.
– Dessa så kallade ”fredsbevarande” webbplatser strävar efter en samlad databas av människor som sägs gjort något mot nationen. Listan är på separatister, människor som arbetar för Ryssland och de som anses gjort något opatriotiskt. Genom bilder och personuppgifter tenderar de att bli mål för mobbning och fysiska attacker, berättar Volodymyr Ishchenko.
Och listan av attacker kan göras lång.
– Ett exempel är när de publicerade personuppgifterna till en journalist som skrev pro-rysk journalistik. Han gjorde ingenting mot lagen men var motståndare i många år före Majdan. Strax efter att hans personuppgifter publicerades på hemsidan mördades han nära sitt hem. Det finns starka misstankar att detta gjordes av den yttersta högern, fortsätter Volodymyr Ishchenko.
Han fortsätter att berätta om andra exempel såsom tidigare parlamentarikern Oleg Kalashnikov. Dagarna efter att hans namn publicerades på hemsidan hittades han mördad. Och de flesta hatbrott saknar dömda gärningsmän. Men även fast den stora massan av den ukrainska befolkningen inte står bakom våld rättfärdigas det ofta som en del av kriget mot Ryssland, och att stå enade bakom nationen.
En skör relation
Tillbaka i Uzhgorod.
Volodymyr Ishchenko dricker upp det sista ur ölglaset. Här behöver de tre Högra Sektorn-medlemmarna inte betala för drickan. De har respekt och behandlas som hjältar av personalen. Här har Volodymyr Ishchenko aldrig setts som en terrorist. Och efter två år i fängelse har också den ukrainska staten ändrat inställning till vad som hände i Mukatjeve – och Högra Sektorn är inte en terroristorganisation. Men relationen mellan ultranationalister och regeringsmakten är skör och kan snabbt ta slut.
– Den riktiga revolution har inte börjat än, när kriget i öst är över kommer vi vända våra vapen mot den korrupta regeringsmakten, upprepar Oleksandr precis som han gjorde 2015 och ler mot Voldomyr.
Men i dag tjänar båda på relationen, och att kriget i öst fortsätter. Stridserfarenhet och politiskt inflytande till extremhögern, samtidigt som regeringen i Kiev kan distrahera sig från kritik om korruption och brist på utveckling.
En relation samlad bakom ”Glory to Ukraine, glory to the heros, glory to the nation, death to the enemies, Ukraine is above all”. n
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
