Det var först efter Sovjetunionen sammanbrott, som "el bloqueo" blev en central aspekt i de kubanska ledarnas språkbruk. Och det var först 1992 som Kuba introducerade en resolution i FN som fördömde embargot. 

Trots dess totala ineffektivitet i förhållande till syftet var det ingen av de presidenter som följde på Kennedy som använde sin makt för att upphäva embargot. 

García Marquez som kurir

Bill Clinton var på väg att göra det. Sovjetblocket hade fallit samman. Den kubanska ekonomin befann sig i fritt fall. Det förekom för första gången protester i Havanna, ”el Maleconazo”, och tusentals människor försökte ta sig till Florida på flottar sedan Fidel Castro beordrat kustbevakningen att inte hindra dem. Clinton och Castro pratade med varandra både formellt och framför allt informellt. 

Gabriel García Marquez var en av de kurirer som reste mellan Havanna och Washington. En normalisering låg i luften, inte främst för att bidra till att lösa Kubas problem, utan för att få stopp på migrationsströmmen till USA. Men det blev ingen normalisering, tvärtom. 

Mig-plan sköt utan varning

Högerkrafter i Washington var på offensiven för att radikalisera embargot eftersom de trodde det skulle kunna få Fidel Castro på fall när han inte längre kunde räkna med Sovjets stöd. 

1992 antogs en första lag, Torricelli, som utvidgade embargot så att också tredje länder som hade ekonomiska relationer med Kuba kunde drabbas. Det fördes också in krav på demokrati, flerpartisystem och pressfrihet som förutsättningar att häva embargot. 

1996 antogs en andra lag, Helms-Burton, som slog fast att det bara var kongressen som kunde upphäva embargot, det räckte inte, som tidigare, med ett presidentbeslut. Bill Clinton planerade att lägga in sitt veto mot lagen, just för att kunna upphäva embargot. Men i samma veva sköts två små plan som tillhörde ”Hermanos de rescate”, en kubansk oppositionsgrupp med säte i Miami, ner över internationellt vatten av kubanska Mig-plan, av allt att döma utan föregående varning. De två planen hade strax innan släppt ut flygblad över Havanna och var på väg hem när de sköts ner.

Alla de fyra besättningsmännen dog. I Washington blåste de antikubanska stämningarna upp till storm och istället för att lägga in sitt veto, som planerat, skrev Bill Clinton under den lag som tog ifrån honom makten att upphäva embargot.

Finns gott om undantag

Sovjetblockets fall gav upphov till ”den speciella perioden i fredstid” på Kuba som innebar en rad begränsningar och hårdare ransonering. Läget försvårades av embargot, men orsaken till krisen var den kubanska ekonomins totala brist på egen bärkraft. Krisen innebar också en viss öppning för ”arbete för egen räkning” och turism. Kubanerna uppmanades också att ta kontakt med sina släktingar i utlandet, som man dittills uppmanats att bryta med och som definierats som ”gusanos” (maskar), för att be om ”Remesas”, de pengar släktingar i utlandet skickade, blev snart, tillsammans med turism (och så småningom export av medicinskt kunnande) Kubas viktigaste inkomstkälla.

Trots att embargot hårdnade med de nya lagarna var det samtidigt ganska poröst. Det fanns gott om undantag och från år 2000 kan Kuba fritt köpa livsmedel, mediciner och sjukvårdsutrustning från USA. Kruxen är att det måste betalas kontant i förskott. Ett krav som dock luckrats upp då och då. Och trots embargot är USA idag Kubas sjätte viktigaste handelspartner.