Metoo är sannerligen inte över. Rörelsen har visserligen inte längre plats som huvudnyhet i svenska medier, men på arbetsplatser, i fikarum och på skolgårdar är den starkare än någonsin.
Den fors av vittnesmål som i skrivande stund sprids genom bloggen MetooEP är katastrofal läsning. Det handlar om alltifrån sexistiska påhopp till tafsanden och regelrätta våldsövergrepp.
EU-parlamentet är till sitt väsen en av de mest hierarkiska institutionerna i världen. Testa att gå in genom parlamentets entré i Bryssel och makten känns liksom fysiskt i kroppen. Många som dagligen går igenom de dörrarna har dessutom osäkra anställningar.
Det är därför ingen slump att det har tagit tid för metoo-rörelsen att nå till just parlamentets anställda. Den gemensamma nämnaren i berättelserna i bloggen är att kvinnorna som vittnar har varit rädda att förlora sina jobb. Kassa arbetsvillkor har fått berättelserna att stanna i ömmande magar. Tills nu.
Att Metoo skulle ha klingat ut är därför helt fel analys. Under rubriken ”Metoo biter inte på den verkliga makten” tar DN:s ledarsida upp fallet Brett Kavanaugh. Faktumet att Kavanaugh, trots svinerier, anklagelser om sexövergrepp och kvinnofientliga uttalanden om abort, blir invald i Högsta domstolen används som exempel på att Metoo är för svagt för att nå de översta skikten.
Men att den amerikanska senaten ens intresserade sig för Kavanaughs övergrepp är ett enormt stort steg framåt. Att världens tidningar beskriver Kavanaugh som ett praktsvin ett annat. Vi som arbetat med frågor som rör våld mot kvinnor vet att dessa nyheter inte alltid skapat rubriker.
En tydlig majoritet av svenskarna, 65 procent för att prata siffror, anser att Metoo-uppropen har lett till faktiska förändringar. Det visar en undersökning från Novus som SVT Nyheter publicerat. 80 procent av kvinnorna anser att rörelsen har fått kvinnor att i högre utsträckning säga ifrån eller anmäla.
Det är en helt fantastisk nyhet.
Styrkan i Metoo är vad rörelsen gör med oss kvinnor. Hur hjärtan och styrkekramar tillfogas vittnesmål som fortsätter att spridas i vittnesgrupper på Facebook. Hur blickar möts på sammanträden, hur protestmejl formuleras i grupp på arbetsplatser.
Denna enorma förändringsprocess tar inte slut bara för att rastlösa journalister har börjat fokusera på andra saker. Om män i USA:s högsta domstol eller centrala personer inom Europaparlamentet beter sig som svin så fortsätter vi kräva förändring. Och vi är fler än svinen.