Så försvarade sig president Recep Tayyip Erdogan inför media när han i onsdags besökte katastrofzonen och ansattes med frågor om landets illa koordinerade och undermåliga räddningsinsatser.
Samtidigt är förberedelser något som Turkiet förväntas ha arbetat med sedan 1999 års jordbävning i Kocaeliprovinsen öster om Istanbul som krävde omkring 18 000 människoliv. Då införde regeringen en rad så kallade jordbävningsskatter som till dags dato enligt turkiska ekonomer borde ha dragit in 38,2 miljarder dollar, motsvarande nästan 400 miljarder kronor. Medel som varit tänkta att bekosta bland annat upprustningen av undermåligt byggda hus.
Men vart pengarna tagit vägen och hur de använts är det ingen utanför regeringen som vet.
– Frågan var uppe efter jordbävningen i Izmir 2020. Den bild som gavs av regeringen då var att pengarna bakats in i allmänna budgeten. Erdogan har också gett undvikande svar på hur pengarna använts, säger Michael Sahlin, tidigare svensk ambassadör i Turkiet.
”Inte tid att redovisa”
Uttalandet från Erdogan som Michael Sahlin hänvisar till fälldes i januari 2020 när presidenten ställd inför anklagelser om korruption och frågor om jordbävningspengarna svarade ”vi använde pengarna som de var tänkta att användas (...) men nu har vi inte tid att ägna oss åt redovisningar som denna”.
Att regeringen inte bokfört de inkomna skattemedlen har inte hindrat oberoende journalister och ekonomer från att försöka spåra dem.
2020 rapporterade till exempel Arab News att en del av inkomsterna från jordbävningsskatten kan ha gått till att bekosta mottagandet av fem miljoner syriska flyktingar. Enligt tyska Frankfurter Allgemeine Zeitung har en del av pengarna också gått till att återbetala internationella lån. Och enligt oberoende magasinet Duvar har varannan lira som jordbävningsskatten dragit in i slutänden gått till att bygga infrastruktur helt orelaterad till jordbävningsskydd.
– Byggindustrin har varit motorn i Turkiets ekonomiska boom – och är det fortfarande, förklarar Michael Sahlin.
Köpt sig fria
Enligt Duvar, oberoende Al-Monitor och flera andra kritiker är det just i Turkiets vilja att gynna sin byggsektor som svaret kan hittas såväl till vart jordbävningspengarna tagit vägen som till varför måndagens jordbävning fått så katastrofala konsekvenser.
En pusselbit är regeringens strösslande av pengar till byggfirmor – många av dem närstående Erdogan själv – i form av hyreslättnader till både individer och institutioner, rabatterade lån och stöd till infrastrukturprojekt.
En annan är att pengarna senare slussats tillbaka till regeringen i form av avgifter – eller mutor – för ansökningar om så kallad ”konstruktionsamnesti”. När en sådan amnesti väl beviljats har fastighetsägare och byggherrar kunnat strunta i att uppfylla normer och lagstadgade skyldigheter om att jordbävningssäkra sina fastigheter.
– Och sen händer det här. Med byggnader som bara rasar ihop och tusentals döda. Det finns massiva indikationer på det som antytts, på den omfattande kritiken om att man kunnat muta sig ur skyldigheten att stärka byggnader inför kommande jordbävningar, säger Michael Sahlin.
På frågan om hur katastrofen kommer att påverka Erdogans möjligheter att bli omvald är Michael Sahlin osäker.
– Oppositionen uppges nu ha beslutat att inte satsa på en gemensam presidentkandidat i kommande val – om det nu ens blir av – utan satsar istället på att stötta en enda oppositionskandidat i en eventuell andra valomgång. Detta vill Erdogan till varje pris undvika. Så han vänder det till att alla måste stå upp för nationell enighet – ”den som inte är med oss är emot oss”.
