Tystnadens pakt har börjat spricka

En av dem, fotografen Rodrigo Rojas som bara två månader tidigare kommit tillbaka från exil i USA, dog efter några dagar av sina skador. Men Carmen Gloria Quintana som var 18 år och läste på universitetet, överlevde sina 65 procentiga brännskador och har efter intensiv behandling på ett sjukhus i Kanada kunnat leva ett någorlunda normalt liv – om än inte i Chile.

Militären hävdade att de var deras egna molotovcocktails som tänt på dem. Men nu har en då värnpliktig soldat som var med i militär­patrullen trätt fram och berättat hur Rodrigo Rojas tvingats ner på mark­en och Carmen Gloria Quintana pressats upp mot en vägg och hur sen patrullchefen hällde bensin över dem och en annan av officerarna tände på med en tändare. Senare kördes de sönderbrända ungdomarna till en ödetomt intill Santiagos flygplats där de dumpades.

Avgörande för att dessa brott som begicks för så länge sen och som varit symboler för diktaturens brutalitet, nu kanske kommer att klaras upp, är att värnpliktiga soldater som var närvarande när brotten begicks, brutit den pakt av tystnad som hittills varit en garanti för militär­ens straffrihet.

Den chilenska armén är en värnpliktsarmé och vid kuppen 11 september 1973 beordrades de värnpliktiga soldaterna att delta. Några få vägrade. Ytter­ligare andra gjorde vad de kunde för att sabotera. En del spelade med, men gjorde i lönndom vad de kunde för att rädda liv och varna eftersökta. Men de allra flesta lydde order, gjorde det de beordrades att göra.

Till och med slå och misshandla, till och med skjuta för att döda, till och med tortera. Bättre kitt för en pakt av tystnad än delad skuld finns knappast. Och här finns förklaringen till att så många av de brott som begicks under diktaturen inte har klarats upp.

När försvars- och justitieministrar i de demokratiska regeringarna begärt uppgifter från militären om olika övergrepp, har de inte ens fått något svar.

Bara tystnad.

Men nu tycks kittet i denna tystnadens pakt ha börjat spricka.

Värnpliktiga som följde order men aldrig kände sig delaktiga och som under alla år har ridits av sitt samvete klarar inte av att hålla tyst längre.

Det avgörande vittnet i fallet Victor Jara berättar att han inte sovit en lugn natt de senaste 40 åren.

Vittnet i fallet med ”los quemados” tvingades se hur hela hans familj vände honom ryggen. Enda vägen för att bekämpa ångesten var att berätta sanningen.

I Chile hoppas man att fler värnpliktiga ska våga ta samma steg. Hundratals fall skulle kunna klaras upp om de bröt sin tystnad.