– Det är de tre områdena som vi bedömer är tätast kopplade till ojämlikhet och där regeringen kan göra mest nytta. Med indexet vill vi visa att ojämlikhet är någonting som går att bekämpa med aktiv politik, säger Robert Höglund, talesperson för Oxfam.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Det är första gången som de två organisationerna har gjort en genomgång av ländernas politik för jämlikhet. Planen är att det nu ska bli ett återkommande index, som kallas för CRI vilket står för Commitment to Reduce Inequality. Högst upp på listan hamnar Sverige, följt av Belgien, Danmark och Norge.
I utredningen konstateras dock att inget av länderna gör särskilt bra ifrån sig, och att det finns utrymme för förbättring även för länderna i topp. Enligt utredarnas bedömning gör 112 av de 152 länderna mindre än hälften av vad de skulle kunna göra för att minska ojämlikheten.
– Ett ojämlikt samhälle är mindre stabilt, mindre rättvist och den ekonomiska utvecklingen går sämre än i mer jämlika samhällen, säger Robert Höglund.
Klyftorna skenar
Ojämlikheten mellan rika och fattiga har ökat i rask takt de senaste 30 åren. Situationen karaktäriseras av att åtta män har lika stor förmögenhet som de fattigaste 3,5 miljarder människorna, och trenden är att ägandet av jordens resurser kommer att koncentreras ytterligare.
Oxfams undersökningar visar att den fattigaste hälften av världens befolkning endast har fått en procent av de globala förmögenhetsökningarna, medan den rikaste procenten har fått hälften av dessa. Den här trenden innebär att flera av de länder som toppar CRI-indexet lever på gamla meriter. I undersökningen får flera regeringar beröm för politik som genomförts under en tidigare era, och utredarna pekar på att regeringar i en del fall även aktivt motarbetar en tidigare förd jämlikhetspolitik.
– Den här trenden måste brytas. Vi arbetar för att bekämpa fattigdom, men det går inte att bekämpa fattigdom om inte ojämlikheten också minskas. De fattigastes inkomster måste växa snabbare än de andra, men så är det inte nu, säger Robert Höglund.
Möjligheter begränsas
Samtidigt som Sverige toppar Oxfams jämlikhetslista är Sverige det land inom OECD där klassklyftorna skenar snabbast. Senast i februari i år poängterade OECD i en rapport att trenden måste brytas, eftersom människors möjligheter i livet begränsas.
– Trots att ojämlikheten växer snabbast här är Sverige fortfarande ett av de mest jämlika länderna i världen tack vare att det finns exempelvis fri skolgång, en progressiv skatteskala och rättigheter för arbetare där de lägsta lönerna är relativt höga i jämförelse, säger Robert Höglund.
Åsa-Pia Järliden Bergström är ekonom på LO. Hon är inte förvånad över att Sverige placerar sig högt, men poängterar att utvecklingen har gått i fel riktning.
– Jag tycker att vi har verktygen i Sverige men att politiken har fallerat, den ökade ojämlikheten är en effekt av den förda politiken där de med stora kapitalinkomster har dragit i från, samtidigt som socialförsäkringarna inte ökar i takt med den ekonomiska utvecklingen i samhället, säger hon.
Nigeria i botten
I botten av listan finns Nigeria, Bahrain, Myanmar och Albanien. Trots att Nigeria har haft en ekonomisk tillväxt i många år har endast de rikaste 10 procenten av befolkningen fått ta del av denna ökning, vilket innebär att ojämlikheten snarare förvärrats. De flesta länder som placerar sig högt på listan är medlemmar i OECD, med undantag för sydamerikanska länder. Sydamerika pekas ut som ett område som länge har haft en positiv utveckling, men som nu är på väg i motsatt riktning.
Oxfam och DFI kommer även med förslag på åtgärder som stater kan ta till i strävan efter mer jämlika samhällen. De menar att det generellt krävs en ökning av skatten för de rikaste personerna och företagen och att länderna slutar tävla om att ha lägst skatt för att locka till sig bolag. På så sätt kan större statliga investeringar ske och sociala skyddsnät utökas.
