Men socialdemokraten Evin Incir ser hoppfullt på sitt nya uppdrag som Europaparlamentets särskilda rapportör för Palestinafrågan. 

– Det innebär att jag, å parlamentets vägnar, driver på för frågan. Under lång tid har det varit ganska tyst om konflikten, så det kommer vara en utmaning att väcka liv i frågan igen, säger hon på telefon från hemmet i Uppsala, varifrån hon jobbat på distans sedan i mars, på grund av coronakrisen. 

Vad går uppdraget ut på konkret? 

– Konkret handlar det om att jag ska se till att få på plats en tydligare linje kring Europaparlamentets ståndpunkt i frågan.  

Hur ska den ståndpunkten se ut? 

– Jag är fullt medveten om att den ståndpunkt som jag har personligen inte fullt ut kommer kunna uppnås. Jag skulle vilja se ett Europaparlament som krävde ett erkännande av Palestina enligt 1967 års gränser, säger hon.  

– Men jag inser också att det handlar om kompromisser och att min partigrupp inte har majoritet. Vi måste vara tydliga mot Israel att deras agerande kommer leda till konsekvenser, och att Europaparlamentet kommer uppmana medlemsländerna i rådet att se över alla möjliga diplomatiska medel för att få Israel att dra tillbaka annekteringsplanerna. 

”Mycket prat och lite verkstad”

Evin Incir har varit engagerad kring internationell solidaritet så länge hon kan minnas. 

– Jag är själv kurd, från de turkiska delarna, och har med mig förståelsen för vad det betyder att tillhöra en folkgrupp som är under ständigt förtryck. Israel-Palestinakonflikten är ett så tydligt exempel på hur en ockupation och ett förtryck av en befolkning kan pågå under så lång tid, samtidigt som det internationella samfundet inte agerar. Det är aldrig acceptabelt för mig. Det är väldigt mycket prat och väldigt lite verkstad, och utvecklingen har snarare varit negativ. Nånstans måste även det palestinska folket få möjlighet att leva i fred och frihet. 

Hon är övertygad om att båda folken skulle tjäna på en fredlig tvåstatslösning, som är det givna målet på lång sikt. På kortare tid är målet framförallt att få igång diskussionen och att börja förhandla igen. 

– Och att sätta stopp för annekteringsplanerna och en ytterligare eskalering av rådande situation. Allting beror på hur det internationella samfundet väljer att agera. Skulle man visa att det inte bara är ord, utan att konsekvenserna av den planerade annekteringen blir stora, då tror att den israeliska regeringen kan ta sig ytterligare en funderare. 

Ockupationen har pågått i över 50 år, allt tyder på en fortsatt eskalering och Netanyahu har brett stöd för en annektering. Vad ser du för realistiska möjligheter att förändra något? 

– Det finns en hel del realistiska tillvägagångssätt. Det ena är att om annekteringen skulle bli en realitet så strider den mot artikel 2 i EU:s associeringsavtal med Israel, där man tydligt markerar vIkten av att stå upp för mänskliga rättigheter och internationell rätt. Det är ett klockrent exempel på de avtal som redan finns med Israel, och där annekteringsplanerna går stick i stäv med värdena som det bygger på. Där hoppas jag att parlamentet och rådet ska markera att det kommer gå från ord till handling, kring just uppsägning av avtalet. 

EU har fördömt och markerat länge mot Israels folkrättsbrott, men det har varit ganska verkningslöst i praktiken. Vad mer behöver göras? 

– Att prata om brott mot artikel 2 i associeringsavtalet är inte bara en markering, utan också att visa på att det finns konkret handlade, som kan komma att följa därefter. 

Fylla tomrummet efter USA

Även om Europaparlamentet främst har en rådgivande funktion i utrikespolitiken, och rådet kräver konsensus där länder som Ungern och Österrike sätter sig på tvären, så tror Evin Incir att det finns flera sätt att agera. Hon ger ett exempel i närtid. 

– Just nu ligger ett förslag i transportutskottet om ett flygfartsavtal med Israel. Frågan ska tas upp i slutet av juni och om annekteringsplanerna försätts i verklighet, då kan det bli så att Europaparlamentet röstar nej där. 

Hårdare sanktioner är inte det första medlet att ta till, men ska inte avfärdas om det handlar om tydliga brott mot folkrätten, menar hon. Men Evin Incir är beredd att gå längre än så. 

– Personligen är jag för bojkott av varor som kommer ifrån bosättarområden. Jag pratar inte om en total bojkott av Israel, utan om varor som kommer från de illegala bosättningarna och företag som upprätthåller ockupationen, som är ett brott mot internationell rätt.

Hur ser du på EU:s roll som global aktör nu när USA har gått åt motsatt håll och aktivt stödjer Netanyahus planer på annektering? 

– USA har under lång tid med Trump i spetsen avsagt sig medlarrollen i kampen för mänskliga rättigheter globalt. Jag tycker det är förjävligt att Trump både applåderar och visar vägen för Israels högerledda regering med de här annekteringsplanerna. Här är jag övertygad om att EU har en viktig roll att spela, som en fredsbevarande aktör, som tar ledarrollen för mänskliga rättigheter. Det finns ett vakuum för globalt ledarskap, som jag tror att det är viktigt att EU fyller.