Att korsa gränsen från Frankrike till Spanien är enkelt – det är bara att köra. Först kommer en skylt med en önskan om ett återseende – au revoir, och sedan en som önskar välkommen – bienvenido. Strax efter den spanska skylten dyker den första kvinnan upp. Hon står lättklädd vid vägkanten i lårhöga stövlar.
La Jonquera är den första spanska staden efter gränsöverfarten. I stadens rondeller och på rastplatserna står unga kvinnor i höga klackar, sommar som vinter, varje dag.
– När barnen frågar säger vi att de väntar på bussen, säger La Jonqueras borgmästare Sònia Martínez när hon tar emot Dagens ETC på sitt kontor.
Staden har bara 3 000 invånare men varje dag passerar här nästan 10 000 fordon. Det är mest fransmän och lastbilschaufförer som stannar för att fylla tankarna, handla billig alkohol och shoppa på stormarknader. Och köpa billig sex vid vägkanter och på bordeller.
Ny sexköpslag
I Frankrike råder förbud mot bordeller och gatuprostitution. Förra året röstades dessutom ett lagförslag igenom i parlamentet – inspirerat av den svenska sexköpslagen. När senaten väl godkänt den kommer sexköpare att kunna bötfällas med 1 500 euro (ca 13 000 kronor) och mer än det dubbla vid återfall. Lagen väntas träda i kraft ”någon gång i år”, enligt tidningen Le Figaro.
– Vi oroar oss väldigt mycket för det nya förbudet, säger Sònia Martínez.
– Vi märkte hur sexturismen ökade när Katalonien tillät bordeller 2002 och när Frankrike sedan skärpte prostitutionslagarna 2008 (gatuprostitutionen förbjöds).
2010 öppnade Europas då största bordell Club Paradise och La Jonquera sattes på Europakartan.
Sònia Martínez vill att man i EU ska komma överens om en gemensam lagstiftning:
– Antingen ska det vara olagligt överallt, eller reglerat överallt. Det här funkar inte.
I Spanien står de prostituerade utanför lagen – prostitution är varken olagligt eller reglerat. I Katalonien är det dock lagligt att driva bordell med vissa restriktioner: Den får inte ligga i närheten av en skola och eftersom koppleri är olagligt så får inte de prostituerade anställas.
På pappret är bordellerna bara lokaler som underlättar för sexarbetare att sköta sitt jobb i en trygg miljö.
Som ett godsmagasin
I ett industriområde i utkanten av La Jonquera ligger megabordellen Club Paradise. I dagsljus ser den ut som ännu ett godsmagasin, fast rustat som ett fort med vakter vid varje ingång, gedigna stålgrindar och ett vakttorn.
Klockan fem tänds neonljusen och grindarna öppnas. Ricardo, bordellens italienska manager, tar emot i entrén iklädd en lite för stor kostym. Han hälsar artigt men vill inte uppge sitt riktiga namn:
– Min familj vet inte om att jag jobbar här.
När Club Paradise öppnade 2010 bjöd ägaren José Moreno stolt in journalister från hela världen. Det gjordes TV-dokumentärer och skrevs reportage och bordellen blev världsberömd. Moreno hade inget att dölja sa han i en intervju i den spanska TV-kanalen Telecinco. Han drev ju bara en festlokal/hotell där prostitution utövades. Inkomsterna kom från rumsuthyrningen, de dyra drinkarna i baren samt frisersalongen och gymmet i källaren – som de “självständiga sexarbetarna kan nyttja utan att behöva lämna byggnaden”.
– Vi har tyvärr stängt pressavdelningen på grund av rättegången, säger Ricardo.
Åtalad för trafficking
Det blir inget samtal eller någon rundvisning som utlovat. För José Moreno står åtalad för trafficking. Igen. Han har redan en dom på 3 års fängelse i bagaget. Nu yrkar åklagaren på 14 års fängelse för att han varit drivande i ett nätverk som lurat unga kvinnor från Brasilien till bordellen för att sälja sina kroppar under slavliknande förhållanden. Detta har uppmärksammats i spanska och franska medier i veckan.
Lokalen håller dock öppet precis som vanligt. I entrén hänger en skylt som informerar om verksamheten: 449 människor får uppehålla sig inne i den offentliga lokalen i vilken prostitution utövas. Enligt hemsidan arbetar mer än 200 prostituerade där och hotellet har 101 rum – en ökning från 2012 då det fanns cirka 160 prostituerade och ett 80-tal rum. Moreno har dessutom nyligen öppnat ännu ett par bordeller i närliggande städer.
Bombskandalen
Affärerna går alltså bra trots den uppdagade människohandeln. Och trots bombskandalen 2012. Konkurrenter placerade då en bilbomb på klubbens parkering. Polisen hann evakuera de 800 personer som befann sig därinne och desaktivera bomben. Lokalpolisen har sedan dess stärkt bevakningen runt Club Paradise som bombhotas gång på gång.
Ändå fortsätter torskarna att strömma till:
– Jag älskar Paradise, säger Jerôme, 20 år från Perpignan i södra Frankrike.
Han vill vara anonym men säger att han kommer hit minst en gång i månaden med sina kompisar:
– Det är ett enkelt sätt att få en tjej för en kväll. De har bra horor här, man märker att de gillar sitt jobb.
Jerôme tror inte på att det pågår människohandel här och säger att “hela Frankrike” kommer att komma till La Jonquera när sexköpslagen träder i kraft:
– Ja, nu går många till kvartershoror men sen måste de ju fly landet för att slippa böter och skam.
En fristad
Det blåser mycket i La Jonquera så här års.
– Det är omöjligt att hålla håret styr i den här staden, säger hårfrisörskan Silvie Jimenez.
Vindarna som sveper ned från de franska Pyrenéerna kallas la tramuntana. Det kallar man även lite skämtsamt den våg av franska sexköpare som kommit de senaste åren:
– Men hade det inte varit för dem hade jag inte haft några kunder.
Omkring 60 procent av Silvies kunder arbetar på stadens bordeller.
– Jag tar hand om dem lite extra. De ägnar dagarna åt att tillfredställa andras behov så förutom att fixa håret får de massage och lugn och ro hos mig.
Inne i salongen sitter tre tjejer som alla jobbar på bordell.
Valentina, 21 år från Rumänien, är den enda som vill prata. Hon vill inte säga var hon jobbar för att den bordellen har en egen frisersalong dit man helst ser att “deras sexarbetare” går.
– Jag kommer hit en gång i veckan, det är viktigt att vara perfekt. På klubben är det alltid bråttom – här är det lugnt och skönt, säger hon.
– Det kommer hela tiden fler tjejer men var och en tjänar mindre med större konkurrens. Förut brukade de komma in nästan varje dag, nu kommer de bara någon gång i veckan, säger Silvie medan hon fönar Valentinas hår.
Valentina jobbar 11–12 timmar om dagen och tjänar cirka 60 euro (drygt 500 kronor) per “sug och knull”, som hon säger.
– Men jag måste betala också. Och så skickar jag hem pengar till min dotter som bor hos min mamma. Jag köper böcker till henne för jag gillade att läsa när jag var liten.
Valentina vill inte gå in på hur hon hamnade här men berättar att det var ”en pojkvän som fixade det”.
– Det är ett skitjobb men det är allt jag har, säger Valentina.
Fotnot: Valentina, Jerôme och Ricardo heter egentligen något annat.
Emma Sofia Dedorson
