Men i dag har den tunisiska befolkningen åter tagit till gatuprotester, nu mot den åtstramningspolitik som landet tvingats införa på order av de internationella finansorganisationerna, med IMF i spetsen.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Akerem, en 27-årig demonstrant som inte vill uppge sitt efternamn på grund av risken att gripas av polisen, säger till New York Times:

– Det är inte möjligt att överleva på en vanlig lön i dag. De flesta av oss tjänar 400 dirham i månaden och man klarar sig inte ens på 500 dirham (motsvarande knappt 450 kronor).

Upplopp mot höjda priser

Protesterna bröt ut när både momsen och priserna på bröd och mjöl höjdes, i enlighet med en IMF-plan. Hittills har minst 800 demonstranter gripits och minst en man har dödats.

Jirhan Chandoul är en av grundarna till the Tunisian Observatory of Economics, en oberoende granskare av tunisisk ekonomi. I en artikel i den brittiska tidningen The Guardian skriver hon att IMF har tagit ett strupgrepp på Tunisien:

– Sedan upproret 2011 har IMF, stödda av G8-länderna, tvingat fram förändringar av ekonomin på bekostnad av vanligt folk. Efter den arabiska våren tog man fram en plan för att förhindra att arabländerna ifrågasatte den nyliberala utvecklingen.

Enligt planen erbjöds stora lån till Tunisien, Marocko, Jordanien, Jemen och Egypten i utbyte mot att länderna införde en rad nyliberala ekonomiska reformer. Länderna tvingades lova att minska budgetunderskotten och införa åtstramningsåtgärder som bidrog till att höja priserna.

Oroande utveckling

I dag går 22 procent av Tunisiens budget till att återbetala lån och räntor och utlandsskulden har ökat från 41 procent av BNP till 71 procent.

Landet har också tvingats införa en frysning av utgifter samt lönestopp och tvångs­pensioneringar i den offentliga sektorn. Arbetslösheten är cirka 15 procent och många har lämnat landet.

Internationella bedömare är  i dag allvarligt oroade för att protesterna mot åtstramningspolitiken kan riskera att slå över i en antidemokratisk utveckling och att islamistiska organisationer ska stärkas. Ytterst är den svaga demokratin hotad av finansvärldens åtgärder mot den tunisiska ekonomin.