Turkiet bland de värsta länderna för arbetare

Företag ställs sällan till svars

Kivanc Eliacik är internationell samordnare för medlemsförbundet Disk, Turkiets motsvarighet till LO. Han berättar att även om landet är medlem i FN:s arbetslivsorgan ILO och har undertecknat flera internationella avtal praktiseras inte principerna av rättsväsendet och myndigheter. Arbetsmarknadens rättsosäkerhet med låga löner utnyttjas av företag som sällan ställs till svars för hur de behandlar sina anställda.

– Rättsprocesser kring missförhållanden och olagliga uppsägningar tar som regel flera år och även om du vinner får du varken jobbet tillbaka eller någon ekonomisk ersättning, säger han.

Bristen på rättigheter och humana arbetsvillkor märks på flera områden. Arbetsplatsolyckor med dödlig utgång är oerhört vanligt i Turkiet. Enligt arbetsrättsorganisationen ISIG Meclisi som samlar uppgifter om missförhållanden på turkiska arbetsplatser, omkommer i snitt 1 400 arbetare om året till följd av bristande säkerhet och hälsofarlig arbetsmiljö. Eliacik, som väljer att kalla det för mord, menar att det är en konsekvens av att facklig verksamhet stängs ute från arbetsplatser, vilket har blivit värre under Erdogan och AKP:s tid vid makten.

Motståndsrörelse

– Situationen för fackföreningarna har alltid varit dåliga. Situationen förbättrades när Turkiet försökte uppfylla kraven för EU-medlemskap. Men under Erdogan har allt gradvis försämrats, säger Kivanc Eliacik.

Han beskriver att de turkiska facken fungerar som en motståndsrörelse till det sittande maktpartiet AKP och att anställdas engagemang måste göras i hemlighet. Att inneha ledande positioner kan vara förenat med livsfara. 2018 sköts fackföreningsledaren för kemi- och gummisektorn Abdullah Karacan till döds när han träffade arbetare vid en däckfabrik i staden Adapazarı. 

Strejker slås ned med våld

Ett av de grundläggande problemen enligt Eliaciak är att alla strejkförsök slås ned med auktoritärt våld. I februari i år fick minst 150 anställda vid bildelstillverkaren Farplas sparken efter att de strejkat en dag för bättre villkor och högre löner. Polisen stormade sedan fabriken och utförde massarresteringar av resterande arbetare som i protest mot uppsägningarna stoppade produktionen.

– Svårigheten att strejka gör att det aldrig uppstår mekanismer som tvingar arbetsgivare att lösa konflikter med anställda genom dialog, säger Kivanc Eliacik.

Attraktivt för företag

Billig arbetskraft, frihet att avskeda personal och en landgräns mot den europeiska kontinenten gör Turkiet attraktivt för företag inom EU att förlägga sin tillverkningsproduktion i landet – även svenska. I början av 2021 anmäldes Systemair HSK, dotterbolag till ventila­tionsjätten Systemair som har sitt huvudkontor i Skinnskatteberg, av det turkiska metallfacket Birlesik Metal-Is till OECD. Anledningen var bland annat att löner dragits in för fabriksanställda som även sparkats efter anslutit sig till metallfacket. Enligt facket skyllde den turkiska företagsledningen på produktionssvårigheter under pandemin, men fackliga företrädare menar att företaget i själva verket satt i system att hota anställda att inte betala ut deras löner om de går med i facket. 

Eyup Özer, internationell sekreterare vid Birlesik Metal-Is, berättar att i Turkiet krävs det 50 procent plus en av personalstyrkan om du ska få tillåtelse att ha ett fack på arbetsplatsen. Arbetsgivare använder därför uppsägningar som ett medel till att motarbeta alla försök att nå upp till gränsen menar han, vilket även inträffade i fallet med Systemair.

– Vi lyckades samla fler än hälften av personalen, omkring 80 personer. De blev sedan uppsagda utan lön och en mellanchef i företagsledningen (turkiska) kallade dem till och med för terrorister för att de blivit fackmedlemmar.

Metallfacket fick rätt i en första domstolsförhandling om att det var fel att säga upp personal. Beslutet har överklagats av Systemair HSK och rättsprocessen väntas ta flera år. Efter två år lång konflikt väntar metallfacket fortfarande på att bli erkända som facklig part vid Systemairs turkiska anläggningar vilket inte har skett, berättar Eyup Özer.

– Tänk att det är ett svenskt företag som gör så här! Som kommer från ett land med betydligt bättre fackliga och demokratiska rättigheter. Den svenska ledningen har helt och hållit blundat för hur deras dotterbolag har agerat, säger han.

I samband med att tidningen Arbetet uppmärksammade händelsen i februari 2021 gav Systemairs vd och koncernchef Roland Kasper ett skriftligt svar till kritiken mot företaget och uppgav att en intern utredning startats.

”Vi förväntar oss att alla våra företag följer lokala lagar och regler och detsamma gäller för vår turkiska verksamhet. Vi accepterar inte eller stöttar någon form av inskränkningar eller hot, varken från ledning eller från den lokala fackföreningen” skrev Roland Kasper då till tidningen.

”Ingen demokrati”

Eyup Özer får frågan om Turkiet är en demokrati med hänvisning till statsminister Magdalena Anderssons uttalande om att det ändå finns parlamentsval i Turkiet, i en intervju med ­Sveriges Radio nyligen.

– Det är sannerligen ingen demokrati på turkiska arbetsplatser, säger Eyup Özer.

Dagens ETC har sökt ledningen för Systemair i Sverige för en kommentar kring den fackliga konflikten i Turkiet utan resultat.