Fyra manliga journalister är på plats – och Dagens ETC:s reporter som är kvinna. Vi får ett kort ögonblick att närma oss makthavarna och hinna ställa några frågor. Men det blir så trångt att Dagens ETC går åt sidan, med anledning av coronarestriktionerna Det blir inga frågor ställda. Men när alla reportrar sedan körs ut ur salen ropar Anne Hidalgo:
– Tjejen stannar!
”Demokratisk luft i systemet”
Ett ögonblick senare är intervjun med samma borgmästare som i höstas betalade 90 000 i böter för att ha anställt för många kvinnor i stadsförvaltningen bokad.
Trots att Anne Hidalgos kandidatur till president 2022 ännu inte är officiell är det inte längre något hon förnekar.
– Det vore väl trevligt om Frankrike fick en kvinnlig president med en enkel invandrarbakgrund, säger hon med en blinkning.
Anne Hidalgo är invandrare i Frankrike. Hon föddes i Cádiz i södra Spanien 1959 och döptes där till Ana – vilket hon fortfarande kallas inom familjen. Men när hennes familj 1961 flyttade till Lyon i Frankrike började omgivningen kalla henne Anne. Och när familjen fick franskt medborgarskap 1973 blev det även hennes officiella namn.
Hon skäms dock inte för sin bakgrund, tvärtom, säger hon. Och det är inget krav för franska presidenter att vara franska medborgare från födseln.
– Det här är en demokratisk republik där alla medborgare har samma värde. Men det viktiga inför valet är inte om jag eller någon annan ställer upp, utan att väljarna får in demokratisk luft i systemet. Känslan av att valet redan är avgjort är förgörande för en levande demokrati. Det vore nedslående att stå inför exakt samma kandidater som sist, säger Anne Hidalgo.
Politik kan vara nobelt
Hon syftar på de tre stora kandidater som toppar i opinionen än så länge: den sittande presidenten, liberalen Emmanuel Macron, högerextremisten Marine Le Pen och vänsterledaren Jean-Luc Mélenchon. Samma kandidater som fick flest röster förra valet och som enligt nya opinionsmätningar skulle få det igen, om det vore val idag. Fast det är det ju inte – och valkampanjen har knappt börjat.
– Det är inte jättelänge kvar till valet men det är ändå inte helt runt hörnet.
Jag personligen söker inte makt i en position eller i att ensam bestämma saker. Det intresserar inte mig alls. Däremot, att ha tillgång till verktygen och friheten att ta det ansvar som krävs för att få saker och ting att förändras, det är en situation jag trivs med.
Hon slår ut med armarna i en gest som för att säga ”det syns väl på mig”.
– Jag menar att politik kan vara något nobelt, något mycket viktigare än den där kampen om vem som gör mest oväsen. Politik är möjligheten att agera tillsammans. Det är i vad jag önskar från alla kandidater i den kommande presidentvalskampanjen: Konkreta politiska projekt, säger Anne Hidalgo som fortfarande undviker att deklarera sin kandidatur klart och tydligt.
Dragit gång en rörelse
Det som hindrar henne är att hon ännu inte har gjort den officiella deklarationen inför väljarna. Men under våren har hon en lång rad åtaganden runt om i landet, för att träffa väljare utanför Paris.
– En kandidatur är inte ett individuellt äventyr, det behövs en sammanhållen grupp, en tydlig idéram och ett projekt. Sedan om det är mitt eller någon annans… Det här handlar inte om mig. Det handlar om vårt kollektiva öde, säger Anne Hidalgo.
Ett tydligt tecken på att hon faktiskt redan påbörjat en kampanj är att hon tillsammans med en grupp allierade har dragit igång en ny rörelse hon med stor säkerhet kommer att kandidera under:”Idées en commun” heter den – gemensamma idéer. Och vilka idéer det handlar om hymlar hon inte med:
– Jag är socialdemokrat, miljöaktivist, humanist och feminist. En sak är säker och det är att vårt land inte behöver mer nyliberalism. Den har dragits till sin yttersta gräns. Vi måste i stället tillsammans skapa en ny modell, anpassad till dagens förutsättningar. Modellen måste möjliggöra en grön omställning, parallellt med en ekonomisk modell som tar hand om alla individers välmående och bekämpar ojämlikhet. Behovet av detta tror jag har blivit väldigt tydliga för väljarna under pandemin, säger Anne Hidalgo.
Utraderade socialister
De senaste decennierna har Frankrikes socialistparti PS lidit så många och så svåra valförluster att de riskerade förlora all politisk makt för gott. 2002 gjorde partiets kandidat Lionel Jospin så dåligt ifrån sig i presidentvalets första omgång att högerextrema Jean-Marie Le Pen gick vidare med Jacques Chirac till den avgörande omgången. 2012 vann visserligen François Hollande mot Nicolas Sarkozy men under sitt mandat hade han så katastrofalt låga förtroendesiffror att han inte ens ställde upp i valet 2017. Hans ersättare, vänstersocialisten Benoît Hamon, fick sedan bara sex procent av rösterna i första valomgången – vilket var en enormt nederlag för partiet. Det ledde bland annat till en förödmjukande flytt från partiets emblematiska högkvarter i ett ståtligt palats på Rue Solférino i centrala Paris – till anonyma lokaler i stadens utkanter.
Socialistpartiet anses i princip vara utraderat som politisk spelare och den franska vänstern därmed i princip vara ofarlig för opponenterna – i och med sin inbördes splittring. Slås alla röda och gröna väljare ihop är de fler än hela den franska högern, men skiljelinjerna är för stora.
Macron säkrar åt höger
Så tolkas i alla fall Emmanuel Macron senaste regeringsombildning i somras där han tillsatte flera gamla högerpolitiker på de viktigaste posterna (Jean Castex som premiärminister, Gérald Darmanin som inrikesminister med mera). Med det draget knyter Emmanuel Macron många traditionella högerväljare till sig – och med högerns stöd, och förhoppningen att vänsterns splittring fortgår, tycks han satsa på att återigen ställas mot Marine Le Pen i den andra omgången. I så fall anser sig nämligen de flesta vänsterväljare inte ha något annat val än att rösta på honom igen. För trots att Marine Le Pen knappar in i opinionsmätningarna tas det fortfarande för givet att vem som än ställs mot henne i en andra omgång – den vinner.
Behov av enande kraft
Men det är inte säkert att Emmanuel Macrons högergir får honom omvald 2022. En rådgivare till jämställdhetsministern som inte vill uppge sitt namn medger att det är ett problem att presidenten har förlorat stöd från nästan alla de gamla socialisttoppar som han fick med sig vid förra valet då han kampanjade som ”varken höger eller vänster”. Om vänstern lyckas hitta en bra kandidat som enar olika väljargrupper kan det bli farligt för Emmanuel Macron.
– Men vänstern är i stort behov av en enande kraft och det bara finns nog bara en som kan axla den rollen: Madame borgmästare där borta, säger rådgivaren och tittar på Anne Hidalgo.
Tvingar bort fossila bilar
Anne Hidalgo utnämndes som enda franska person till en av världens 100 mest inflytelserika personer 2020 av Times Magazine. Emmanuel Macron fick inte vara med det här året. De idéer som har gjort henne inflytelserik utanför Paris och Frankrike gäller framför allt klimatet. Hon är borgmästaren som försöker göra Paris till världens grönaste huvudstad. Hennes radikalt gröna politik har fått Parisborna att antingen hata eller älska henne – sällan något mittemellan.
Det mest märkbara är hur hon drastiskt har minskat biltrafiken. Den romantiska bilden av Paris inbäddat i ett rosaskimrande dis är i själva verket bilden av luftföroreningar. Närmare 40 000 personer om året dör en för tidig död med anledning av luften, enligt den franska folkhälsomyndigheten. Under Anne Hidalgos första mandatperiod vidtog hon flera gånger akutåtgärder som att halvera personbilsflottan genom att förbjuda vissa regeringsnummer då nivåerna blev för höga. Hon lät även bygga 40 mil cykelbanor, som under pandemin blev ännu fler, samt stängde flera genomfartsleder för biltrafik. Nästa steg är att göra Champs-Elysées, idag hårt trafikerad, till en ”fantastisk trädgård”. Slutmålet är att få ned biltrafiken i Paris till ett absolut minimum.
Ungefär hälften av Parisborna stöttar hennes jobb att göra Paris möjligt att andas i igen. Men den andra hälften ser en borgmästare som skapar bilköer och oändliga byggarbeten – vilket leder till tomgångskörning och ökar utsläppen, enligt dem.
– Förändring är en svår och ibland smärtsam process. Att det är kontraproduktivt i stunden betyder inte att det inte var absolut nödvändiga åtgärder. Vi skapar förutsättningar för framtiden, det är vad som sker i längden som räknas. Jag anser inte att vi har något val vad gäller att minska utsläppen, säger Anne Hidalgo.
Surfar på grön våg
Anne Hidalgo har stöd att hämta bland de gröna. För samtidigt som vänstern splittras – många anser att ledaren för vänsterpartiet Jean-Luc Mélenchon är för radikal och han har gång på gång misslyckats med att ena vänsterväljare – så har en grön våg dragit över landet, två val i rad. Både i Europaparlamentsvalet 2019 samt de franska lokalvalen 2020 rönte de historiska framgångar. I flera städer tog Socialdemokraterna (PS) makten tillsammans med de gröna – så även Anne Hidalgo. Hon slog ihop sin lista med det gröna partiets EELV:s lista.
Frågan är om ett sådant samarbete räcker för att övertyga väljarna i ett presidentval. En av de största orsakerna till skepsis inför Anne Hidalgos kandidatur är hennes storstadsaura. Hur ska en bilfientlig, storstadspolitiker lyckas gå hem på den franska glesbygden – samma glesbygd där den explosiva proteströrelsen gula västarna uppkom i protest mot höjda bränslepriser för bara ett par år sedan?
– Den gröna omställningen är ingenting vi kan prioritera bort. Däremot gäller det att samtidigt satsa på social rättvisa. Det är där dagens regering misstar sig, säger Anne Hidalgo.
Systerskap över partigränser
Många gånger har kritiken mot henne varit misogyn snarare än inriktad på politiken.
Som vice ordförande under den förre borgmästaren i Paris kallades Anne Hidalgo “en vacker brunett som tjänar väl som assistent men som saknar egen politisk agenda”.
– Det värsta var en artikel i Le Monde efter att jag hade krossat ännu ett glastak och som första kvinna blev vice borgmästare i Paris. Då skrev Le Monde att jag blivit tilldelad den rollen av “kosmetiska skäl”. Men jag fick en himla massa stöd då, från kvinnor från höger och vänster i ett slags systerskap. Jag upplever att det där systerskapet har försvagats nu. Kanske för att min position är en annan, kanske av rädsla för att verka svag. För mig är det en hederssak numera, att systerligt uppmärksamma patriarkala orättvisor över partigränserna – och i samhället.
Nyligen fick Paris stad betala böter för att ha anställt för många kvinnor – det får inte vara mer än 60 procents fler av ena könet.
– En absurd lag, vi har anställt precis de kompetenta medarbetare vi behövde och betalar hellre böter än ändrar på det, säger hon och ler stort under munskyddet.
Pedofilskandaler skadar
I samband med de senaste årens metoo-uppror och de senaste avslöjande böckerna om kulturellt accepterad pedofili har fler av hennes närmsta allierade och medarbetare anklagats – alla män. Anne Hidalgos närmaste medarbetare, kulturborgarrådet Christophe Girard, fick avgå i somras på grund av sin nära relation med den pedofilanklagade författaren Gabriel Matzneff – men framför allt för att han själv anklagades för liknande övergrepp. Han avgick till slut men Anne Hidalgo ville inte uttala ett tvärsäkert avståndstagande, något som försvagat hennes anseende i opinionen.
– Det råder ingen tvekan om var vi står i de här frågorna. Det råder nolltolerans, säger hon undvikande.
Men skandalen kommer ändå inte riktigt åt henne med tanke på att hon själv inte är inblandad.
Enligt journalister som bevakar Emmanuel Macron så arbetar hans stab just nu stenhårt på att kunna hitta svagheter att spinna i pressen om Anne Hidalgo eller de gröna EELV:s kandidat Yannick Jadot. Om de två skulle slå sig ihop skulle de nämligen ha en verklig chans att utmana Emmanuel Macron och Marine Le Pen 2022.
– Det där är ingenting att prata om nu men en sak kan jag säga: Samarbete är vad Frankrike behöver, säger Anne Hidalgo.