Pierre Schori: Kalla upp Turkiets ambassadör

Det var under torsdagen som Dagens ETC:s reporter Joakim Medin anhölls i Turkiet. Han hade åkt dit för att rapportera om de omfattande demonstrationerna som pågår med anledning av gripandet av Istanbuls borgmästare Ekrem Imamoglu.

Anklagelserna mot Joakim Medin, som enligt tidningens chefredaktör Andreas Gustavsson saknar grund, handlar bland annat om att han ska ha kopplingar till PKK och att han ska ha förolämpat Turkiets president Recep Tayyip Erdogan.

Att förolämpa presidenten har varit ett brott i Turkiet sedan 1926, men åtal var sällan aktuella innan Erdoğans tillträde 2014. Sedan dess har lagen flitigt använts för att tysta politiska motståndare, journalister, satiriker och andra kritiker. De har bland annat åtalats för att ha sjungit sånger, skrivit inlägg på sociala medier, hållit tal och publicerat artiklar som anses ha smädat Erdoğan på ett eller annat sätt.

Brottstypen kallas lèse-majesté, majestätsbrott, och återfinns i flera auktoritära regimer – bland andra Thailand, Ryssland, Qatar, Iran och Belarus. De första fem åren av Erdoğans presidentskap utreddes nära 130 000 fall. 2020 hade 14 000 dömts till fängelse för brottet. Som högst riskerar den som åtalas sex års fängelse.

”Flest fängslade journalister”

I söndags fördes Joakim Medin till Marmarafängelset i Silivri utanför Istanbul, där också Imamoglu sitter fängslad.

– Silivrifängelset är ingen bra plats att vara på. Där sitter ju Imamoglu och andra. Det innebär rimligen att det inte är en bra nyhet att han förs dit, säger Michael Sahlin, Turkietkännare och före detta ambassadör.

– Det här sammanföll med demonstrationerna kopplat till Imamoglu. Det är en uthållighetsduell som gäller mellan regeringen som på olika sätt försöker kväsa demonstrationerna och opposition som försöker hålla dem vid liv. I den miljön har ett stort antal journalister och andra fängslats, fortsätter han.

Situationen för journalister är redan ansträngd i Turkiet, påpekar han, en bild som delas av Reportrar utan gränser och andra människorättsorganisationer. I landet finns knappt någon pressfrihet.

– Turkiet har ställning som det land med flest fängslade journalister. Sen hävdar Turkiet att de inte är journalister utan aktivister, säger Michael Sahlin.

Säkerhetsfängelset är överfullt och det finns indikationer på att fångar sitter länge och behandlas illa där, berättar han.

Etablerad dialog

Samtidigt finns ett svenskt-turkiskt forum numera, efter Natoprocessen.

– Den etablerade dialogen som vi nu har borde kunna användas till nytta för det här fallet. Det är viktigt att agera snabbt så ärendet inte fastnar. Maria Malmer Stenergard säger att det prioriteras och det är bra.

Under en presskonferens måndag morgon upprepade Maria Malmer Stenergard att ärendet har högsta prioritet. 

– Vi arbetar mycket intensivt med fallet i Stockholm och Istanbul. Vi gör allt vi kan för att kräva konsulärt tillträde till Joakim Medin.  Vi har kontakt med Turkiet och det har högsta prioritet för Sverige. 

Pierre Schori, som har lång erfarenhet av diplomatiskt arbete både i sin roll som kabinettsekreterare på Utrikesdepartementet och som FN-sändebud, och som dessutom varit biträdande utrikesminister för Socialdemokraterna, är kritisk till regeringen och svenska myndigheters agerande. Han menar att de är för passiva.

– Det är amatörmässigt och utan geist. Man går på halvmaskin och inte på helmaskin, säger han.

Schori: Kalla upp ambassadören

Han har själv varit med under liknande situationer, och säger att det första som borde ha skett är att kalla upp den turkiska ambassadören.

– Det är en markering som man alltid gör när så här allvarliga saker sker. Oavsett vad man tror att det får för resultat. Har man inte gjort den så verkar det konstigt.

Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) har sagt att hon på Natos utrikesministermöte i veckan ska ta upp Joakim Medins fall. Pierre Schori tycker inte att det räcker.  

– Varje dag Joakim Medin sitter inne i det där hemska fängelset är farlig. Man kan inte vänta med att ta upp en sådan sak. Jag tror att UD vill göra sitt bästa, men jag tror inte att utrikesministern förstår hur det här spelet går till. Man tassar här, därför att man har krupit för Erdogan i samband med Natoprocessen.