Margot Wallström följde upp protesten genom att i riksdagen gå till ytterligare angrepp mot Saudiarabiens politik:
”Det är självklart att politiken i Saudiarabien är långt ifrån en feministisk politik. Framför allt kränks kvinnors rättigheter. De får inte ens köra bil. Man piskar bloggare och man har en kungafamilj med absolut makt. Då är det klart att vi inte kan använda något annat ord än diktatur”, sa Margot Wallström den 11 februari 2015.
Efter det inleddes den svåraste krisen i förhållandet mellan Sverige och Saudiarabien någonsin. I mars samma år skulle Margot Wallström, som inbjuden hedersgäst, ha hållit tal inför Arabförbundet i Kairo. Men på uppmaning av Saudiarabien stoppade förbundet hennes tal och Arabförbundets utrikesministrar fördömde hennes uttalanden.
Samtidigt beslutade den svenska regeringen att avbryta det hårt kritiserade militära samarbetsavtalet med Saudiarabien. Dagen efter beslutet kallade Saudiarabien hem sin Stockholmsambassadör i protest mot kritiken.
En vecka senare fördömde 57 muslimska stater Wallströms uttalanden om Saudiarabien via samarbetsorganisationen Organisation of Islamic Cooperations, IOC. Ungefär samma tid tilltog kritiken mot Wallström och regeringen även i Sverige. Svenskt näringsliv och en rad näringslivsprofiler ansåg att det, med tanke på konsekvenserna, var oansvarigt att kritisera Saudiarabien så fränt. De krävde att regeringen normaliserade förbindelserna med landet så att fortsatta affärer kan göras.
Den 27 mars åkte regeringens sändebud Björn von Sydow till den saudiska kungen med ett brev från Sveriges kung. Att brevet innehöll någon form av ursäkt anses vara klart, men regeringen ville inte kommentera dess innehåll.
Dagen efter det svenska besöket sände Saudiarabien tillbaka sin ambassadör till Stockholm och ansåg att Sverige hade lärt sig sin läxa om hur man behandlar landet.
Inte bara Sverige lärde läxan. Efter det var det tyst på kritiken mot Saudiarabien och handeln utvecklades väl mellan Saudiarabien och Sverige – precis som med EU-länder. Sverige lyckades även samla ihop så mycket stöd bland världens stater att vi kunde bli invalda i säkerhetsrådet.
Nästa kris kom tidigare i år då Saudiarabien fängslade flera kända feministiska aktivister. Skälet var troligen att aktivisterna inte hade nöjt sig med landets nya ledare Muhammed bin Salmans beslut att tillåta kvinnor ta körkort – utan krävde betydligt mer. För att visa sig stark och för att tillfredsställa de konservativa männen i landet beslöt sig Muhammed bin Salman för att slå till mot feministerna.
Gripandena väckte stort uppseende bland människorättsorganisationer och protester organiserades. Kanada reagerade mot den saudiarabiska politiken och kritiserade bin Salman och landet.
Svaret kom direkt. Kanadas ambassadör i Saudiarabien beordrades att lämna landet, all ny handel med Kanada frystes, de 16 000 saudiska elever som studerade i Kanada beordrades att lämna landet och ta upp sina studier någon annanstans, alla direktflygningar mellan Saudiarabien och Kanada stoppades och saudiska patienter som fick läkarvård i Kanada – för höga kostnader – flyttades till andra länder, framför allt USA och England.
Någon dag senare beslutade den saudiarabiska centralbanken och förvaltarna för landets pensionsfonder att sälja alla sina kanadensiska tillgångar, enligt Financial Times ”oavsett kostnad”.
Den saudiarabiska utrikesministern Adel al-Jubair hotade med vidare sanktioner och tillade att medling inte var möjlig, eftersom problemet låg helt hos Kanada.
Kanada stod dock fast vid sin kritik och krävde att feministerna Samar Badawi och Nassima al-Sadah omedelbart skulle friges.
– Kanada kommer alltid att stå upp för mänskliga rättigheter i Kanada och resten av världen och kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter, sa Kanadas utrikesminister Crystia Freeland.
Hon vädjade också om stöd från andra länder och nämnde speciellt Sverige. Men inget stöd kom – Sverige hade lärt sig läxan från förra gången och höll tyst. Margot Wallström och UD hänvisade till att EU borde agera, men EU gjorde ingenting. Inga andra länder ingrep heller till Kanadas stöd.
Under de senaste åren har Saudiarabien också, enligt FN, gjort sig skyldigt till misstänkta krigsbrott genom terrorbombningarna av Jemen, den konflikt som FN utnämnt till världens i särklass svåraste. Men resten av världen har inte infört sanktioner mot Saudiarabien och handeln har pågått som vanligt.
För Sverige handlar det inte främst om vapenförsäljning – den nuvarande svenska vapenexporten till Saudiarabien är mycket låg och består endast av underhåll reglerad av tidigare order. Samtidigt är Saudiarabien en mycket viktig handelspartner för Sverige – vår totala export till landet är värd cirka tio miljarder kronor om året.
Men nu har någonting hänt. En rad länder, bland dem Sverige, har kritiserat Saudiarabien efter mordet på journalisten Jamal Khashoggi. Margot Wallström har fördömt mordet.
Men några beslut om sanktioner har ännu inte tagits. UD har överlämnat besluten till EU. Näringslivsaktörer i Sverige är dock mycket besvärade över händelserna.
– Det är bekymmersamt och vi följer utvecklingen, säger Marcus Wallenberg till Svenska Dagbladet.
