EU:s terrorlista har varit en flitig referens när Sverige försökt avväpna Turkiets attacker om en svensk fristad för terrorister. Vad som nästan glömts bort idag är att terrorlistan togs fram på en politisk grund och länge har kritiserats för bristande rättssäkerhet.
Igår inleddes Natos toppmöte i Madrid, där Sverige medverkar för att stärka sin position som ansökningsland. Inför sammankomsten har det förts heta diskussioner mellan Sverige, Finland och Turkiet för att försöka mjuka upp de låsta positionerna. Turkiet har vägrat godkänna de båda länderna som medlemmar, utan att man skärper sina terrorlagstiftningar och även lämnar ut dussintals individer som anklagas för medlemskap i terrorklassade organisationer. Främst det kurdiska PKK.
På tisdagskvällen bekräftades att Sverige och Finland har ingått ett tio punkter långt avtal med Turkiet, där de båda länderna gör eftergifter för att blidka de turkiska kraven. I avtalet understryks att PKK är listad som en terroristorganisation, och utrikesminister Ann Linde har upprepade gånger under konflikten sagt att Sverige följer EU:s terrorlista, där PKK finns med sedan slutet av 2001.
Men en bakgrund som nästan inte lyfts är att terrorlistan först uppstod på grundval av politiska beslut och inte juridiska prövningar. Efter 11 september-attackerna satte USA ihop en terrorlista, som antogs av FN:s säkerhetsråd. Den sipprade sedan ner till EU-nivå och blev lista även i Europa.
Människorättsjuristen Anna Wigenmark, som idag är generalsekreterare för föreningen Ordfront, är en av många som kritiserat terrorlistorna. En konsekvensens hon hela tiden kunnat se är den starka rättsosäkerheten.
– Det har varit näst intill omöjligt för en enskild att få underlag för att veta varför man är på listan. Eller för att kunna försvara sig mot det, säger hon till Dagens ETC.
EU tillåter de som listats att begära omprövning, men det har varit notoriskt svårt att ändra något. Samma frågor kvarstår idag, varför EU – en union som bygger på respekten för demokratiska värderingar och rättssäkerhet – har en terrorlista som är rättsosäker och som i grund och botten bygger på politiska beslut istället för på ordentliga juridiska prövningar.
Anna Wigenmark beskriver 1990-talet som lite av en guldålder för mänskliga rättigheter. Men klimatet som uppstod från 2001 och tillblivelsen av terrorlistorna gjorde att allting plötsligt ifrågasattes.
– Nu vänder det, så kändes det. Det fanns nästan som en undergångskänsla när hotet kom från ickestatliga organisationer.
En annan sak som kännetecknade de första åren efter 2001 var uppkomsten av väldigt oheliga allianser. Samarbeten mellan demokratier och hårdföra diktaturer som Uzbekistan och Egypten, som man visste praktiserade tortyr. Men det var svårt att opponera sig mot just omänsklig behandling, eftersom även USA då torterade terroranklagade fångar och hade hemliga fängelser runt om i världen.
En konsekvens var den svenska utvisningen av de två egyptierna Ahmed Agiza och Mohammed Alzery i december 2001. De anklagades för att vara ledarfigurer i en egyptisk jihadistgrupp. Sverige överlämnade de båda männen till maskerade CIA-agenter som landade med ett plan på Bromma flygplats, och som sedan flög dem till Egypten. Där torterades bägge två.
Agiza och Alzery fick senare skadestånd och svenskt uppehållstillstånd som plåster på såren, eftersom de var oskyldiga. Anna Wigenmark var en av de juridiska ombuden för Agiza och Alzery. De båda männen fanns inte med på några listor men Sverige hade mottagit hemlig information från USA, som i sin tur hade tipsats av sin förbundsförvant, den egyptiska diktaturen.
– Egypten hade sina särskilda intressen av att stämpla folk som potentiella terrorister. Och det ligger i just det där begreppet, potentiella terrorister. För annars skulle de ju stå inför rätta, säger Anna Wigenmark.
Hela den här bakgrunden har blivit högaktuell idag, mer än 20 år senare, när Turkiet plötsligt har tagit Sveriges Natoansökan gisslan och kräver att dussintals individer som påstås tillhöriga terrorstämplade organisationer ska utlämnas. Men Turkiet har under de senaste åren terrorstämplat alla möjliga slags människor bara för att de är kritiska mot Erdoganregimen.
– Problematiken är fortfarande hur man definierar vem som är terrorist, säger Anna Wigenmark. För det är så lätt hänt att det blir som i Erdogans fall, att det handlar om att man sätter oppositionella på en lista. Det vore en enorm skandal om Sverige skulle backa nu och ändra sin inställning utifrån Turkiets terrorlista.
I Sveriges riksdag är Vänsterpartiet sannolikt de som riktar skarpast kritik mot EU:s terrorlista. Exempelvis har partiet ett kongressbeslut på att man vill att just PKK ska tas bort från listan, med argumentet att det är ska vara domstolar som ska avgöra vad som är terrorism.
– Den centrala kritiken är att det är själva förfaringssättet med listan som är problematiskt, där det lämnas vidöppet för missbruk. Man kan absolut diskutera handlingar begångna av olika organisationer tillbaka i tiden, men det går emot viktiga rättsstatliga principer att utifrån det bedöma individer som inte har varit involverade i de handlingarna, säger Ali Esbati, Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson.
Kritiken mot EU-listan har funnits där från första början. I juni 2002, när Ali Esbati var ordförande i Ung Vänster, satte ungdomsförbundet in pengar till ett biståndskonto dit Emmaus Björkå gjorde utbetalningar till den palestinska vänsterorganisationen PFLP. Organisationen hade då terrorlistats av EU och Ung Vänster ville testa om Sverige var berett att åtala dem för samröre med en terroristorganisation.
Partiet vidhåller fortfarande att det finns djupa problem med listan. Exempelvis är påfallande många av de individer och organisationen som listats islamistiska och vänsterpolitiska, medan det finns långt färre högerextrema motsvarigheter.
– Det beror på att hotet från högerextremism har varit så oerhört nedprioriterat. Det har varit svårt att slå igenom i den allmänna debatten och ännu mer i det politiska beslutsmaskineriet, säger Ali Esbati.
Han har likt andra riksdagspolitiker nära följt turerna kring Sveriges Natoansökan, och tror att konflikten med Turkiet kommer påverka Sveriges hållning kring vilka som är terrorister eller inte.
– Jag tror att det tyvärr är väldigt sannolikt. Vi ser redan en förändring av den politiska retoriken. Det finns en intim koppling mellan retoriken, politiska uppfattningar och den juridiska överbyggnaden här, och det är inte frågan om en ordinarie lagstiftningsprocess. Det är precis det som är problematisk och som relationerna till Turkiet kommer påverka.