– Kanske kan jag åka på besök i Syrien i framtiden. I 10, kanske 15, dagar, och sedan åka tillbaka igen. Som semester, säger Zaher Alarnaout.

Tonläget är lite trevande, han vet inte vad han ska tro. Det är en helt ny tanke. Zaher Alarnaout driver en syrisk restaurang i Skärholmen centrum. Han bor i Sverige och bara i Sverige, betonar han. 

Att den syriska diktatorn fallit påverkar därför inte honom direkt, men han hoppas att hans släktingar som är kvar kommer få det bättre nu. 

– Jag har tre systrar kvar i Homs. De berättar för mig om problemen där, att det inte finns tillräckligt med mat, att livet är svårt. De sitter hemma, de har inte pengar och kan inte resa.

”Det börjar nu”

Zaher Alarnaout hoppas att al-Assads fall ska bli en nystart. Syriens premiärminister Mohammad Ghazi al-Jalali har sagt att han kommer att stanna i landet och samarbeta för ett fredligt maktskifte. Middle East Eye rapporterar om att oppositionen nu vill se en 18 månader lång övergångsperiod. Under den här tiden ska Syrien få en ny konstitution och sedan ska demokratiska val hållas.

Men mycket är ännu osäkert. Oppositionen är spretig. Den syriska regimens fall är ett resultat av den syriska rebellgruppen Hayat Tahrir al-Shams (HTS) offensiv. HTS stämplas av många som islamister. De har sagt att målet är ett styre där alla religiösa och etniska minoritetsgrupper respekteras. Men såväl kurder, kristna och alawiter är oroliga.

Under måndagen rapporterade Al Jazeera att en övergångsregering redan har börjat ta form.

– Det börjar nu. Jag hoppas att det ska bli bra i framtiden. Att alla människor ska få det bra, gamla, unga och barn, säger Zaher Alarnaout.

Fängelse för alltid 

HTS inledde offensiven den 27 november. Under helgen som gick föll först Hama och därefter Zaher Alarnaouts hemstad Homs. Under natten mot söndagen närmade sig rebellerna Damaskus. Senare under söndagen tog de sig in i presidentpalatset. 

Motståndet har varit närmast obefintligt. För det syriska folket är det här ett tillfälle att ta vara på, menar Ahmad Abdullah. Han lämnade sin hemstad Aleppo 2011, bodde fyra år i Turkiet och kom sedan till Sverige 2015. 

– Det här är bra för folket. Vi måste jobba för att bygga upp landet, tillsammans.

Rebellerna som störtat regimen har pratat om demokrati, fortsätter Ahmad Abdullah. Den förre diktatorn pratade aldrig om det.

– Du vet, med regeringen…du kunde inte säga någonting. 

Ahmad Abdullah tystnar och ler försiktigt. Han blir snabbt allvarlig igen. 

– Om du gjorde det förut, pratade, hamnade du i fängelse. För alltid. 

I helgen spreds filmer från flera av regimens fängelser. I Aleppo, Homs och Damaskus har tusentals av regimens fångar släppts fria. Många trodde knappt sina ögon när fängelsedörrarna öppnades. 

Hoppas träffa sin familj

Både i Turkiet, som är värd för över 3,5 miljoner syriska flyktingar, och i Libanon, där över 1,5 miljoner syrier bor, har köer bildats vid gränsen mot Syrien. Bilder tagna från luften visar hur långa bilköer ringlar sig mot Damaskus. 

Ahmad Abdullah har bott i Sverige i snart ett decennium. Han vill tillbaka till Syrien men han vet inte när eller hur. Här har han allt, där har han ingenting. Ahmad Abdullah gestikulerar en bomb som faller: hans familjs hus är sedan länge ruiner.

– Jag har ingenting kvar där. Men jag är glad nu. Det finns hopp. Jag hoppas jag kan träffa min familj igen. Och mina kompisar. 

Zaher Alarnaout, som har sex barn och ett barnbarn, vill att de ska växa upp Sverige. Eller i Tyskland, dit en av hans vuxna döttrar har flyttat och gift sig. Han tycker om det mesta här, till och med vädret. På sig har han en tjock vinterfodrad jacka som förblir knäppt under hela samtalet. 

– Mina barn måste studera och jag måste jobba. Det finns inte jobb i Syrien, men i Sverige finns det alltid jobb.