BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Medan striden om Aleppo rasade, krossad från ovan av regimen och ryska flyganfall, stormad på marken av iranskstödd milis, riskerade en ung kvinna allt för att kommunicera med omvärlden om terrorn under de sista dagarna i den frigjorda delen av staden.
Lina Shamy är 26 år och arkitekt. Hon är en av många modiga aktivister som använt sociala medier för att beskriva den terror som civila tvingats genomlida i Syrien – instängda i belägrade områden kontrollerade av rebeller, utan någon säker plats att fly till. De är fångar i de mest tragiska öden, omgiven av död och förstörelse från fatbomber, klorbomber och fosforregn från himlen. Eftersom aktivisterna visar sina ansikten kan de inte fly till regimkontrollerade områden, som i östra Aleppo där civila som passerade från väst sköts, greps eller skickades tillbaka fronten för att strida. Aktivisternas lott är att vänta.
När det andra avtalet om eldupphör i Aleppo kollapsade vid årsskiftet postade Lina Shamy en video på Twitter. Stående på en balkong försöker hon stabilisera kameran med ena handen, medan ljudet av skottlossning rasar i bakgrunden.
– Den kriminella Assadregimen och iranierna har brutit vapenvilan och är tillbaka för att attackera civila, berättar hon i videon.
I en annan video anklagar hon det internationella samfundet för att inte svara på det mänskliga lidandet som drabbat Syrien.
– Är det inte vår rätt, som revolutionärer som vägrade förtryck och slaveri och ropade efter frihet och värdighet, att möta denna orättvisa regim med våra röster och fredliga demonstrationer, utan att utsättas för arresteringar, fasansfull tortyr eller att dödas och fördrivas?
Behöll tron på solidaritet
Trots terrorn och den öronbedövande internationella tystnaden när Aleppo utplånades, behöll hon tron på att människor skulle ingripa, visa sin solidaritet och kräva av sina politiska ledare att agera. I december, medan de värsta grymheterna begicks i staden, vädjade hon till sina följare på Twitter: "Människor över hela världen, ni kan inte sova nu! Ni kan göra något! Protestera!"
Lina Shamy vänder sig mot de slappa västerländska (imperialistiska) stereotyperna av syriska och muslimska kvinnor som svaga och undergivna, som inte har någon makt, och som förtrycks framför allt av sin egen kultur och religion. Hon motsätter sig också den orientalistiska skildringen av oppositionen mot Assad, som allt oftare buntas ihop och utmålas som galna jihadister. Hon är en självständig, revolutionär, arabisk kvinna. Hon accepterar varken Assads inhemska tyranni eller de främmande ockupationsstyrkorna. Genom att visa sig framför kameran, avvisar hon traditionella sociala sedvänjor, vilka ofta framställer kvinnor som osynliga eller tysta. Hennes kamp är mot alltihopa – fascismen, imperialismen och patriarkat. Och hon är inte ensam.
Kvinnorna i Syrien har inte stått vid sidolinjen, tvärt om har de gått i spetsen för det civila motståndet mot Assadregimen. I början av revolutionen, innan säkerhetsläget försämrades, tågade de på gatorna i mängder för att protestera mot staten och dess brutalitet. Kvinnor har spelat nyckelroller i den revolutionära organisationen.
De två största gräsrotsrörelserna som organiserades under 2011 etablerades av kvinnor: Local Coordination Committee (LCC) av Razan Zeitouneh, och Syrian Revolution General Commission av Suhair Attassi.
LCC var ett utmärkt exempel på en horisontell, ungdomsledd organisering som representerade det bästa av revolutionens ideal: den var välkomnande, demokratisk och icke-sekteristisk. Kvinnor var aktiva i de utskott som organiserade civil olydnad och senare humanitärt bistånd, liksom kontakter med media när LCC åtog sig att förmedla revolutionens budskap till omvärlden.
I Aleppo etablerade sig Radio Naseem som den första oberoende radiostationen, driven av kvinnor. Journalisten Zaina Erhaim från Idlib utbildade under tiden mängder av kvinnor i medborgarjournalistik och bidrog till att etablera en blogg för kvinnor ihop med Damaskus Bureau. Bloggen har blivit en plattform för kvinnliga aktivister från alla samhällsskikt som svarat upp mot revolutionen och kriget på olika kreativa sätt.
Kvinnor har också gått i spetsen för motståndet mot de extrema islamistiska miliserna som växt upp i takt med att Syrien brunnit ned. Vissa har drivit igenom repressiva åtgärder mot kvinnor, såsom strikta klädkoder.
I december 2013 kidnappades Razan Zeitouneh, tillsammans med aktivisterna Samira Khalil, Wael Hamadeh, och Nazem Hammadi – troligtvis av den väpnade oppositionsgruppen Jaish Al Islam. Razan Zeitouneh bar inte slöja och var som oberoende människorättsaktivist inte bara stark kritiker av regimen utan av alla auktoritära grupper, inklusive Jaish Al Islam. Efter att hon fördes bort har ingen sett henne vid liv.
I Raqqa bildades organisationen Jana för att kvinnor skulle kunna "hävda sin roll i återuppbyggnaden deras samhälle och att ta sin rättmätiga plats bredvid män i den syriska revolutionen". De har genomfört demonstrationer mot den hårdföra islamistiska milisen Ahrar Al Sham, delat ut bröd när det blivit matbrist och byggt upp en gymnasieskola. Kvinnorna som grundade Jana är alla religiösa, men de kämpar mot politisk islamism. Deras kamp är mot den auktoritära mentaliteten.
– Religionen är en personlig fråga, och ingen har rätt att tvinga det på andra människor, sa en av deras medlemmar till mig.
I de IS-ockuperade områdena har kvinnor tappert gjort motstånd mot organisationens brutalitet. Under 2013 genomförde läraren Souad Nofal från Raqqa en demonstration mot IS varje dag i två månader.
Ensam stod hon utanför deras huvudkontor med banderoller, vissa med krav på frisläppandet av fångar, andra i solidaritet med kristna vars kyrkor hade förstörts. Hon blev en ikon för kvinnors motstånd bland syriska revolutionärer. Till slut flydde hon till Europa. Andra var inte lika lyckligt lottade.
Fortsatte protestera
I slutet av förra året mördades 30-åriga Ruqia Hassan (känd under sin pseudonym Nissan Ibrahim), en syrisk kurd som bodde i Raqqa. Hon var filosofistudent vid universitetet i Aleppo och gick tidigt med i protesterna mot Assadregimen.
När IS tog över hennes hemstad fortsatte hon att tala öppet och dokumentera de fruktansvärda levnadsförhållandena under IS ockupation. Hon gav regelbundna uppdateringar om flyganfall av den internationella koalitionen och ryska styrkor.
I ett av sina sista inlägg på Facebook skrev hon, "Jag är i Raqqa och jag får dödshot. När IS griper och dödar mig är det ok, för medan de skär huvudet av mig kommer jag i alla fall ha värdighet, och det är bättre än att leva i förnedring."
Eftersom staten kollapsade har kvinnor ofta tagit ledande roller för att stödja sina samhällen och bygga upp alternativ till statens totalitarism. I dag fungerar de som läkare, sjuksköterskor och lärare i underjordiska kliniker och skolor. De är volontärer för Vita Hjälmarna och offrar sina liv för att dra ut offer för flyganfall från ruinerna. De ger logistiskt stöd till väpnade grupper och på vissa håll har de även tagit upp vapen själva i kvinnodominerade bataljoner. Under den alawitiska generalen Zubaida Al-meeki har kvinnor utbildats till soldater i fria syriska armén.
När männen har arresterats eller dödas i strid har kvinnor (även i mer konservativa samhällen) utmanat de traditionella könsnormerna och klivit in för att försörja sina familjer. I Banias förhandlade kvinnor framgångsrikt fram ett fångutbyte, och i Zabadani drev kvinnor igenom en tillfällig vapenvila för att kunna ge bistånd till den belägrade staden. Många kvinnor är mer självständiga än tidigare och har större frihet i sina livsval. Naturligtvis har krigssituationen och flyktingsituationen också försämrat förutsättningarna för många, med rapporter om ökad polygami, tidiga äktenskap och sexarbete bland kvinnor som kämpar för sin överlevnad.
I regionerna som befriats från regimen och IS har kvinnocenter upprättats för att stärka kvinnors deltagande i det politiska, sociala och ekonomiska livet. Ett exempel är Mazaya center i Kafranbel i Idlibprovinsen. Det grundades av Um Khaled i juni 2013 och driver i dag ett bibliotek och håller kurser för kvinnor så att de kan bli ekonomiskt oberoende. I Douma, en förort till Damaskus, har kommunen inrättat ett center för kvinnofrågor som leds av Rehan Bayan, som outtröttligt kampanjar för att fler kvinnor ska ingå i oppositionens politiska organ och uppmuntrar kvinnor att ta mer aktiva roller.
Det största hotet mot kvinnors politiska aktivism förblir regimen. Redan före revolutionen hindrades oberoende kvinnoorganisationer. De som tilläts existera var nära knutna till regimen och dominerades av socialt privilegierade kvinnor från storstäderna som hade lite gemensamt med majoriteten av vanliga kvinnor och deras erfarenheter. I dag attackeras kvinnliga aktivister och biståndsarbetare och sätts i fängelser där de riskerar tortyr och sexuella övergrepp. Kampanjer med massvåldtäkter har genomförts av regimvänliga styrkor mot oppositionella samhällen. Våldtäkt och hot om våldtäkt är ett verktyg som används av regimen, inte bara för att motverka kvinnors politiska motstånd genom att använda deras kroppar för förtryck och förnedring, men också som ett verktyg för att styra män och krossa gemenskaper och sociala band. Tabun kring våldtäkt och traditionella föreställningar om heder och skam innebär att det kan skapas stigma kring kvinnor som har tillbringat tid i fängelse, och våldtäkt kan leda till skilsmässa eller att kvinnor förskjuts av familjen. På så vis är det också ett verktyg för fördrivningar – många har flytt landet på grund av hotet om våldtäkt.
Över 10 000 kvinnor greps
Det syriska nätverket för mänskliga rättigheter rapporterar att 13 920 kvinnor greps eller fördes bort i Syrien mellan mars 2011 och november 2016, huvudsakligen av regimen. Men även i de brutala fängelserna har syriska kvinnor visat mod och handlingskraft. I juli 2013 hungerstrejkade en grupp kvinnliga fångar i det ökända Adra-fängelset. De hade fängslats på obestämd tid anklagade för terrorism. Bland dem fanns äldre, gravida och sjuka kvinnor. De hungerstrejkande krävde rätten till en rättvis rättegång, att ta emot besök av anhöriga och att få tillgång till sjukvård.
Kvinnor i Syrien står inför många utmaningar och kampen fortsätter mot fascismen, imperialismen och patriarkatet. Men med undantag för ett fåtal syrisk-kurdiska grupper i norr, är kvinnorna frånvarande i majoriteten av berättelserna om Syrien, osynliggjorda genom fokuset på den militära kampen, en manlig hegemonisk domän. Syriska kvinnor spelar en viktig roll i det civila motståndet och i samhällets organisering. Men de har fått lite stöd från västerländskt håll liksom från den europeiska feministiska vänstern, som tycks föredra att se dem som offer snarare än de starka revolutionärer de är.
Översättning: Anton Borgström
