Alona Liasheva. Sociolog, filosofie doktor i urbana studier vid universitetet I Milano, samt redaktör för ukrainska vänstertidskriften Commons.
Vad behöver Sverige och andra länder göra för att hjälpa Ukraina?
– Det majoriteten av ukrainare frågar efter ifrån väst är tunga vapen, stridsvagnar, artilleri, långdistansraketer. Men att leva under de omständigheter som råder mitt i ett krig innebär även att många lider av extrem fattigdom, så det finns också ett stort behov av humanitär hjälp. Men humanitär hjälp får inte vara en ursäkt för att inte också ge militär hjälp.
Under vilka förutsättningar skulle det vara aktuellt att inleda fredsförhandlingar?
– Fredsförhandlingar är möjliga först när Ryssland har lämnat ukrainskt territorium helt. När ockupanterna är borta. Men det är omöjligt nu att ens föreställa sig att Ryssland skulle lämna. De fortsätter med sina våldsamma, fruktansvärda aggressioner mot ukrainare. Det enda scenariot är att de förlorar och att de inte har något val än att starta fredsförhandlingar på jämbördig nivå. Men under de här förhållandena, när Ukraina försvarar sig och Ryssland anfaller, då är det helt omöjligt. Det är som att försöka prata med en man som våldtar dig.
Hur har vänstern i Europa och USA hanterat kriget under året som gått?
– Den här frågan är smärtsam. Vi kan se hur den europeiska vänstern är splittrad i frågan om vapen. Många som kallar sig själva vänster försvarar ju bara fascismen som motsätter sig grundläggande rättigheter för människor. I det här kriget har den grundläggande rätten att säga ”jag är ukrainare, jag vill bo fredligt i mitt land” dömts ut med våld och många inom vänstern verkar vara okej med det. Det är hemskt att folk inte kan se bortom sina privilegier. Samtidigt finns det många inom vänstern som redan från allra första dagen inte ställde en enda dum fråga om Natos roll eller ukrainska fascister, utan bara sa ”Hej, vad behöver ni hjälp med?” och tog en bil fullastad med humanitär hjälp och kom hit och hjälpte till och stöttade den ukrainska motståndsrörelsen. Vi har etablerat välfungerande nätverk med olika vänsterorganisationer över hela världen som hjälper oss, däribland delar av svenska Vänsterpartiet.
”Ingen vits med förhandlingar”
Taras Bilous. Soldat, historiker, aktivist, även han redaktör för vänstertidningen Commons.
Vad behöver Sverige och andra länder göra för att hjälpa Ukraina?
– Det uppenbara för närvarande är vapenleveranserna. Självklart finns det även behov av humanitär hjälp, men ur den aspekten är det viktigt att inte glömma bort andra länder också. Folket i Syrien har det mycket svårare än ukrainarna. Pakistanier behöver också internationell hjälp efter förra årets översvämningar och palestinierna behöver internationell solidaritet. Det här handlar inte om välgörenhet. Många i globala södern upprörs över västs fokus på kriget i Ukraina, men de ländernas positioner kan bli viktiga för att få slut på kriget eftersom Ryssland hoppas kompensera för de försämrade relationerna med väst genom att samarbeta mer med länderna i globala Syd. Därmed blir hjälp till dessa länder också hjälp för ukrainarna.
Under vilka förutsättningar skulle det vara aktuellt att inleda fredsförhandlingar?
– Först när Kreml säger att de är beredda att dra tillbaka sina trupper från Ukraina. Så länge Kreml insisterar på att erkänna annekteringen så finns det ingen vits med förhandlingar. Men i händelse av en mörk utveckling där kriget drar ut på tiden i ett antal år, så kan det bli nödvändigt att förhandla om en vapenvila.
Hur har vänstern i Europa och USA hanterat kriget under året som gått?
– Dåligt. Men jag är trött på att prata om det. Och det är fortfarande för tidigt att dra några slutsatser, vi får göra det efter kriget. Jag kan bara säga att den nordiska gröna vänsteralliansen generellt har agerat bra.