Studien visar att svarta låginkomsttagare födda 1992 hade enklare att ta sig upp ekonomiskt än vad tidigare generationer haft. Studien visar samtidigt att vita personer från låginkomstfamiljer hade svårare än tidigare generationer att klättra ekonomiskt. 

Vid 27 års ålder har svarta amerikaner födda 1978 av låginkomsttagare tjänat nästan 13 000 dollar, motsvarande 130 000 kronor, mindre per år än vita amerikaner från låginkomstfamiljer. Det gapet har kortats för generationen som undersöktes från 1992 till omkring 9 500 dollar, motsvarande 96 000 kronor, per år. 

Omskriven studie

Resultaten har blivit vida omskrivna i amerikansk media. Oscar Winberg är doktor i historia inriktad på USA vid Åbo universitet. Han reagerar på hur studien skildrats i The New York Times, som intervjuat två personer för att illustrera studien: 

En svart man från arbetarklassen som numera lever som medelklass och en vit man från arbetarklassen som knappt lyckats växla uppåt ekonomiskt från sin barndom, utan lever lön för lön. Detta är i linje med studiens resultat – det har blivit enklare än tidigare för svarta att utvecklas ekonomiskt – men det ger inte hela bilden av livet i USA.

– Det existerar fortfarande en stark ojämlikhet mellan svarta och vita i USA, bland annat i frågor om inkomst och utbildning och det finns en stark strukturell rasism.

– Ojämlikhet mellan vita och svarta är fortfarande en stor politisk fråga i USA. En del vill förminska det till "identitetspolitik", men många av de dagsaktuella frågorna som diskuteras handlar om grundläggande medborgerliga rättigheter som lika behandling inför rätten och lika möjlighet till utbildning.

"Århundraden av orättvisor"

Oscar Winberg beskriver ändå delar av studiens resultat som ett positivt trendbrott. 

– Det är betydelsefulla resultat. USA är ett land som har århundraden av orättvisor och mängder av utmaningar i ryggen. Samtidigt visar studien att antalet låginkomsttagare inte minskat. Den utvecklingen är inte lika välkommen. Resultaten bekräftar fortfarande att den amerikanska drömmen är och alltid har varit utan räckhåll för många.

Studien pekar ut några orsaker till trendbrottet. 

En är möjligheterna till arbete. När samhället blivit mer globaliserat har många arbetsplatser flyttat från USA till länder som Kina och Indien, vilket främst verkar ha påverkat vita personers arbetsplatser. 

USA är ett land som har århundraden av orättvisor och mängder av utmaningar i ryggen.

De platser där svarta arbetare bott har i lägre grad påverkats av nedlagda arbetsplatser än platser där vita arbetare bott. Jämfört med tidigare generationer löper svarta också även lägre risk att möta fördomar vid rekrytering, vilket gjort det något enklare för dem att få arbete. 

Få ser sig som arbetarklass

Klassaspekten har alltså börjat spela större roll i USA, men fortfarande är det få som identifierar sig som arbetarklass, enligt Oscar Winberg, vilket visar sig i politiken. 

Presidentkandidaten Kamala Harris talar till exempel starkt till medelklassen utifrån sina egna erfarenheter av att växa upp i en medelklassfamilj. Detta återspeglas i den allmänna hållningen i USA. 

– Att få amerikaner definierar sig som arbetarklass beror nog på att man tidigare kunde ha en ganska bekväm livsstil med klassiska arbetarklassjobb, på grund av en stark fackföreningsrörelse. Men nu har många industrijobb försvunnit och arbetarklassen består huvudsakligen av arbetare inom servicesektorn där arbetsvillkoren ofta är sämre, möjligheterna att avancera färre och fackföreningarna svagare.