– Jag gillar det här. Men jag hade hellre haft mitt eget hem, säger mannen i familjen.
Eftersom de har anhöriga kvar i hemlandet vill de inte ha sina namn i tidningen. De är oroliga för deras säkerhet i det sönderfallande Syrien.
De har varit på flykt i flera år. Från Syrien till Egypten till Libyen och därifrån till Italien. Resan över havet skedde med en överfull båt i långt ifrån sjödugligt skick. Familjen och de 600 andra ombord fick räddas av den italienska kustbevakningen. Det har nu gått ett år sedan de kom till Tyskland. I maj gick flyttlasset med deras få tillhörigheter till containrarna i Buch, en av de fattigare stadsdelarna i före detta Östberlin.
– Vårt största bekymmer är att hitta bostad, säger mannen.
Totalt sökte 202 000 människor asyl i Tyskland under 2014. I år är antalet redan uppe i nästan 160 000. Boendefrågan har blivit akut på flera håll. I Hamburg fick Röda korset nyligen resa vita tält i en park. I Berlin försöker stadens politiker lösa det med containrar. Sammanlagt sex så kallade containerbyar för totalt 2 400 flyktingar ska byggas på olika håll i stadens utkanter. En av dem är i Buch, och drivs av arbetarorganisationen AWO på uppdrag av staden.
Ett 20-tal nationaliteter
I ett grönområde en kort promenad från tågstationen finns nu tre byggnadsblock av containrar. Varje block är tre våningar högt. Sidorna är ljusgråa, medan kortsidorna, där det också finns två fönster, lyser i gult, blått och orange. Det ser ut som ett lego som slumpvis satts ihop där mellan träden. Stenplattor har lagts mellan byggnaderna. Gräs spirar i jorden. En lekplats i mitten och bänkar att sitta på. Här lever 480 personer sina liv. De är av ett 20-tal nationaliteter. De flesta är arbetslösa eller går i skolan.
Ingen tidsgräns
Boendeytan i varje container är 15 kvadratmeter och delas av två personer. Trots att väggar och golv är ljusa känns det mörkt och sterilt med enkla sängar och bord som enda inredning. Varje våning har gemensamt kök och toalett.
– En av de viktigaste uppgifterna för oss är att de som bor här hittar egna lägenheter. Ingen ska behöva vara här under en längre tid. Det är trångt, högljutt och man har inte mycket privatliv, säger Juliane Willuhn, administrativ chef för boendet.
Trots det finns det ingen bortre gräns för hur länge flyktingarna får bo där. För att motverka isolering och segregering finns det få verksamheter inne på området. Ingen skola, ingen sjukvårdsmottagning.
– Vår filosofi är att det ska vara öppet. Att folk ska kunna komma hit utifrån, och att folk som bor här ska kunna gå ut och leva sina liv i Berlin, säger Juliane Willuhn.
En ambition som motsägs av dubbla stängsel, som löper runt kvarteret, samt en dygnet runt-bemannad vaktkur vid ingången. Juliane Willuhn är inte förtjust i den delen, men säger att det är nödvändigt.
Många protester
De som bodde i Buch under DDR-tiden hörde till samhällets övre skikt. Sedan murens fall har området chanserat. Besvikelse och social utsatthet nämns ofta som en av förklaringarna till den främlingsfientlighet som många städer i före detta Östtyskland brottas med.
Buch är inte undantaget. Protesterna mot containerbyn har varit många. Liksom hatet mot dem som bor där.
Andra dagen efter att boendet öppnat stod personer från det nazianstrukna partiet NPD med megafoner utanför.
– De flesta av de boende kunde inte förstå vad som sades, men de förstod på den aggressiva stämningen att det var emot dem, säger Juliane Willuhn.
En palestinsk familj från Syrien berättar att de ibland vaknar om nätterna av att personer på andra sidan stängslet skriker hatiska kommentarer mot de färgglada fasaderna.
– Men vi är inte rädda. Vi förstår att de bara är några få och att de för det mesta är fulla, säger kvinnan i familjen, som också hon vill vara anonym på grund av situationen för hennes släktingar i hemlandet.
Många protester
När den styrande socialdemokratiska och kristdemokratiska koalitionen i Berlin lanserade planerna på containerbyarna för sammanlagt 42,7 miljoner euro mötte de kritik från oppositionen. Miljöpartiet, socialistiska Die Linke och Piratpartiet dömde ut containerhemmen som ovärdiga för människor.
– Det hjälper oss inte i vårt mål att öppna upp vårt samhälle för flyktingar, sa Elke Breitenbach, asylpolitisk talesperson för Die Linke till public service-stationen RBB i höstas.
Kritiserad plats
Placeringen av de sex containerhemmen – i utkanten av Berlin – kritiserades också.
– Det är ingen välkomnande kultur, sa Breitenbach.
Boendena har försvarats av koalitionen, som annonserat att de under de kommande två åren behöver bygga ytterligare 36 flyktinghem för att möta behovet. Det blir dock inga fler containerbyar, utan modulhus av samma typ som Boverket har utrett i Sverige.
– Under senaste året har vi valt boendecontainrar eftersom det har varit det snabbaste sättet att undvika hemlöshet och snabbt kunna ge plats åt flyktingar, sa kristdemokraten Mario Czaja, ansvarig för hälso- och samhällsfrågor i Berlin, till RBB tidigare i år.
Den tredje containerbyn öppnade i juli i stadsdelen Marzahn. I slutet av sommaren kommer de tre sista att stå färdiga.
