President Ronald Reagan hade en dröm. Ett jätteparaply i rymden, redo att fånga upp varenda kärnvapenmissil innan den når amerikansk mark. Officiellt hette projektet Strategic defence initiative, SDI, i folkmun kallades det Star wars. SDI las dock ned efter Sovjetunionens fall för drygt 30 år sedan och drömmen förblev en dröm.
Nu har den väckts till liv igen.
Donald Trump har i många år pratat om att han ska göra verklighet av det som då aldrig genomfördes: USA ska ha ett försvar som kan skjuta ner fiendens missiler. Under ett möte i Miami i måndags meddelade han att en av de första så kallade presidentordrar han undertecknat handlar om att USA ska bygga en egen järnkupol, Iron dome kallad.
– Vi måste omedelbart påbörja konstruktionen av en toppmodern järnkupol som försvarssköld mot robotar, en som kommer att kunna skydda amerikaner, säger han.
Gick inte – kommer inte gå
Utmaningarna är många, inte minst eftersom USA är ett stort land. Israels järnkupol, också kallad Iron dome, ses som en inspiration eftersom den bevisligen lyckats fånga upp inkommande missiler.
Men USA är 400 gånger så stort som Israel. Att de skulle lyckas få till en egen Iron dome är inte realistiskt. Inte enligt Jan Hallenberg, seniorforskare på Utrikespolitiska institutet och expert på USA:s utrikes- och säkerhetspolitik.
– USA har byggt sådant här sedan 1983 i olika utsträckning. Ronald Reagan skulle ha ett ogenomträngligt skydd. Men det gick inte. Och det kommer inte att gå nu heller. USA är ett av världens största länder, och Kina och Ryssland har väldigt mycket kärnvapen och missiler, säger han.
Hotar förmåga till hämnd
Även om det finns färre kärnvapen i världen idag jämfört med på 1980-talet har teknologin utvecklats. Både Kina och Ryssland har till exempel experimenterat med så kallade hypersoniska vapen. Det är en ny typ av vapen som kan röra sig i mycket hög fart, manövrera i luften och därmed få en oförutsägbar bana.
Men trots utmaningarna verkar Donald Trump vara fast besluten att bygga sin järnkupol. Och skulle han stå fast vid det – och därmed prioritera att lägga stora summor på ett sådant system – går det ändå inte enligt Jan Hallenberg att utesluta att de kan få till ett skydd som i alla fall lyckas skjuta ner det allra mesta. Det är i så fall inget som lär uppskattas av Ryssland och Kina.
– En väldigt kraftig utbyggnad kan hota andraslagsförmågan. Det är den som är grunden för balansen idag – att de gamla supermakterna USA och Ryssland samt Kina vet att ett land kan slå tillbaka om de själva attackerar. Så visst skulle ett amerikanskt Iron dome kunna leda till att Kina och Ryssland hävdar att de måste rusta som tusan.
I potten: ny kapprustning
Situationen riskerar med andra ord att närma sig något som liknar 80-talets kapprustning mellan stormakterna, något som Peter Wallensteen, professor i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet, inte alls tror är omöjligt.
– Börjar USA förverkliga det här, och vi sen faktiskt ser ett resultat, kommer Ryssland och Kina bygga något liknande. Jag ser det som högst sannolikt, säger han.
Men att verkligen lyckas hänga på USA kan bli svårt, i alla fall för Ryssland. Om 80-talets krig mot Afghanistan innebar en ekonomisk urholkning för landet, och gjorde det omöjligt att vinna ett stjärnornas krig, gör kriget mot Ukraina detsamma idag.
– Ryssland skulle hamna i samma dilemma som då, klarar vi det här eller inte? Gorbatjov insåg så småningom att de inte skulle ha råd, och det var ett av skälen till att han blev mer intresserad av att få till avtal som begränsade kärnvapenupprustningen istället, säger Peter Wallensteen.
Ekonomiska muskler saknas
Lydia Wachs, som forskar om kärnvapenfrågor, avskräckning och rysk säkerhets- och kärnvapenpolicy vid Stockholms universitet, tror även hon att Rysslands ekonomi kan omöjliggöra en kapprustning.
– Vi vet inte hur Ukraina-kriget utvecklas, men att också tävla med kärnvapen samtidigt som kriget pågår har de inte råd med. Samtidigt är ledarskapet i Moskva villiga att investera mycket i tävligen med väst, så vi ska heller inte underskatta hur långt de är beredda att gå, säger hon.
Hon är övertygad om att Putin noga följer Trumps uttalanden om en järnkupol. Men än så länge tror hon inte att presidentordern är något som får administrationen att agera.
– Ryssland har alltid brytt sig om USA:s missilförsvar och program, så de bevakar det här noga. Men jag har inte sett några kommenterar från ryskt myndighetshåll, och jag kan tänka mig att det finns tvivel om att det här verkligen kommer leda till något. Samtidigt kan Putin säkert lyfta Trumps planer i sitt eget narrativ, som argument för kärnvapensatsningar och försvar.
Trump tydlig: USA måste skyddas
Jacob Westberg, krigsvetare vid Försvarshögskolan, tror inte att det än så länge finns särskilt stor anledning att oroa sig över en upprustningsspiral.
– Rysslands stora bekymmer är den amerikanska militära närvaron i Europa. Jag tror inte att de känner att planerna på ett utökat missilförsvar är något de måste agera på.
Han ser Trumps löfte om en järnkupol som ett uttryck för hans nationalistiska fokus.
– Det är USA som ska skyddas i första hand. Det här är ett sätt att markera det.
Under sitt tal i måndags var Donald Trump själv tydlig med det.
– Vi skyddar andra länder, men vi skyddar inte oss själva. USA har rätt till det, sa han.
Även Jan Hallenberg menar att det är uppenbart att det är Trumps fokus, liksom strävan efter att vara ”världsbäst och världsförst”. Järnkupolen är på sätt och vis en fåfäng dröm som kanske inte är möjlig att förverkliga, men som trots det kan få konsekvenser.
– Oavsett hur väl de lyckas leder de här planerna knappast till en nukleär nedrustning, säger han.
Det håller Peter Wallensteen med om. Han ser Trumps drömmar om en egen järnkupol som illavarslande.
– Jag tycker att det är väldigt oroande. Det är inte vad världen behöver just nu. Vi behöver inte mer vapensystem, utan vi behöver tänka på hur vi kan avsluta alla de krig som pågår.
