Hur många datjor finns det i Ryssland? Det är inte helt greppbart. Kanske finns det ungefär 15 miljoner. Det beräknas att det finns en datja på var tionde medborgare. Det innebär en halv miljon datjor utanför en stad som Sankt Petersburg. Ungefär. Så hur kunde det bli så, var kommer de ifrån, datjorna?
Levererar resultat
1861. Tsaren avskaffar den ryska livegenskapen. De ryska småbönderna blir fria. Livsmedelsproduktionen exploderar. De ryska bönderna skulle kunna försörja hela världen. Någon säger det. En överdrift såklart, men ändå. Ryssland står för nästan 40 procent av världens veteexport. Det här är kolekonomins jordbruk. Små jordbruk. Men det finns nya bättre maskiner producerade i de nya fabrikerna. Bättre såmaskiner, bättre plogar, bättre harvar, bättre tröskverk. Det finns nya odlingstekniker. Och eftersom den ryska industrialiseringen går långsamt, finns det mer folk. De effektivitetsvinster som kommer ur de nya bättre maskinerna kan växlas in i mer mänskligt arbete i jordbruket. Om vi säger såhär, som en jämförelse: De effektivitetsvinster som vid samma tid kommer i det svenska jordbruket växlas in i att före detta bönder och statare tar jobb i industrin. Den svenska ekonomin växer snabbare. Men de effektivitetsvinster som kommer i Ryssland går både till industrin och till jordbruket. Därför växer produktionen i det ryska jordbruket mer. När det blir svält i Sverige 1867–69 är Ryssland ett av de länder som sänder nödhjälp i form av spannmål.
Men det avgörande för den här berättelsen är hur den ryska produktionsökningen åstadkoms. Vid den här tiden finns inga dieselmotorer. Allting dras fortfarande med häst eller för hand. Det finns ingen konstgödning, inga GMO frön och inga bekämpningsmedel. Ingen massiv input av fossil energi i jordbruket. Det här är ekologiskt, småskaligt, människointensivt och energisnålt jordbruk som levererar resultat. Vi håller det i minnet.
Nu kommer katastroferna
Nu kommer de ryska katastroferna. Första världskriget. Ryssland förlorar. Västra Ryssland blir tyskt för ett tag. Tyskarna härjar. Det blir inbördeskrig. De vita härjar. Kommunisterna sitter i städerna. De kan inte betala för sig. Lenin låter beväpnade kolonner ta sig ut på landsbygden för att stjäla mat. Där det lyckas blir det svält. Det är ändå svält i städerna. På 1920-talet lugnar det ner sig. Stalin tar makten. På 1930-talet genomförs kollektiviseringen av jordbruket. Stalin vill ha ett modernt storskaligt jordbruk, så att han kan få en modern storskalig industri. Det är en katastrof. Jordbruket bryter samman. Det blir svält. I kornboden Ukraina dör miljoner människor. Mot slutet av 1930-talet blir det bättre även om det inte är som förr.
1941 anfaller nazityskland. Tyskarna ödelägger västra delarna av Ryssland. Livsmedelsproduktionen slås ut igen. Sovjetunionen vinner andra världskriget men det är inte över. Det ödelagda jordbruket i västra Ryssland pressas att leverera omöjliga volymer till de stora städerna. 1946 och 1947 utlöser det ännu en svältkatastrof och en ytterligare sänkning av livsmedelsproduktionen. Det verkar inte finnas något slut.
Fast det går att lära av historien. Insikten tränger till slut in i de stalinistiska maktkorridorerna. Något annat måste prövas. En variant av det gamla kanske kan göra jobbet? 1949 genomförs en lag som ger alla arbetare rätt att få en odlingslott av staten på 600 till 1 200 kvadratmeter. En kolonilott. Trädgårdslotten blir en rättighet. 1950 deltar 40 000 familjer i det ryska kolonilottsystemet. 1970 är det uppe i tre miljoner familjer och 1990 är hela 8,5 miljoner familjer aktiva hemmaodlare. Datjorna står för 40 procent av den ryska livsmedelsproduktionen. Det är en häpnadsväckande succé.
Fossila ”kalorier”
Vi backar lite. Det är några saker vi måste få grepp om för att förstå fortsättningen. Det konventionella storskaliga jordbruket är en del av den konventionella ekonomin. Om ekonomin går ner hårt går jordbruket ner hårt. Den ekonomiska mekanismen är bland annat att en depression gör konsumenterna fattiga. Det blir sjunkande ”efterfrågan”. Därför sjunker priserna på livsmedel. Då får jordbrukarna för lite betalt. De lägger ner produktionen eller slänger tomaterna i ett dike. En sak som det konventionella jordbruket måste göra när den övriga ekonomin går ner är att minska kostnaderna. En stor utgiftspost är NPK, konstgödning. Men när användningen av NPK går ner minskar skörden direkt.
NPK beräknas livnära hälften av jordens befolkning.
Det här är oljeekonomins jordbruk. Vi kan kalla det för en max-energi-regim. Skördarna pressas fram med maximal insats av fossil energi. Stora maskiner med GPS-navigering och största möjliga input av NPK och bekämpningsmedel. Det moderna jordbruket är inte längre en producent av energi utan en konsument. För varje kalori mat som produceras konsumeras tio ”kalorier” fossil energi, framförallt olja.
Svälten som uteblev
1991. Sovjetunionen kollapsar. Den ryska produktionen av olja minskar med hälften. Den ryska ekonomin minskar med hälften. Det är inga svåra samband. En oljeekonomi som får hälften så mycket olja blir hälften så stor. Industrin går ner hårt. 13 miljoner arbetstillfällen försvinner. Och när den konventionella ekonomin faller så faller det konventionella jordbruket. Förbrukningen av NPK upphör.
När det ryska jordbruket slutar använda NPK går veteskördarna på bara några år ner med 40 procent. Den ryska ekonomin har alltså inte längre råd att köpa NPK-mat. Det som följer är svält. Alla förväntar sig också det. USA och EU förbereder massiv katastrofhjälp. Snart kommer den ryska svälten. Men den kommer inte. För Ryssland har en försäkring och nu löses den ut.
1990 står datjorna för 40 procent av den ryska livsmedelsproduktionen. Men produktionen kan ändå ökas. Datja- systemet är behovsstyrt. När den konventionella ekonomin går bra sjunker produktionen från datjorna, det blir mer gräsmattor och hängmattor. När det är dåliga tider ökar produktionen. Gräsmattorna försvinner. I mitten av 1990-talet producerades merparten av potatisen, grönsakerna och frukten som konsumerades i de stora städerna i datjorna. Det finns inga exakta siffror men givet det konventionella jordbrukets nedgång och att det inte blev svält måste datjorna i mitten av 1990-talet ha producerat en bra bit mer än hälften av Rysslands livsmedel. Det är faktiskt ett mirakel. I väst blir det ändå ingen stor grej. Det passar inte in i vårt sätt att tänka. Eller kanske snarare, det finns inga lobbyfirmor i Bryssel eller Stockholm som fått i uppdrag att mata in den idén i det politiska maskineriet.
I Ryssland bestämmer de sig i alla för att de vill ha mer. 2003 ger en ny lag alla medborgare rätt att få mellan 0,9 och 2,7 hektar mark för odling. Gratis. De gamla odlingslotterna var på 600 till 900 kvadratmeter. De nya är på upp till 27 000 kvadratmeter. Vi kan nämna att en vanlig svensk kolonilott är på mellan 200 och 350 kvadratmeter. Den ryska lagen från 2003 betyder i realiteten ett återskapande av småbrukarna och handelsträdgårdarna. Efter 2003 blir också småjordbrukarna snabbt fler. Enligt siffror från 2016 stod datjorna i Ryssland tillsammans med småjordbruken för omkring 50 procent av livsmedelsproduktionen.
Traktorerna hämtar inte vinst
På den andra sidan. Världens befolkning i övrigt försörjs fortsatt av ett globalt matsystem, det så kallade agro bizz-jordbruket som omsätter tio biljarder (alltså tio tusen miljarder) dollar om året. Men det storskaliga jordbruket är beroende av köpstarka konsumenter. Det är en av svagheterna. I varje allvarligare ekonomisk sättning saggar därför NPK-jordbruket till.
Den första stora dippen i konsumtionen av konstgödning är Sovjetunionens kollaps. Den andra mindre dippen är finanskrisen 2008-09. Det konventionella jordbruket klarar alltså inte av att hålla matproduktionen uppe i en ekonomisk nedgång. I ekonomisk mening är problemet att konsumentens behov av mat inte kan uttryckas på marknaden om kon- sumenten har för lite pengar. Det är redan ett problem utan ekonomiska nedgångar. För att ändå bevara det nuvarande systemet måste det subventioneras. EU:s massiva jordbrukssubventioner, USA:s massiva jordbrukssubventioner kombinerat med växande subventioner på konsumentsidan i hela världen. 60 miljoner egyptier beroende av brödsubventioner och 40 miljoner amerikaner beroende av matkuponger, för att nämna något. USA:s växande system av ”foodbanks”, ja också den sänkta matmomsen i Sverige, allt är tecken på att agro bizz-maten (alltså den mat som är producerad genom ett stort olje- och konstgödselberoende) sedan länge haft problem. Det blir allt tyngre att låta de stora John Deere-traktorerna rulla runt därute och försöka hämta hem vinster. De gör det inte ens längre. Det är EU som betalar ut ”vinsten”. Märk väl att det här är stöd som löper i ”goda tider.” Hur kommer siffrorna för 2021 att se ut?
Om det blir sättningar i det globala jordbruket är det Ryssland som kommer att klara sig bäst – tillsammans med några andra länder.
Energin driver ekonomin
Det är lätt hänt att bara se ytan. Planhushållningen är ett sätt att försöka styra ekonomin. Ett byråkratiskt sätt. Marknadsekonomin är i grunden en självorganisering av ekonomin. Mer naturlig. Men den har också nackdelar som blir allt mer störande. Vi kan kalla det för en oligarkisering av ekonomin och samhället. Vi brukar hur som helst säga att det är pengarna som styr. Och det är sant, men det är inte planhushållningen, eller marknadsekonomin, eller pengarna, eller ens oligarkerna som driver ekonomin. Det är energin som driver ekonomin. Om den globala marknadsekonomin tillförs mindre energi krymper den. Som Ryssland på 1990-talet. Det globala jordbruket kommer att krympa då också. Finns det tecken på att det kommer att hända? Ja, det gör det.
Ser ut som drömmar
Vad händer om vi tar datja-exemplet på allvar? Kommer den svenska politiken att bli verklig, så att den erkänner att vi har ett problem? Och vad händer i så fall då?
Vi gör en jordreform.
Delar ut produktionsmedlen till vanliga människor och skapar ett parallellt system. En försäkring mot dåliga tider. Men det är inte bara det. Det finns en anti-oligarkiserings-medicin i det här projektet. Det blir bättre grönsaker. Godare morötter. Nyttigare potatis. Det blir mänskligt. Se på de ryska datjaområdena. De ser ut som drömmar. Vad människor kan skapa om de ges möjlighet och sedan lämnas ifred.
