Hundratusentals demonstranter samlades i Istanbul i helgen för att protestera mot fängslandet av Ekrem İmamoglu, stadens borgmästare och president Recep Tayyip Erdogans främste rival. Özgür Özel, ledare för İmamoğlus parti CHP, var hård i sitt fördömande av regimens repression mot demonstranterna:
– De har fängslat hundratals av våra barn, tusentals av våra ungdomar...De har bara ett mål i åtanke: att skrämma dem, göra dem livrädda och se till att de aldrig går ut igen.
Nu uppmanar Özel till bojkott mot företag som anses stå Erdogan nära: energibolag, bildistributörer, chokladproducenter, bokaffärer och regimkontrollerade medier.
Ingen espresso för Serkan
Pilatesläraren Serkan deltar i protesterna. Trots sin kärlek för americanos väljer han numera bort kafékedjan Espressolab, skriver The Guardian.
– De är på bojkottlistan nu, så jag kommer inte att besöka dem. Vanligtvis är kaféet jag går förbi fullt av studenter, men just nu är det tomt.
Erdogans supportrar lägger i sin tur upp bilder i sociala medier där de dricker kaffe på Espressolab. Presidenten själv hävdar att bojkotten är ett försök från ”hänsynslösa politiker” att försvaga den turkiska ekonomin.
– De försöker störa handlare, driva industrimän i konkurs och sabotera för entreprenörer med oansvariga bojkottupprop, säger han i ett uttalande.
Erdogans oligarker i sikte
Paul Levin är Turkietkännare vid Stockholms universitet. Han tror inte att bojkotten kommer att leda till någon större effekt på turkiska företag, däremot på Erdogan och ”hans nätverk av oligarker”.
– Den slår potentiellt mer direkt politiskt mot Erdogans klick och kan göra det politisk kostsamt för honom att upprätthålla processen mot İmamoğlu.
Gripandet av Ekrem İmamoğlus den 19 mars fick den turkiska ekonomin inledningsvis ur balans. Valutan föll dramatiskt, börsen sjönk och besparingar flyttades ur landet. Bristande naturtillgångar gör också Turkiet starkt beroende av internationella marknaders reaktioner på utvecklingen i landet, förklarar Paul Levin.
– Men internationella aktörer har varnat för att utvecklingen hotar den turkiska återhämtningen som pågått sedan valet 2023.
Valutan smälte bort
Levnadsomkostnaderna har länge varit skyhöga i Turkiet och flera experter pekar ut Erdogan, med sin oortodoxa ekonomiska politik och sin vana att omgärda sig med ja-sägare, som ensam ansvarig. 2022 skrev Cengiz Çandar, associerad seniorforskare vid Utrikespolitiska institutet, att presidenten ledde Turkiet mot ”ekonomisk ruin”.
Året före hade den turkiska lirans fall gentemot dollarn framstått som ”ostoppbar”, skrev Çandar. Samtidigt låg inflationen enligt officiella siffror på 36 procent, vilket följdes av att Erdogan sparkade chefen för statistikmyndigheten Turkstat. Nu ligger inflationen på 39,1 procent.
Den dåliga ekonomin är en bidragande faktor till att många studenter deltar i protesterna.
– Jag har velat bli av med den här regeringen sedan jag föddes, säger en ung demonstrant till Deutsche Welle.
Åtstramningar och dyrtider
Många av studenterna har aldrig levt med någon annan ledare än Erdogan och hans moderata islamistparti AKP. Men de har lidit av levnadskostnadsökningarna.
– För dem handlar det om förändring, men det handlar också om de åtstramningsåtgärder som de har tvingats acceptera, säger 28-åriga demonstranten Talya Aydın till The Guardian.
Den turkiska regeringen har förlängt ledigheten i samband med den muslimska högtiden eid al-fitr. Förhoppningen är att studenterna på landets campus ska åka hem till sina familjer och att protesterna på så vis ska avstanna, säger Talya Aydın. Hon tror att det är en missbedömning.
– Regeringen är så bortkopplad från allmänheten att den inte förstår hur dyra den har gjort buss- och tågbiljetter hem för studenterna. Dessutom vill de inte lämna och ge upp gatorna.
