I Gaza City bor Mona med sin man och sina två söner, 5 och 7 år. När Israels attacker mot Gaza inleddes för drygt tre veckor sedan var den här delen av staden relativt besparad från förstörelse. Men efter att Israels operation intensifierades har Mona inte slappnat av en sekund. Hon beskriver oron som att ha en sten i magen, som blir tyngre för varje dag som går samtidigt som bomberna faller nästgårds.
– Det är inte bara hela huset som skakar när en bomb smäller. Hela min kropp skakar och mitt hjärta går på något vis sönder för varje gång. Jag känner att jag kan bryta ihop vilken sekund som helst. Det vill jag inte göra inför mina pojkar. Men ibland går det inte att hålla emot, säger Mona över telefon.
Barnen är rädda
Monas pojkar är rädda. De undrar när allt ska vara över, varför någon vill döda dem, vad de har gjort för fel. Mona vet inte vad hon ska svara, det enda hon kan göra är att be att hennes familj skonas. Familjen håller mestadels ihop i samma rum när attackerna är intensiva – vid den sida av vardagsrummet som de tror är säkrast.
– Det är som om jag tappat begreppet om tid. Dels för att det inte går att sova, dels för att varje minut känns oändligt lång. Jag har just upplevt två tidigare krig här i Gaza och jag är fortfarande lika rädd, säger Mona.
Läget har blivit allt allvarligare sen Israel påbörjade sin markoffensiv den 17 juli. Stridsvagnar tar sig in i Gaza och flottan beskjuter från havet. Israel har som mål att förstöra tunnelsystemen under Gaza. Samtidigt fortsätter luftanfallen och stora delar av landremsan har förstörts. Över 1400 människor har dödats, en klar majoritet är civila och av dem är nästan en tredjedel barn. Sedan markoffensiven inleddes har FN räknat ut att ett barn i timmen dör.
På den israeliska sidan har minst 59 dödsfall rapporterats, varav tre är civila.
7500 palestinier skadade
Fler än 7 500 palestinier är skadade och sjukhusen går på knäna i brist på resurser. Nästan en halv miljon människor har tvingats lämna sina hem. Drygt hälften får skydd i FN-skolor och resten bor hos släktingar med förhoppning om att finna trygghet. Men ingenstans i Gaza är säkert. Även FN-skolor har utsatts för missilanfall. På onsdagen attackerades en skola i Jabalia i norra Gaza där över 3 000 internflyktingar sökt skydd. FN uppger att Israel hade meddelats skolans koordinater och att flyktingar huseras där sjutton gånger. Trots det attackerades skolan och 16 palestinier dog och över 100 skadades.
Sedan i tisdags är även elektriciteten utslagen. Människor är beroende av generatorer, men bränsle är dyrt och svårt att få tag på. Redan innan Israels anfall startade var elförsörjningen ansträngd med tolv timmars elavbrott per dygn. Vattenledningar och avloppssystem har utstått stora skador och befolkningen har knaper tillgång till rent vatten.
Hjälporganisationerna gör vad de kan för att skydda Gazaborna och underlätta livet för dem. Men den farliga miljön hindrar många organisationer att nå de mest utsatta områdena. Alun McDonald på brittiska Oxfam menar att hela samhället är i kris.
– De tre största behoven just nu är vatten, mat och skydd. Med alla internflyktingar är Gaza ännu mer tätbefolkat än tidigare. Människor har inte det de behöver och alla får inte heller den hjälp som de behöver. Problemet att det inte finns någon säker plats i Gaza, säger han.
Hårdare attacker – ingen vapenvila
Trots förslag om vapenvila har ingen överenskommelse nåtts. Temporära eldupphör har gjort livet för Gazaborna lugnare i några timmar, men inte ens under dessa tillfälliga vapenvilor kan människor vara helt säkra. Både Israel och Hamas har brutit mot eldupphör. På onsdagen utlystes en fyratimmars paus i anfallen. Gazabor söker sig då ut för att fylla på förråden eller förflytta sig. På marknaden i hårt attackerade Shujaiya skjöt Israel, enligt uppgifter, tre missiler. 17 människor dog och över tvåhundra skadades.
Stridigheterna intensifieras konstant. Israel hävdar att de redan lyckats försvaga Hamas rejält, men än syns inga tecken på att marktrupperna kommer att dra sig tillbaka. I veckan kallades ytterligare 16 000 israeliska soldater in, vilket innebär att sammanlagt 86 000 reservister är i tjänst.
– Vi vädjar till båda parter att upphöra med beskjutningarna, men framför allt måste israeliska regeringen sluta attackera. Ju mer attacker, desto fler dör. Det här har orsakat massiva skador på Gazas samhälle som kommer ta år att reparera. Parterna måste söka en långtidslösning annars kommer det här blossa upp igen, säger Alun McDonald på Oxfam.
Blockaden måste hävas
Ett av Hamas huvudkrav är att blockaden av Gaza måste hävas. Flera människorättsorganisationer manar också till att blockaden måste lättas för att situationen ska kunna bli stabilare i framtiden.
Mona håller med, hon tycker att den viktigaste punkten i en överenskommelse är att öppna gränserna mellan Gaza, Israel och Egypten.
– Jag vill inte att fler ska dö, men jag vill inte heller att vi ska gå ur det här kriget med ingenting vunnet. Hamas måste driva motståndet, och blockaden måste hävas. Det är enda sättet för Gaza att gå vidare, säger Mona.
Mona ska försöka få sina pojkar att sova, åtminstone vila lite. Hon berättar att den äldsta knappt törs stänga sina ögon, trots att han är utmattad av rädsla och sömnbrist.
– De är rädda att de inte kommer vakna igen. Det är jag också. Det finns inga garantier här, säger Mona.
