Fånglägren ingår i en större förtryckarapparat som slår ner på uigurisk kultur för att assimilera människorna in i den kinesiska hankulturen. Den största diasporagruppen av uiguriska flyktingar, 50 000 människor, finns i Turkiet. Nu sprider sig en rädsla för att Kina kan få uiguriska aktivister och flyktingar utlämnade, efter att det turkiska parlamentet under sista veckan i december formellt antog ett utlämningsavtal med Kina.

– Folk i diasporan är livrädda för att åka tillbaka. Utlämningsavtalet är inte underskrivet ännu och den turkiska oppositionen protesterar, men det är ändå tillräckligt för att skapa riktiga orosvågor, säger Patrick Hällzon, doktorand i turkiska språk vid Uppsala universitet som forskar om äldre uiguriska manuskript.

Dokument med poängsystem

Patrick Hällzon har själv flera uiguriska forskarkollegor som tvingats i exil eller som försvunnit i Kina. Han känner folk vars anhöriga sitter i de politiska fånglägren.

Flera läckor av interna dokument under 2019 och 2020 har avslöjat bakgrunden till upprättandet av fånglägren. Bland annat finns det ett poängsystem där saker som religiösa böner, skägg, slöjor och besök på utländska webbsidor räcker som skäl för att bli internerade. I de läckta dokumenten hade över 3 000 personers levnadsvanor dokumenterats, i syfte att motivera eventuella frihetsberövanden. Kina nekar konsekvent till alla bevis och kritik och menar att man istället bekämpar terrorism och fattigdom.

Tystnad från Turkiet

Men förtrycket pågår också utanför fånglägren. I Svenska PEN:s nättidskrift har Patrick Hällzon skrivit att nästa generation uigurer riskerar att drabbas av kollektiv minnesförlust, där de förlorat sina band till hemlandet, sin kultur och sitt språk. Istället kommer de vara kinesiskspråkiga och fostrade i regimens ideologi.

– Barn vars föräldrar är i läger, som sätts i barnhem, de blir helt indoktrinerade av kinesisk kultur. Man döper också om namnen på orter, tar bort de uiguriska namnen, religiösa byggnader och helgongravar. Man går på allt som är identitetsmarkörer, säger han.

Turkiets president Recep Tayyip Erdogan tar i regel alltid muslimer i försvar i olika utspel, men han och Turkiet har varit relativt tysta i fallet med uigurerna. Så här ser det ut på grund av Kinas stora ekonomisk-politiska inflytande. Den uiguriska diasporan i Turkiet fruktar nu att Peking fått ännu större möjligheter att kräva tystnad och även begära utlämningar av frihetsaktivister, genom att använda leveransen av det kinesiska vaccinet mot covid-19 som påtryckningsmedel. Turkiet förväntas basera stora delar av sitt vaccineringsprogram på det kinesiska vaccinet.

Kulturellt folkmord

Patrick Hällzon benämner i likhet med många kritiker det som sker i Kina som ett kulturellt folkmord. Han efterfrågar större uppmärksamhet från omvärlden.

– Fånglägren för uigurer är den största interneringen av en civilbefolkning sedan andra världskriget. Och när det kommer fram uppgifter, som att den amerikanska tullen förra sommaren beslagtog 13 ton hår från uiguriska kvinnor… Nu utrotar man kulturen, vad kan hända sedan?