Till en början hade barnen haft problematiska, antiryska åsikter. De talade väl om Ukraina och illa om president Vladimir Putin. Men efter bara en liten tid hade denna negativa attityd förvandlats till en ”kärlek till Ryssland” – så till den grad att inga av barnen nu längre ville återvända till Ukraina, när de hade fått frågan. 

Så beskrev Rysslands barnombudsman sedan 2021, Maria Lvova-Belova, utvecklingen för 30 nyanlända ukrainska barn, i ett tal i den ryska federationens civilkammare i september, återberättat i ukrainska Pravda. Barnen hade tidigare samma år förts från det ockuperade Mariupol i östra Ukraina till fosterfamiljer i Moskvaområdet.

Prästfrun är arkitekten

Bland de många övergrepp Ryssland begått i Ukraina har uppgifterna om illegala bortföranden och adoptioner av ukrainska barn väckt särskilt stor vrede. Anhöriga har själva slagit larm, men det har också kommit en ström av ryskt ­propagandamaterial som visat när barnen eskorteras till sina nya adoptivfamiljer – utan tillstånd från Ukraina. 

Maria Lvova-Belova har beskrivits som arkitekten bakom politiken. Den 38-åriga prästfrun har själv synts i propagandan, ständigt leende.

– Man kallar det inte adoption, utan att barnen placeras i fosterhem, men det är ingen skillnad. De första 27 barnen adopterades i april. Månaden efter undertecknade president Putin en lagändring som gjorde att barnen lättare kunde få ryskt medborgarskap. Efter det har de illegala adoptionerna ökat i omfattning, säger advokaten Kateryna Rashevska.

Läs mer – Missa inte vår rapportering om Ukraina:

Journalisten som blev dödgrävare: ”Det var jag som grävde ned dem”

Efter befrielsen av Cherson: Nu börjar jakten på kollaboratörer

Alyona Vyshnytska: När en terroriststat för krig mot ditt land så öppnar sig helvetet

Tio röster om vänstern, kriget och Nato

Boris Kagarlitskij: ”Putin har misslyckats i Ukraina”

”Godhjärtade ryssar”

Hon är juridisk expert vid den ukrainska organisationen Regional center for human rights som noga följt det ryska agerandet. Dagens ETC träffar henne i organisationens kontor i Kiev. Liknande adoptionsfall dök upp redan efter att Ryssland ockuperade Krimhalvön 2014, men det skedde efter att Krim formellt hade annekterats. 2022 agerade Moskva redan innan barnen ens påstods vara ryska undersåtar.

– Enligt den ryska föräldrabalken kan ryssar inte adoptera barn som saknar ryskt medborgarskap. Det styrs av Minskkonventionen från 1993 som formellt fortfarande gäller mellan Ryssland och Ukraina, påpekar Kateryna Rashevska. 

Men den 9 mars i år publicerades en påstådd mötes­dialog mellan Putin och Maria Lvova-Belova på den ryska presidentens webbsida. Enligt Maria Lvova-Belova hade ”godhjärtade ryssar” redan ställt sig i kö för att ta hand om över tusen föräldralösa barn från de helt nyockuperade territorierna. Barn som saknade ryskt medborgarskap kunde dock inte omplaceras permanent på grund av juridiska hinder.

– Det ska gälla alla oavsett deras medborgarskap, svarade Putin, som lovade att ändra lagarna så att hindren togs bort. Sagt och gjort. 

Fler än 400 fall

Ryssland påstår själv att man riktat in sig ukrainska barn som bott på barnhem innan kriget och oftast varit föräldralösa. Men det är mycket svårt att veta hur stor den verkliga siffran är. Ett av problemen är att Ukraina saknade ett enhetligt nationellt register över alla barnen som bodde på institutioner, innan kriget. Registren var regionala och vissa av dem kan idag ha förstörts. Ryssland har förvisso själv visat barnen som adopterats i propagandabilder och -filmer, men det har snarare bara skapat större frågetecken. 

– I filmerna berättar deporterade ukrainska barn om sig själva. Men deras information överensstämmer inte med ­barnen som vi har i vårt eget register, och som även ­anhöriga letar efter, säger Kateryna ­Rashevska. 

Så vilka är barnen, ­skådespelare? 

– Det är frågan, jag vet inte. I filmerna påstås ofta att barnen är syskon och ibland kan man se att det nog stämmer, för att de är så lika. Men det påstås ofta också att det rör sig om fem, sex eller sju syskon från samma familj, och det är mycket ovanligt med så stora familjer i Ukraina.  

– Men vi känner till åtminstone 386 fall av färdiga illegala adoptioner av föräldralösa barn, samt ytterligare 52 fall där barnen ska adopteras eller redan har blivit det. Vi ­känner även till fall där barn med funktions­hinder som har bott på särskilda institutioner nu har blivit illegalt adopterade, säger Kateryna Rashevska. 

Kom aldrig hem från läger

Utöver dessa siffror kan dock ytterligare tusentals barn som deporterats av de ryska soldaterna eller skickats av sina familjer till Ryssland, ha blivit adopterade. Den ukrainska människorättsorganisationen Almenda har dokumenterat åtskilliga fall där ukrainska föräldrar under rysk ockupation skickade sina barn till sommarläger och höstlovsläger i Ryssland. Ibland har barnen återvänt, ibland inte. Andra gånger fastnade barnen i Ryssland efter att hemstaden befriades av ukrainska styrkor. 

– De ukrainska myndigheterna har lyckats ta hem vissa av dessa barn via internationella organisationer, men det är svårt att säga hur många som är kvar. Det är olagligt av Ryssland att ta barn från Ukraina, men i dessa fall kan man hävda att barnen själva kommit helt ensamma till Ryssland, säger Mariia Sulialina som arbetar med barnrättsfrågor för Almenda. 

Kräver utredning i Haag

Från det ukrainska civilsamhället hörs det nu växande krav om att Rysslands illegala adoptioner måste utredas som folkmord. En av definitionerna för detta brott, som listas i Folkmordskonventionen, är att man med våld överför barn från en grupp till en annan grupp. I Ryssland nekas barnen även möjligheten att lära sig det ukrainska språket och kulturen.

Av den anledningen skickade Kateryna Rashevska och en annan civil organisation i slutet av oktober en formell uppmaning till Internationella brottmålsdomstolen om att börja utreda Rysslands agerade som folkmord. Men än så länge har man inte ens fått ett formellt svar tillbaka. 

Kateryna Rashevska tror det kan ha att göra med att inte heller Ukrainas egen regering använder termen folkmord i sammanhanget.

– Vår utrikesminister sa i höstas att Maria Lvova-Belova bör ställas inför rätta i Ukraina, men bara som skyldig till brott mot mänskligheten. Han har också sagt att ryska attacker mot kritisk infrastruktur är folkmord. Men varför är inte bortföranden av ukrainska barn det? 

Besviken på regeringen

Hon kan inte dölja sin besvikelse. Kanske gör regeringen mer än vad civilsamhället känner till, kanske avstår man från att trycka på för att lättare kunna förhandla med Ryssland vid en eventuell fred. 

– Men det är ändå rimligt att reagera på något sätt. Ryssland visar oss helt öppet vad det är man gör. De vill förinta en del av Ukrainas framtida generationer, förändra barnens nationella identitet och göra dem en del till den ryska gemenskapen.