Två år av brutalt krig i Sudan: ”Jag saknar allt”

I Khartoum möts Blå Nilen och Vita Nilen, de flyter sedan vidare tillsammans genom Egypten och ut i Medelhavet. Seham Alhaj och hennes familjs hus ligger nära Vita Nilen, den längre och lugnare av de två floderna.

Nu var det länge sedan de kunde sitta tillsammans på en filt bredvid Nilen. Senaste gången hon var där var 2021, då hopp fortfarande präglade Sudan efter diktatorns fall. 

– Det är de här männen, som gillar krig och makt. Stackars de vanliga människorna, säger Seham Alhaj.

Seham Alhaj flyttade till Sverige 2003. Då var hon 24 år gammal, hade precis pluggat klart på universitetet och gift sig. Hon var kär, och hennes dåvarande man jobbade i Sverige. I Sudan var hon journalist på en tevekanal, i Sverige har hon gjort allt möjligt. 

– Men jag följer alltid vad som händer politiskt i Sudan. 

Attackerar allt civilt i sikte

På Samah Alseddegs fötter sitter klassiska inneskor, ett par bekväma Birkenstocks. Hon jobbar heltid som läkare på en psykiatrisk mottagning för barn och unga. Utöver det är hon ledamot i Svensk-sudanska föreningen. Bara en vecka efter att kriget bröt ut började de samla in pengar och har sedan dess fått ihop över en halv miljon kronor. Pengarna finansierar solel till sjukhus och vårdinrättningar. Samah Alseddeg pratar ofta med kollegor i hemlandet.

Många sjukhus har bombats, plundrats och förstörts. Sjukvårdspersonal har varit hårdvaluta – många har tvingats jobba för RSF, även om de hellre hade velat hjälpa civila än milismän, berättar hon.

– Ett förlossningssjukhus har bombats två gånger.

Också Seham Alhaj pratar länge om hur framför allt paramilitära RSF attackerar allt som är civilt. 

– När de går in i byar eller i mindre städer, går de direkt till sjukhuset, till skolorna, de förstör allt – allt bränns, säger hon. 

Våldtas och kidnappas

Seham Alhaj har pratat med många vänner och bekanta som själva har mött RSF, både i Khartoum och på andra platser. Många milismän är höga på droger, avtrubbade och omänskliga. Amnesty International släppte i förra veckan en rapport om det utbredda och systematiska sexuella våldet i konflikten.

– Kvinnor har våldtagits och kidnappats till olika länder, säger Seham Alhaj. 

Deras granne var en hårsmån från att föras bort. Seham Alhaj pekar på sin egen axel, grannflickan höll så hårt i sin äldre släktings arm att den vreds ur led. 

– Men de tog henne inte.

Samah Alseddeg har flera släktingar som dödats i kriget. Både direkt och indirekt. 

– En del för att de inte kan få den vård de behöver. 

Lite senare berättar hon om sin dröm efter kriget. Samah Alseddeg vill starta ett samarbete med kollegor i Sudan, för att ge dem det stöd de behöver. Och för att hjälpa landet att läka.

Bärsärk i barndomshem

Seham Alhaj öppnar Facebookappen på sin telefon och scrollar i flödet. De ljusa husen i centrala Khartoum är prickiga av skotthål. Presidentpalatset är slaget i spillror, knappt en fönsterruta finns kvar. En utmärglad ung man som av bilderna att döma brukade plugga på ett universitet i Storbritannien kikar trött upp från en bår. Han kidnappades av RSF och blev fri först när de lämnade Khartoum, enligt texten. 

– Han dog förra veckan, säger Seham Alhaj.

I en annan video, skickad från en granne, syns hennes föräldrars lägenhet. RSF har gått bärsärkagång i Seham Alhajs barndomshem. 

– De har förstört allt, säger hon. 

För bara några dagar sedan tog regeringsarmén tillbaka kontrollen över Khartoum, efter en militäroffensiv som inleddes i september. Ett steg i rätt riktning, enligt många. Men det är långt ifrån säkert överallt. 

– Jag har sagt till min familj att de ska vänta med att åka tillbaka. Det är inte säkert än.

Och de har ju ändå inget att återvända till, konstaterar hon. 

Plundrat och förstört

Samah Alseddeg har en snarlik video i sin telefon, också den skickad för några dagar sedan. Filmen är tagen av en granne, som kort efter att RSF tvingades ut från Khartoum i förra veckan återvände. Väggar och tak finns kvar men i övrigt råder totalt kaos. 

– Ser du här? Det är elcentralen. Det finns inte någon el längre.

Samah Alseddeg lutar sig fram över skärmen och pekar. RSF har förstört precis allt, de har tagit sönder varenda skåp, låda, möbel, tavla, garderob. Allt av värde har plundrats.

Vi delar med oss även om vi inte har så bra ekonomi. Vad ska du göra om någon ringer till dig och gråter hela tiden?

Både Samah Alseddeg och Seham Alhaj är ständigt i kontakt med människor i Sudan. Seham Alhaj berättar att hon ibland kontaktas av folk hon aldrig har träffat, som har hittat hennes Facebook.  

– De ringer hela tiden och ber om hjälp, ”vi har ingen mat” eller ”vi måste till ett sjukhus”. Vi delar med oss även om vi inte har så bra ekonomi. Vad ska du göra om någon ringer till dig och gråter hela tiden?

Vågar hoppas

Den 26 mars återvände militärchefen Abdel Fattah al-Burhan till presidentpalatset i Khartoum, sedan RSF efter hårda strider givit sig av från stora delar av huvudstaden. Nu finns det de som varnar för risken att Sudan splittras. RSF har fortfarande kontroll över stora delar av landet, bland annat regionen Darfur i väst. Där är den humanitära situationen katastrofal. 

Tanken på ett splittrat Sudan skrämmer både Samah Alseddeg och Seham Alhaj. 

– För mig är Sudan ett land. Vi ska vara tillsammans, säger Samah Alseddeg.

Men RSF:s reträtt från Khartoum har också gjort att människor vågar hoppas. Även om kriget är långt ifrån över i andra delar av landet. 

– Alla har stort hopp nu, säger Seham Alhaj.