– Min bror kommer med planet. Vi fick veta det igår, när han ringde oss och berättade det, säger Azucely, en ung mamma som står med ena dottern på höften och den andra i handen.
Hennes bror har varit i USA i fem år, men blev påkommen utan papper. Han sattes i häkte, men vägrade skriva på pappren för att deporteras. Till slut blev han ändå skickad tillbaka. Azucely själv råkade ut för samma sak ett och ett halvt år tidigare.
– Då hade jag varit i USA i nio år, hela tiden utan papper. Jag har tre barn, alla är födda där. Jag var 14 när jag kom dit, min mamma hade tagit ett lån på banken för att kunna skicka dit mig. Det har hon gjort med mina bröder också, säger hon.
Azucely och hennes syskon är långt ifrån ensamma. Under George W Bush och Barack Obamas år vid makten har sammanlagt fyra miljoner papperslösa deporterats från USA. De allra flesta kommer från grannländerna söderut: majoriteten från Mexiko, men ett växande antal från Guatemala och grannländerna Honduras och El Salvador.
– Varje vecka landar mellan nio och fjorton fulla flyg här. De flesta som kommer har knappt någonting alls med sig. Vi ger dem juice, bröd och bönor, plus ett telefonsamtal till någon i familjen, säger Mario Hernández från organisationen Asociación de Apoyo Integral al Migrante som tar emot på flygplatsen.
Han står vid några uppställda bord precis innanför murarna, där alla som kommer tillbaka med planet passerar förbi. En telefon står på bordet, och bakom hänger affischer från Casa del Migrante, ”Migrantens hus”, dit nyanlända som inte har någonstans att ta vägen kan komma för att få logi.
– En del har varit i USA hela sina liv, andra har tagits vid gränsen. Många som landar här har knappt varit i Guatemala City innan, de kommer från byar på landsbygden. De flesta som migrerar till USA kommer från landsbygden. Livet är helt annorlunda där, folk lever i väldigt svåra förhållanden. De tjänar knappt någonting – 30 dollar i månaden, kanske 100, säger han.
Läs vidare på nästa sida: Migration allt vanligare
LÄS HELA REPORTAGET I ETC HELG
Det här är ett utdrag. Läs hela artikeln i veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
Migration allt vanligare
Att migrera, ge några år – eller hur länge det håller innan den papperslösa situationen blir ohållbar – för att spara ihop pengar och skicka till familjen, har blivit en allt vanligare lösning för unga i Centralamerika.
Från amerikansk horisont har frågan om de papperslösa länge toppat den politiska agendan. Frågan har blivit ett tacksamt slagträ i den politiska debatten, samtidigt som allt tuffare restriktioner införts. Att landets immigrationspolitik är ”trasig” är de flesta överens om, men inte hur den ska lagas. Tills Barack Obama i höstas gick ut och lovade en omfattande reform för att ge papperslösa en laglig respit. Republikanernas omedelbara respons var att söka sätt att blockera förslaget; Mexikos president Enrique Peña Nieto har välkomnat det som ”ett uttryck för rättvisa”.
Om reformen blir verklighet kommer personer som levt i USA i mer än fem år, eller de som har barn födda i landet, kunna registrera sig och stanna utan hot om deportering. Detta innefattar runt fyra miljoner av landets totalt 11,3 miljoner papperslösa; majoriteten, de som nyligen kommit till landet, kommer även i fortsättningen att stå utan skydd.
I takt med att fler personer söker sig till USA har systemet med deporteringar ökat. 1996 infördes praxisen om ”expedited removal”, som gör att papperslösa kan deporteras snabbare och – menar organisationer som Human Rights Watch – mindre rättssäkert. Hastiga avvisningar går emot den viktiga principen inom internationell lag om ”nonrefoulement”, rätten att inte skickas tillbaka till en plats där liv och säkerhet hotas. När Human Rights Watch tittade på siffror från den amerikanska tull- och gränskontrollen från 2011– 2012 såg de att minst 81 procent av alla som kommer från Honduras och Guatemala deporteras omedelbart, och endast 1,9 procent går igenom en noggrann utredning för att se om de har trovärdiga skäl att få stanna.
Till slut öppnas en metalldörr i den murade väggen på flygplatsen i Guatemala City. En ung man i kamouflageuniform släpper ut passagerarna en efter en, medan familjerna samlas tätt runtomkring. När Azucelys bror kommer ut brister deras mamma i gråt. Hon har inte sett honom på fem år.
Många deporterade vill åka tillbaka, så fort de sparat ihop tillräckligt med pengar för att försöka igen. Det är dyrt. Coyotes, människosmugglarna som för personer från Centralamerika genom Mexiko och över gränsen till USA, tar 5 000–6 500 dollar. Men Azucely och hennes bror kommer nog stanna i Guatemala nu, säger hon.
– Det är för svårt att ta sig dit nu, med all polis i Mexiko och vid den amerikanska gränsen. Mamma säger nej. Det kostar för mycket säger hon – och vi skickas bara tillbaka igen.
Den allra största ökningen av migranter som kommer till USA står länder i Centralamerika för: varje år lämnar fler och fler människor regionen. En och en halv miljon från Guatemala lever nu i USA, och en miljon från Honduras – med eller utan papper.
– Det är människor som inte har någonting. Livet är oerhört tufft, uppe i bergen bor familjer i hus som inte är större än ett badrum. Det finns oerhört få möjligheter, säger André Lacroux, en kollega till Mario Hernández som hjälper återvändarna vid bordet utanför flygplatsen.
I Guatemala lever mer än varannan person under fattigdomsstrecket, i Honduras 65 procent av befolkningen. De sociala skyddsnäten lyser med sin frånvaro i båda länderna – i Guatemala har till och med Världsbanken, som i Centralamerika alltid stått för hårdför nyliberalism, uppmanat landet att ta in mer skatt för att bekosta sin välfärd.
LÄS HELA REPORTAGET I ETC HELG
Det här är ett utdrag. Läs hela artikeln i veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
