BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– När jag ser en polis på gatan blir jag fortfarande rädd, säger Asherah Elizabeth Cruz, som under ett år arbetade med medvetandegörande av transfrågor inom den federala poliskåren.
Skepticism inför polisen
Skepticismen inför den mexikanska polisen delas av många mexikaner. Enligt en rapport av WOLA uppfattar mer än 70 procent av befolkningen att institutionen är ineffektiv och/eller opålitlig. Denna maktmisstrogenhet är speciellt tydlig bland transpersoner. Bland annat har Transgender Law Center uppmärksammat transkvinnors utbredda rädsla för kontakt med polisen, en konsekvens av grov diskriminering och flera vittnesmål om fysiskt våld.
När aktivisten Asherah Elizabeth Cruz för tre år sedan fick erbjudandet att arbeta med ett ettårigt projekt för att utbilda den nationella poliskåren i, och göra dem mer känsliga för, transfrågor tvekade hon inte en sekund.
– Jag älskar att ge mitt vittnesmål. Det lugnar mig från den dagliga stressen. Och att få göra det inför en institution som har varit så våldsam mot oss transpersoner kändes extremt viktigt, säger hon.
– Men det var inte utan rädsla jag gick dit första dagen. Det var ju ändå polisen, du vet inte vad de kan göra med dig.
I ett år arbetade Asherah Elizabeth Cruz med drygt 1 000 representanter från alla nivåer inom polisorganisationen. Genom samtal, föreläsningar och workshopar var syftet att lyfta transfrågor inom en instution som i stort sett varit bortkopplad från diskussioner om sexuell mångfald.
– Jag fick börja från den absoluta grunden. Majoriteten av de jag träffade visste inte vad en transperson är för något, berättar hon.
Aktivisten och pedagogen Lía ”La Novia Sirena” García deltog i projektet som en av många gästföreläsare. Klädd i brudskrud gav hon sitt vittnesmål inför landets poliser.
– Några av mina feministiska vänner kritiserade mig för min kontakt med polisen och för användandet av arketypen brud, som ju i sig har patriarkala konnotationer. De tyckte att det såg ut som att jag gifte mig med polisen. Men för mig handlade det om att närma mig människorna på plats via ett språk som de redan pratade. Och via kärlek.
Kärlek som metod alltså, inte som deklaration inför polisorganet som sådant. Om någonting skulle hända henne själv tvivlar Lía García på att hon skulle gå till polisen.
– Det är uppenbart att polisen som system är lika med våld. Jag vet ju hur de behandlar transpersoner, säger hon.
Samtidigt vill Lía García understryka att problemet är strukturellt. Polisskolan är undermålig, arbetet med jämställdhet och sexuell mångfald under all kritik och lönen så låg att den bjuder in till korruption.
– Hur ska en polis kunna behandla oss på ett värdigt sätt om den aldrig har hört talas om transpersoner? säger Lía García.
Våld från enskilda
Ändå föds mycket våld i enskilda polismäns handlingar. Transgender Law Center rapporterar om en utbredd praxis av att kräva sexuella tjänster eller pengar från prostituerade, som i oproportionerlig grad drabbar transkvinnor som säljer sex. I en studie gjord av mexikanska organisationen Fundacón Arcoíris med 600 deltagare uppgav 60 procent av de medverkande transkvinnorna att de blivit utsatta för våld. Av dessa pekade 14 procent ut polisen som förövare.
– Om jag ska vara ärlig märker jag inte någon skillnad i vardagslivet nu jämfört med för fem år sedan, säger Asherah Elizabeth Cruz.
Inom Mexico Citys polisdepartement finns det vissa initiativ som arbetar för att åtminstone ta upp transfrågor på polisskolornas antidiskrimineringskurser. Men enligt Asherah Elizabeth Cruz är detta undermåligt i förhållande till hur stort problemet är. Om det finns några liknade ansatser på nationell nivå har hon inte hört talas om dem.
– Polisen är en enorm organisation, det är långt kvar för att nå våldets kärna, säger hon.
Likafullt tror Asherah Elizabeth Cruz att en förändring kan komma. I sina egna möten upplever hon att de allra flesta bemötte henne med vänlighet och om inte kunskap så åtminstone uppriktigt intresse. Den bästa utvärderingen kom i form av en polis som under ett kurstillfälle för första gången kom ut som transperson. Och de mer svårhanterliga individerna, rebellerna som hon kallar dem, var i minoritet.
– Det var inte många, men det fanns vissa jag inte kunde nå. Då tänkte jag bara: jag hoppas att jag aldrig träffar dig på gatan, säger hon.
