Vissa länder har för länge sedan låtit sina medborgare återvända. Andra länder har agerat långsammare – däribland Sverige. I lägren beräknas det finnas ett 30-tal svenska barn och cirka 25 svenska kvinnor och män.

Svenska utrikesdepartementet har hela tiden sagt att man inväntar eventuella rättegångar mot utlänningarna, som det kurdiska självstyret i nordöstra Syrien tidigare sagt sig förbereda. I slutet av förra veckan meddelade kurderna ett flertal europeiska länder, däribland Sverige, att man inom kort ska börja utvisa IS-utlänningar som inte kommer bli lagförda på plats.

– De som vi inte hittar bevis mot kan vi inte ha en rättslig process mot. Men de är fortfarande misstänkta och utgör ett säkerhetshot, så nu utvisar vi dem på livstid till deras egna länder, säger Shiyar Ali, Sverige­representant för det syrienkurdiska självstyret, till Dagens ETC.

Inte tillräckliga bevis

Planen är att kvinnor och deras barn – dock inga män – som levt under IS ska utvisas med en början till hösten. Men enligt Shiyar Ali kan vissa komma att återvända till sina länder redan under sommaren.

Shiyar Ali säger att syrienkurderna har gjort sitt bästa för att undersöka IS-utlänningarna. Målet är att de som har begått brott inte ska gå fria, så att det går att få rättvisa och upprättelse för IS offer. Men arbetet har svårt, både vad gäller bevisinsamlingen och möjligheterna till att ens kunna identifiera alla i lägren.

– Den här processen har pågått i nästan två år nu. Det är lång tid och det handlar om ett stort antal människor. Vi är tvungna att hantera det på det här sättet nu. Vi kan inte behålla dem utan bevis och utan rättegångar hur länge som helst.

Till saken hör att kurderna även saknar tillräckliga resurser för att kunna ta fortsatt ansvar för människorna. I synnerhet sedan Turkiet i slutet av 2019 anföll och erövrade stora områden som tidigare tillhörde det kurdiska självstyret, varpå den syriska Assadregimen återvände till andra kurdkontrollerade områden.

Bett om hjälp

Det största IS-lägret, al-Hol, hyser 70 000 människor och har från första början varit ökänt för sin bristfälliga infrastruktur. Barnen som är inhysta i lägret saknar skolundervisning. Det saknas tillräckliga avradikaliseringsprogram för både de små och de vuxna.

– Det här är resurskrävande och en tung börda som vi bär på. Först har vi betalat ett dyrt pris för att bekämpa IS. Sedan ska vi ta hand om alla dessa och bära lasset själva, istället för att världssamfundet agerar i den här frågan tillsammans med oss, säger Shiyar Ali, och fortsätter:

– Vi har bett om hjälp under lång tid. Det är en tickande bomb att hantera det här. Det finns barn i lägren, som också är offer. Men snart blir de vuxna och kan vi inte ge dem en chans till en bättre miljö och ett bättre liv, så kan de också bli farliga.

Utrikesdepartementet bekräftar att man har mottagit beskedet om utvisningar från det syrienkurdiska självstyret. I en skriftlig kommentar till Dagens ETC förklaras det att Sverige har nära dialog med självstyret.

”Om kvinnorna utvisas har vi en skyldighet att ta emot våra egna medborgare och ett intresse av att det sker på ett säkert sätt i enlighet med gängse internationell praxis. Sverige gör vad vi kan för att barn i nordöstra Syrien med koppling till Sverige ska kunna föras hem. UD arbetar hårt och metodiskt med detta. 18 barn från lägren i nordöstra Syrien har redan kommit hem till Sverige”, meddelar Linn Duvhammar, presskommunikatör på UD.

Krävs förfrågan från regeringen

11 av dessa 18 barn har emellertid återvänt till Sverige utan någon assistans från svenska myndigheter. Flera barnrättsorganisationer har också skarpt kritiserat den svenska ­regeringen för att man inte alls har arbetat hårt för att ta hem svenska barn och deras mödrar.

– Om det hade varit sant, då hade barnen varit hemma för länge sedan. Processen är ­mycket enkel och det enda som krävs är en officiell förfrågan. Men en familj eller en organisation kan inte göra det, det krävs en förfrågan från landets regering, säger Beatrice Eriksson, medgrundare av organisationen Repatriate the Children som arbetar för att återföra de svenska barnen i IS-lägren.

Beatrice Eriksson var i slutet av maj själv på plats i nordöstra Syrien och mötte det kurdiska självstyrets ledning. Där underströk man att det saknas resurser för att genomföra rättegångar mot alla tusentals utlänningar och att man vid tio tillfällen bett berörda länder ta hem sina medborgare. Sannolikt kommer bara ett mycket litet antal utländska kvinnor bli föremål för lagföring, de som exempelvis varit gifta med högst uppsatta IS-ledare eller ingått i IS kvinnliga sedlighetspolisstyrka al-Hisbah.

”Ta hem samtliga”

Kurderna kommer inte utreda brott gällande samröre med IS, vilket är i kontrast till vad utrikesdepartementet och utrikesminister Ann Linde tidigare påstått.

– Det kurdiska självstyret kommer titta på brott som är begångna bara inom det kurdiskkontrollerade området, alltså inte på brott begångna i Raqqa eller Aleppo. Och de flesta kvinnor som är misstänkta för brott sitter redan i fängelse, säger Beatrice Eriksson.

I en intervju med Dagens Nyheter efterfrågar Rädda Barnen nu en upptrappning från regeringens sida, för att skynda på repatrieringen ytterligare. I synnerhet barnen mår så dåligt i lägren att de inte kan vänta till i höst med att resa hem.

Repatriate the Children är i sin tur bekymrade över att Sverige kanske kommer nöja sig med att ta emot svenska barn bara i den mån de kommer ut från lägren, istället för att arbeta för en repatriering av samtliga barn.

– I och med detta så sätts nu verkligen Barnkonventionen och principen om alla människors lika värde på prov. Och vår kunskap, efter att precis ha kommit tillbaka från nordöstra Syrien, är att det är uppenbart att Sverige kan ta hem alla svenska barn.