Michail Chodorkovskij är tidigare ägare till oljebolaget Yukos och blev under 1990-talet Rysslands rikaste man. Efter att ha kritiserat Vladimir Putin i direktsänt tv – för att presidenten inte gjorde tillräckligt för att stävja korruption – dömdes han till tio års fängelse och utropades av Amnesty International till samvetsfånge. Sedan sin frigivning 2013 bor Michail Chodorkovskij i London och verkar numera som människorättsaktivist.
I veckan besökte han Stockholm för att uppmärksamma sin nya bok ”Att döda en drake” med undertiteln ”råd till blivande revolutionärer”. Och till det hundratal ryssar som kommit för att lyssna till honom hade Michail Chodorkovskij såväl goda som dåliga nyheter.
Den goda nyheten är att Ryssland har en blomstrande framtid att se fram emot – under förutsättning att Putinväldet stöps om till en parlamentarisk republik med makten fördelad på olika poler och där landets olja och gas används för att finansiera ett slags socialdemokratisk välfärdsstat. Enligt den tidigare fossiloligarken är ryssar livrädda för att ett regimskifte skulle leda till en repris av 1990-talets vilda kapitalism och behöver därför lockas med sociala skyddsnät.
Den dåliga nyheten är att regimskiftet kommer att kräva blod.
– Det är en tanke som många ryssar undviker, men som jag tänker klart i den här boken, säger Michail Chodorkovskij till sin publik i Stockholm.
Han tycker illa om revolutioner – han har själv upplevt två – men tror att en sådan både är oundviklig och ”förtvivlat nödvändig” i Ryssland idag. Han vill också få oppositionella ryssar att förstå att samhällsförändring inte är något som bara händer, utan behöver initieras av personer som kan utnyttja möjlighetsfönster när dessa dyker upp.
Ett exempel är situationen midsommaren 2023. Då marscherade Jevgeni Prigozjins Wagnertrupper mot Moskva, vilket fick president Putin och hans entourage att fly huvudstaden. Här hade oppositionen enligt Michail Chodorkovskij möjlighet att ta över regeringsbyggnader – men de tog inte chansen.
Exakt vilket slags våld som krävs förklaras dock varken i boken eller i samtalet i Stockholm, där publiken ställer frågor om allt utom just det. Som Michail Chodorkovskij själv lyfte fram verkar få ryssar våga tänka på vems blod som ska riskeras.
