– Hur ska vi kunna leva på 1 200 kronor i månaden när vi är åtta personer?
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Familjen har inget större hopp om att den nye presidenten Cyril Ramaphosa kommer att göra livet lättare för dem.
Cleopatra bor tillsammans med sin familj i två små betonghus i det vidsträckta Soweto. De bor nära stadsdelen Orlando och när vi träffas ska hemmalaget Orlando Pirates strax möta den stora konkurrenten Kaizer Chiefs i ett sprakande Soweto-derby i fotboll.
Derbyt äger rum på den enorma stadium som byggdes till fotbolls-VM i Sydafrika med plats för 88 000 åskådare. I dag heter den EFB-stadium som står för First National Bank-arenan. Senare får jag veta att Pirates vann prestigemötet mot Chiefs med 2–1.
Men just nu tänker Cleopatra inte på den älskade fotbollen, hon tänker på orättvisorna i det mest industrialiserade afrikanska landet
– Det är vi som betalat för de enorma mutorna som den gamle presidenten Zuma ordnade till sig. Det är vi som genom vår arbetslöshet, vår avsaknad av trygghet, ordentliga kläder, riktig mat och stora utsatthet står för notan, slår Cleopatra, kallad Cleo, fast.
– Under tiden har våra naturtillgångar hänsynslöst sålts ut, vår natur har förstörts – allt med stora vinster till utlandet och de besuttna.
När den gamle presidenten Jacob Zuma avsattes i februari i år väcktes hoppet hos många sydafrikaner. I tidningarna och TV presenterades Cyril Ramaphosa som den nye frälsaren, man talade om Ramaphoria.
Hastigt glömdes den nya presidentens historia bort. Det var inte någon outsider som gjorde sitt inträde på den politiska arenan. Det handlade om en 66-åring som de senaste åren varit vicepresident under Jacob Zuma.
”Det kommer att bli fler privatiseringar”
Mellan 1997, då han förlorade striden om presidentskapet i Sydafrika till Thabo Mbeki, och 2014 innehade Ramaphosa inga statliga befattningar. Den tiden använde han till att bygga upp en stor personlig förmögenhet inom det privata näringslivet.
Han var dock hela tiden medlem i ANCs nationella partistyrelse och i högsta grad viktig i Sydafrikas politiska liv. Många menar att det var nödvändigt för att på så kort tid bygga upp sin förmögenhet.
Men Cyril Ramaphosa har anklagats för än värre saker. Efter att ha varit facklig ledare i inledningen av sin politiska karriär gick han in och investerade i gruvindustrin och satt som styrelseledamot i det stora gruvbolaget Lonmin.
Detta bolag hade en gruva i Marikana tio mil utanför Johannesburg. När gruvarbetarna gick ut i en strejk 2012 attackerades de av tungt beväpnad polis som sköt ihjäl 36 arbetare.
Ramaphosa har anklagats för direkt inblandning i besluten att sätta in kravallpolis, men har av en utredning åtminstone delvis friats. En rad frågetecken kring denna händelse och ett antal andra affärer finns dock kvar.
Patrick Bond är professor i politisk ekonomi vid de prestigefyllda De Wit-universitetet i Johannesburg. Han ser inga utvecklingsmöjligheter för Sydafrika under Ramaphosa.
– Han kommer att arbeta för och ytterligare stärka den nyliberala inriktningen av den sydafrikanska ekonomin. Det kommer att bli fler privatiseringar och fler öppningar för utländskt kapital när det gäller naturtillgångar.
Hus är i hög grad självbyggda ruckel
Han liksom många andra bedömare tror inte att korruptionen kommer att minska, en korruption som slår igenom i alla delar av samhället och som de fattiga får betala.
– En stor del av de ekonomiska kriserna ligger Världsbanken och IMF bakom, säger Patrick Bond. Som villkor för fortsatta lån och förhandlingar om räntebetalningar ställer de krav på att Sydafrika och en rad afrikanska stater ska privatisera och sälja ut verksamheter. Det gäller dels vattenbolag och elbolag, men också att man säljer ut naturtillgångar billigt till internationella gruvkonglomerat.
– Man kan följa hur den multinationella gruvindustrin plötsligt får tillstånd att köpa enorma fyndigheter av en rad olika värdefulla metaller direkt efter att Världsbanken har ställt privatiseringar som krav för nya lån eller amorteringar av gamla skulder. Köpeskillingen för dessa fyndigheter ligger inte ens nära deras verkliga värden.
När jag går omkring i den fattiga kåkstaden i Soweto ser jag tydliga exempel på varjedags-korruption, som till exempel hur ett helt område blev utan el trots uppsatta solpaneler.
Det område jag befinner mig i ligger nära Protea och här bor tiotusen familjer. Det är mycket fattigt, husen är i hög grad självbyggda ruckel och de lokala gatorna är så dåliga att det knappt är farbara med en vanlig bil.
Som en skänk från ovan
Så här i mars, i början på hösten är det fortfarande varmt, något som gör att de spontant uppbyggda sophögarna fortfarande luktar starkt. Jag får kämpa mot sura uppstötningar vid några platser. Ciketto Copane, aktivist som bor där, visar mig runt och berättar en fantastisk historia om sina kvarter.
Till saken hör också att Ciketto Copane är den lokale ”elektrikern” i sina kvarter. Han har ingen formell utbildning, ingen anställning, men eftersom el är så centralt för alla hem har han en oerhört viktig roll – det är Ciketto Copane som står för alla tjuvkopplingar som gör att även det mest ruckliga skjul har elektricitet.
För en tid sedan kom som en skänk från ovan att det skandaltyngda nationella energibolaget Eskom tillsammans med regionen skulle genomför ett projekt med solenergi i Ciketto Copanes område. Eftersom han var den lokale ”elektrikern” blev Ciketto Copane inkopplad.
– De satte igång att jobba och efter en tid hade de monterat upp ett 50-tal stora solpaneler, berättar Ciketto Copane. De anslöt dem till i princip alla hem och fick vi alla egna, gröna mätare. De här solpanelerna skulle kunna ge alla oss som bor här gratis el.
Men sedan hände ingenting. Solpanelerna stod där och blänkte i solen, mätarna stod beredda att mäta all den gröna elen, men det kom ingen ström.
– Efter ett tag berättade männen från Eskom att pengarna tagit slut, det fanns ingen budget för att koppla in panelerna.
Hittills har ingen i området fått någon förklaring på vad som hände, men misstanken finns att det egentligen bara handlade om att köpa solpanelerna och ge något företag ett kontrakt att montera dem. Att det aldrig fanns någon tanke på att det skulle fungera.
Flera kilometer ”galgkabel”
Ciketto Copane fick hitta på en plan B istället. En bit ifrån området, vid några lokala fabriker hade energiverket byggt ett underjordiskt ställverk. Att det var under jord var bara för att det skulle vara lite svårare att tjuvkoppla ström därifrån.
Ciketto Copane skred till verket och planterade en ordentlig kabel från ställverket som han delvis grävde ned, slutet på kabeln låg i hans bostadsområde. Sedan samlade invånarna ihop ett stort antal av stålgalgar, sådana där man får i kemtvätten. Under ledning av Ciketto Copane tvinnade de ihop till totalt flera kilometer ”galgkabel”.
– Sedan hängde vi upp alla galgarna i de stolpar som de satt upp för solpanelerna. Det var viktigt att få upp dem högt i luften så att inga barn kan komma åt dem. Så nu har vi gratis el igen – även om den inte kommer från solpaneler.
Cleo Shezi, som presenterat oss för Ciketto Copane, är en del av aktiviströrelsen Soweto Crisis Committee och arbetar framför allt med elektricitet. Det är ett svårdefinierat område eftersom den sydafrikanska konstitutionen säger att alla sydafrikaner har rätt till ljus och elektricitet, detta slogs fast i Mandelas och regeringspartiet ANCs Freedomcharter.
Men samtidigt byggs elnätet ut av olika bolag som alla vill ta betalt för den el de levererar, så här krockar intressena.
– Vi menar att det klart framgår av konstitutionen att elektricitet är en mänsklig rättighet, men det har inte prövats ordentligt i domstol, säger Cleo och visar hur hon kopplat in sig på elnätet i sitt bostadsområde. Jag tror att elbolagen är rädda för att få fastslaget att alla har rätt till gratis el.
Detta har lett till en katt och råtta-lek där elbolagen försöker hitta sätt som gör att konsumenterna inte kan koppla in sig på deras när.
– Nu sätter de upp nya förbetalda elmätare som gör att man måste betala innan man kan få någon elektricitet. Men vi vet redan hur vi ska kunna koppla oss förbi dem, berättar Cleo.
Cleo pekar stolt på de mätare som elbolaget håller på att sätta upp och avslöjar hur man kan gå runt deras avgifter. Hon berättar också om att vattenverket nu förbereder ett liknande system med förbetalt vatten för att kunna ta ut pengar från konsumenterna.
El är dyrt i Sydafrika. För Cleos familj skulle det kosta nära 1400 kr om de skulle tvingas betala för sin el och sitt vatten – en omöjlig ekvation eftersom familjen bara har en inkomst, en pension för Cleos pappa på ungefär 1250 kronor i månaden.
– Här är arbetslösheten nästan 100 procent – jag känner bara någon enstaka som har ett betalt jobb.
93 procent av energin kommer från kol
Just energin är speciellt område för Sydafrika. Landets nationella elbolag Eskom har blivit plundrat av en rad politiker och bolag – inte minst av landets förre president Jacob
Zuma som nu ska ställas inför rätta.
Landets energi hänger tätt ihop med gruvindustrin, 93 procent av Sydafrikas all energi kommer från kolet. Nästan alla stora infrastrukturprojekt har med kolet att göra. Nu har de presenterat ett enormt projekt att bygga järnväg mellan kolgruvor och kraftverk. Mer än 400 miljarder kronor ska satsas bara på detta.
Patrick Bond, ekonomiprofessorn är milt sagt tveksam.
– Nu bygger man kolkraftverk och olika anläggningar som också ska underlätta kolexport, investeringar på cirka 500 miljarder kronor. Det största kolkraftverket som just nu är under konstruktion visar sig dock inte ha tillgång till det nödvändiga kylvattnet så nu måste man investera i att leda vatten dit också. Och det handlar inte om några små mängder.
Finansieringen ska ske med hjälp av statsobligationer, vilket betyder att Sydafrika fortsätter satsa sin framtida ekonomiska utveckling på investeringar i en olönsam, totalt miljöfientlig verksamhet. Ett annat stort projekt är att bygga ut hamnen i Durban för hundratals miljarder kronor för att mer effektivt kunna exportera kol.
– För hamnen tar Sydafrika upp internationella lån på 9 till 10 procents ränta, säger Patrik Bond.
Kinesiska investeringar i stora hamnar i Kenya ligger delvis bakom beslutet. Hamnprojektet ska bekostas av internationella lån och Världsbanken – vilket gör att Sydafrika kommer att sitta ännu mer fast i en internationell skuldbörda och order kommer att komma från Världsbanken och Internationella Valutafonden att de privatisera verksamheter och skära ner på statsbudgeten.
Bröderna befinner sig nu på flykt
Jacob Zuma var djupt inblandad i ett korrupt samarbete med familjen Gupta, som är en av de rikaste och mest inflytelserika näringslivsfamiljerna. De har också avslöjats i samband med mutor i Eskom. Det har just visats sig hur Eskom köpt flera stora kolgruvor i Sydafrika för pengar som Eskom förbetalt för senare kolleveranser.
Men utredningarna kring Zuma har även drabbat familjen Gupta, flera av bröderna befinner sig nu på flykt och arresteringsorder har utfärdats. Deras bank, en indisk statsägd bank, har också tvingats lämna Sydafrika.
Irvin Jim är karismatisk ordförande för Sydafrikas största fackförening, metallfacket Numsa som har över 350 000 medlemmar. Från att tidigare varit medlem och verksam i regeringspartiet ANC är han i dag mycket kritisk mot ANC och planerar att med sin fackförening grunda ett nytt vänsterparti.
Jim och Numsa är oerhört kritiska mot ANC och dess ledning.
– Vi var med och drev kampen inom ANC, vi skrev under den stora Freedomcharter, vi var arbetarnas röst inom ANC, vi var kärnan inom Cosatu, Sydafrikas LO. Men det blev en politisk katastrof – vi sa väldigt klart att kampen mot rasism och kapitalism måste fortsätta, men det ville inte ANC.
– I dag, 20 års efter befrielsen äger vita kapitalister 87 procent av Sydafrika, i människor är det ungefär åtta procent av befolkningen. ANC vill inte genomföra det vi lovade, de vill inte nationalisera egendomar och industrier, de vill inte ha rättvisa och en förändring.
”Vi ska avskaffa kapitalismen”
Irvin Jim menar att 1996 slog ANC in på en marknadsliberal linje och tog ett nyliberalt program.
– Allt skulle marknadsutsättas, staten skulle dödas. Vi hatade den polisstat vi kom från, men till skillnad från ANC insåg ändå de reaktionära nationalisterna vikten av en stark stat. ANC blev ett liberalt parti.
– Man införde en rad privatiseringar och outsourcing, de införde korruption och liberaliserade alla regel. Vi importerar nu allt, vi har öppnat gruvindustrin för utländskt ägande, vi inrättade en nationell reservbank i privata händer och fick applåder av Världsbanken och valutafonden.
– Som du förstår är det omöjligt för oss att stödja Cyril Ramaphosa och ANC. Det är han som är arkitekten bakom att behålla det privata ägandet inom hela gruvindustrin.
Därför har nu Irvin Jim och Numsa beslutat sig för att starta ett nytt parti. Tanken är att det ska blir ett brett arbetarparti som ska ena vänstern i Sydafrika:
– Vi ska avskaffa kapitalismen, ta kamp mot de vita monopolkapitalisterna, döda korruptionen. Vi ska föra fram arbetarklassens intressen, vi ska agera mot all brottslighet, utnyttjande av kvinnor och barn. Vi ska ta över ägandet av naturtillgångarna och vi ska införa grön energi.
– I dag är arbetslösheten 27,7 procent i Sydafrika och om man räknar med de som inte ens längre söker arbete är den över 36 procent. Bland ungdomar är cirka 60 procent arbetslösa. Det går så klart inte!
Irvin Jim är en riktig folktalare. I sin militärliknande kostym ser han oerhört arg och hotande ut, men sedan kommer att avväpnande leende. När vi går tar han mig i handen och säger:
– Och Gunnar, du måste hälsa så mycket till Stefan – vi kommer att behöva hans och svenskarnas solidaritet. Stefan är en bra karl.
Stefan är Stefan Löfven, han och Irvin Jim träffades på internationella konferenser när Löfven var ordförande för Metall och Jim för Numsa. Men det politiska avståndet mellan de två gamla fackliga ledarna är stort och senast Stefan Löfven var i Sydafrika var det inte för att hälsa på gamla fackliga kompisar – det var för att med hjälp av agenter och misstänkta mutor sälja det svensk-brittiska stridsplanet JAS.
Vid sidan om ANC och det blivande Numsapartiet finns det i dag två andra större nationella partier. EFF, Economic Freedoms Fighters, och DA, Democratic Aliance. EFF och DA har haft stora framgångar, framför allt i Johannesburg och styr nu staden och flera av de intilliggande kommunerna. ANC är dock fortfarande starkt ute i landet och har över 50 procent av rösterna.
EFF är ett vänsterpopulistiskt parti som leds av den tidigare ledaren för ANCs ungdomsförbund. Julius Malema. En allmän mening om EFF är att det består av hård retorik och få konkreta förslag.
ANC är den starkaste politiska kraften
Jag gick en solig marsdag och sökte efter dem utanför Johannesburg stora tågstation Park. Partiet hade sagt att de hade en demonstration för den stora jordreformen på gatorna runt stationen.
Jag hade dock svårt att hitta dem. Till slut såg jag en grupp av svarta arga män med röda baskrar och röda t-shirts. Men de verkade mest förbannade på en spontan demonstration av prostituerade som överröstade dem med sina krav på att sexköp och sexförsäljning skulle bli lagligt.
EFF har dock gått fram i opinionen och fick vid senaste valet drygt sex procent av rösterna.
DA som är ett parti bestående av både vita, färgade och svarta, det hade tidigare en vit ordförande. Det betraktas dock mest som ett marknadsliberalt parti och dess stöd är starkast i västra Kap-provinsen.
ANC är fortfarande den starkaste politiska kraften och för sin trovärdighet lutar man sig starkt mot gamla ledare som Nelson Mandela, Desmond Tutu (som aldrig var medlem i partiet, men stod det nära) och Steve Biko som är stor hjälte bland de yngre sydafrikanerna.
ANC är ett ganska slutet parti med stark auktoritet. Det är få personer som har rätt att uttala sig för partiet.
”Vi ska driva en ansvarsfull kampanj”
Jag pratar ett antal gånger i telefon med en av partiets talespersoner, men får inte höra något om partiets framtidsplaner. Det mesta verkar vara hemligt i väntan på att Ramaphosa ska komma med någon form av manifest.
Av en händelse träffar jag dock David som är en av medlemmarna i partiets nationella kommitté. Mot ett löfte att han ska få vara anonym berättar om ett besvärligt läge i partiet, där det just nu råder dödläge mellan Ramaphosas anhängare och Zumas stödtrupper.
– Problemet är att det omöjliggör att ta upp en rad viktiga frågor, t ex om energin, jordreformen och restriktioner för utländskt ägande av gruvindustrin eftersom en rad tongivande personer är ekonomiskt inblandade i verksamheterna.
– Vi kommer dock att driva en ansvarsfull kampanj för en jordreform på landsbygden och hoppas få ett fortsatt starkt stöd befolkningen på landsbygden. En ödesfråga för oss är att på alla sätt försöka minska arbetslösheten som är vårt lands största gissel.
Just frågan om jordreformen kan dock komma att studsa tillbaka mot både ANC och EFF som drivit den i parlamentet. Risken är nämligen stor att den bara blir ett stort slag i luften. Tanken är att den mark som exproprierades av den vita rasiststaten efter 1912 ska gå tillbaka till de ursprungliga ägarna, om de finns registrerade. Den ska dock inte lämnas ut till svarta jordbrukskollektiv, utan de ska möjligen få tillgång till mark i de lantegendomarna som inte brukas i dag.
Sydafrika är ett mycket rikt land
Ekonomiprofessorn Patrick Bond tror inte att den kommer att få någon större betydelse.
– Det finns så mycket tillgänglig åkermark i Sydafrika så att man lätt skulle kunna dela ut jord redan i dag till de som är intresserade. Det här handlar mest om en symbolfråga.
Ramaphosa har också slagit fast att ett eventuellt överförande av mark ska ske under ordnade former och tillsammans med EFF:s ordförande Malema har de sagt att ingen nuvarande lantbrukare ska tvingas lämna sitt jordbruk utan de ska få fortsätta bruka det även i framtiden.
När Zimbawes president Robert Mugabe med våld återtog en rad farmer från vita jordbrukare fick han mycket stöd i Sydafrika, men det handlade mest om att den sydafrikanska svarta befolkningen var missnöjd med att inget gjordes i Sydafrika medan regimen i Zimbawe var aktiv.
Men totalt sett är Sydafrika ett mycket rikt land. Landet har alla tänkbara metaller, har huvuddelen av världens diamantfyndigheter och 90 procent av världens platina. Kan man bara hitta ett sätt att distribuera rikedomarna till befolkningen så går Sydafrika en lysande framtid till mötes.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.