Soraya Post (Fi)
– Jag är väldigt positiv till att de anställda i parlamentet har åstadkommit detta. Det är något vi inom Fi har tjatat om länge, att det måste bli ett slut på de här övergreppen, både de verbala och de rent fysiska. Inom en så här starkt hierarkisk institution som EU-parlamentet är de anställda väldigt utsatta. Det är viktigt att det lyfts fram. Det behövs en fortsättning på #metoo-rörelsen. Under valrörelsen var det ju tyvärr väldigt tyst kring de här frågorna. Det behöver bli konkret feministisk politik av detta nu, exempelvis stöd till offren, lagar som straffar de skyldiga och preventiva åtgärder som obligatoriska utbildningar.
Bodil Valero (MP)
– Parlamentet har definitivt inte gjort tillräckligt för att hantera frågan. För nära ett år sedan, den 17 oktober 2017, röstade en stor majoritet av ledamöterna för en resolution om bekämpning av sexuella trakasserier och övergrepp i EU. Men det har gått långsamt att genomföra resolutionen. Ett stort problem är att praktikanter inte har haft rätt att anmäla, trots att de väldigt ofta utsätts för sexuella övergrepp och trakasserier. Nu får de anmäla ledamöter men inte anställda. På vilket sätt är det att ta #metoo på allvar?
Malin Björk (V)
– Detta uppmärksammades ju redan för ett år sedan, då över 100 av de anställda i parlamentet kom med sina vittnesmål, vilket föranledde att vi i V tillsammans med några andra partier tog initiativ till den här resolutionen mot sexuella trakasserier, och drev igenom den. Vad som hände sedan och det som är upptakten till detta nya upprop var att uppmaningarna och kraven i den resolutionen bara hamnade i en skrivbordslåda. Därför är jag väldigt positiv till att frågan nu lyfts upp på dagordningen igen på det här sättet. Resolutionen röstades igenom, men det kom aldrig någon åtgärdsplan, eftersom det blockeras av parlamentets ledning, med ordförande Tajani i spetsen.
Cecilia Wikström (L)
– Jag tycker det är väldigt bra att det här kommer fram nu. Ingen arbetsplats ska vara en frizon för sexuella ofredanden. Trots mina tio år i EU-parlamentet har jag varken sett eller hört talas om någon som utsatts för sexuella trakasserier eller ofredanden. Men det visar ju bara att vi lever i en sådan utpräglad hierarki här i parlamentet. Ingen vågar ge sig på mig eftersom jag är så pass etablerad. Dessutom så är det väl främst unga kvinnor som drabbas. Framför allt behövs en attitydförändring. Bara för att du är ledamot ska du inte tro att du kan gå på dem i underlydande ställning, som dessutom är beroende av dig för sin försörjning. Det är ett maktövergrepp utan dess like.
Jytte Guteland (S)
– Det är väldigt bra att de utsatta genom den här bloggen får denna möjlighet till att vittna om vad de varit med om. Det ger möjlighet till det stöd som behövs för att skulden ska kunna placeras rätt samt att de drabbade ska få stöd av andra. Det är också ett viktigt synliggörande, som visar att dessa problem finns även inom parlamentet. Inom S är vi väldigt kritiska till att institutionen inte själv lyckats följa upp den resolution mot sexuella trakasserier som parlamentet röstade igenom för ett år sedan. Det vi gjort är därför att vi tillsatt en arbetsgrupp inom vår partifamilj, där vi för fram att de tydliga kraven från resolutionen ska implementeras i det egna arbetet.
