– Det har varit några ganska absurda dagar. Jag har inte så mycket erfarenhet av detta sedan innan men det har väl gått okej tror jag, säger Patrik Hermansson till Dagens ETC.
KOM TILL BOKMASSAN!
ETC och Leopard arrangerar 29 och 30 september Bokmassan (Heden, Göteborg). Massa författare, massa böcker – och inga högerextremister.
Här hittar du all information om evenemanget.
Kallade sig Erik Hellberg
Under ett års tid kallade han sig Erik Hellberg och sa att han var ”politisk flykting” från ett Sverige förstört av kulturmarxister. Han kom djupt in i rörelsen och träffade ledande altright-figurer som amerikanske Richard Spencer och svenske Daniel Friberg. Han har åkt lyxbil med förintelseförnekare, lärt en nazist svenska och demonstrerat i Charlottesville. Allt dokumenterat med dold kamera. Emellanåt var det riktigt skrämmande. Som när han hade talat på en fascistisk konferens i Seattle och blev inbjuden på grillfest i ett hus utanför staden. Detaljerna har redan spridits över världen efter intervjuer med ett flertal medier. Ensam i en avkrok utan mobiltäckning. De unga nazisterna som bodde i huset och var beväpnade. Hakkorsflaggor och byster av Hitler. Skämt om att mörda antifascister och bränna människor i ugnar.
– Antisemitismen är extrem och går igenom allting. Det är ett otroligt judehat. De är förintelseförnekare men det är också snack om hur vi ska lösa ”judeproblemet” och man glorifierar tredje riket. Ett stående skämt på barbecuen i Seattle var ”throw them in the oven”. Man snackar om att utöva våld mot dem man tycker är fienden. Det är ganska sexistiskt, män och kvinnor har olika roller, berättar Patrik Hermansson.
Idéerna normaliseras
När han för drygt ett år sedan klev in på kontoret hos Expos systerorganisation Hope not hate i London kunde han aldrig ana hur långt han skulle komma. Patrik Hermansson, som varit engagerad antirasist under lång tid, frågade vad han kunde bidra med. Tanken var att han skulle infiltrera och kartlägga högerextrema kretsar i London. Det handlade om att gå på några möten, förstå deras strukturer och nyrekrytering.
– Skulle någon frågat mig då om jag ville åka till Seattle och träffa vit makt-rörelsen skulle jag nog sagt nej. Men det är ju inte riktigt så det funkar.
Vann förtroende
Vägen in i rörelsen gick via Stead Steadman, chef för högerextrema tankesmedjan London forum. Han vurmar för Skandinavien och pratar en del svenska. När han förstod att ”Erik” var från Sverige väcktes hans intresse. Sakta men säkert vann Patrik Hermansson hans förtroende och dörren öppnades till den internationella altrights-rörelsens konvent. Efter ett år djupt inne i de högerextrema kretsarna har han själv upplevt hur deras idéer normaliseras.
– Det är få saker de kan säga som skulle chocka mig nu. Jag har nog hört det mesta. Man kan känna hur folk pratar runt omkring en och hur man reagerar på det normaliseras. Det blir väldigt tydligt efter att ha varit på insidan och folk har uttryckt till mig att det är deras strategi. Vad man kan säga är att vi på alla ställen och i vardagslivet måste motsätta oss hatet och avhumaniserandet. Om vi inte gör det får det effekter och blir acceptabelt. Det finns inget man inte kan vänja sig vid och det är farligt.
Ville säga ifrån
Trots avtrubbningen fick han ofta bita ihop och kväva sin ilska. Patrik Hermansson är själv öppet gay och när han var med på ett möte där personer hyllade terrordådet då 49 människor sköts ihjäl på en hbtq-klubb i Orlando blev det för mycket.
– Instinktivt vill man säga ifrån och lämna rummet men det går inte och då känns det klaustrofobiskt. Man får knyta näven i fickan och tänka på det större målet. Det skulle inte tjäna någonting till om jag ställer mig upp och säger ifrån. Det måste man tänka på.
Att Patrik Hermansson orkade ett helt år som ”Erik Hellberg” i altright-rörelsen beror på att han delvis också kunde leva sitt eget liv. Och han är lättad över att ha avslutat infiltrationsprojektet.
– Det är stressigt och det tär på en. Jag tror att även om det är jobbigt att ha dubbelliv och undanhålla saker för vänner så var det bra att jag hade mitt vanliga liv med. Hade jag gjort det på heltid och varit helt på insidan skulle jag inte orkat med det. Men att ha den motpolen i sitt liv med bra vänner, en partner och kontakt med Expo och Hope not hate – det gör nog att man håller sig frisk i huvudet.
