– Kvinnor ska inte behöva välja mellan värdighet och jobb. De för en ständig kamp för att kunna behålla arbetet och för att kunna sätta mat på bordet, och de känner sig ofta tvingade att svälja sin värdighet och normalisera sexuella trakasserier på jobbet, säger Aruna Kashyap vid Human Rights Watch.
Miljontals kvinnor över hela världen arbetar inom den textilindustri som omsätter biljoner dollar. Sömmerskor i olika länder vittnar om att de utsätts för sexuella trakasserier.
Bad om sexuella tjänster
Roja, en 30-årig fabriksarbetare i Indien, berättar för Human Rights Watch att hennes arbetsledare brukade följa efter henne och be henne om sexuella tjänster. När Roja gjorde en anmälan sade fabriksledningen att hon skulle betrakta sådana trakasserier som ”normala”.
I samma fabrik hotade chefer med förflyttning av personal som vägrade arbeta övertid. Det handlade om förflyttningar till avdelningar där det arbetar fler män och där risken för att utsättas för sexuella trakasserier är ännu större.
I Pakistan hotas kvinnor med att bli av med jobbet om de gör anmälningar om sexuella trakasserier.
Textilarbetare vittnar om att arbetsledare i Indien ställt kränkande frågor om deras sexliv när de bett om raster för att lindra kramper under menstruation.
Drar sig för att anmäla
Många sömmerskor drar sig för att göra en anmälan. En grupp kvinnor i en fabrik i södra Indien vände sig till ett fackförbund och berättade att de måste stå ut med ”outhärdliga trakasserier”.
Både Indien och Pakistan har lagar som förbjuder sexuella trakasserier på arbetet, men de tillämpas bristfälligt. Totalt 59 länder saknar rättsliga metoder för att hantera sexuella trakasserier i arbetet.
I vissa fall genomför fabriker intervjuer med personalen och ställer frågor om sexuella trakasserier. Men intervjuerna görs i grupp och på arbetsplatsen, vilket gör det svårt för anställda att tala öppet om problemen. Human Rights Watch har granskat 50 inspektionsrapporter från olika fabriker och sett att de flesta inte tar upp något om sexuella trakasserier.
Aruna Kashyap säger att företagen måste involvera kvinnorna som är anställda och skapa olika program och arbeta internt för att kunna ta itu med problemen.
Se över inköpsrutiner
Hon påpekar att de verbala kränkningarna ökar när fabrikerna har som mest att göra och säger att företag måste se över sina inköpsrutiner och se till att de inte bidrar till missförhållanden i fabrikerna.
Human Rights Watch vill se en bindande ILO-konvention mot könsrelaterat våld i arbetslivet.
– Om det skulle finnas en bindande ILO-konvention mot våld och trakasserier i arbetet skulle regeringar vara tvungna att stifta lagar och se till att de tillämpas effektivt, säger Aruna Kashyap.
Hon förklarar att klädföretagen borde göra mycket mer för att ta itu med problemen.
De har ett större ansvar för riskbedömning och konsekvensanalys för mänskliga rättigheter när lagstiftning saknas, säger hon.
