– Vi hade två konkurrerande hypoteser. Antingen trodde vi att våldet skulle minska eftersom poliser med kollektivavtal ofta får bättre lön och därmed är mer måna att behålla jobbet. Å andra sidan visste vi att en del av polisens kollektivavtal innehåller skyddsverktyg som gör det svårare att ställa poliser tills svars, vilket ju skulle kunna göra att fler missköter sig, säger John Rappaport, professor i juridik och en av forskarna bakom studien.

Blev du förvånad när du såg hur stor skillnaden var?

– Ja, vi var ganska förberedda på att resultatet skulle kunna vara noll, alltså att vi inte skulle kunna påvisa ökat våld. Även det skulle vi antagligen ha tolkat som en ökning, eftersom amerikanska polisfack ofta försvårar för den som vill få sin anmälan registrerad.

Ställs inte till svars

Vad är det då med polisfacken i USA som gör att medlemmarna blir våldsammare? Rappaport menar att de under många år har arbetat mot att deras medlemmar ska ställas till svars för sitt agerande.

– Sedan 60-70-talet har polisfacken spelat en stor roll när det gäller att skydda medlemmarna från att ställas till svars för sitt beteende. Från deras håll tänker de att samhället skickar ut dem i områden så att de själva ska slippa vistas där, och sedan får de skit när de använder våld som de själva ser som försvarligt. För polisen har facket blivit ett välkommet skydd mot det de upplever som orättvis kritik och disciplin.

Rappaports studie är inte ensam om att visa att amerikanska poliser som är fackligt anslutna är mer våldsamma. En pågående studie som utförs med amerikansk data vid kanadensiska University of Victoria tittar på vad som hände när allt fler fick organisera sig fackligt mellan 50- och 80-talet och visar att polisjobben blev lite bättre betalda och att påverkan på brottsligheten i stort var i princip obefintlig. Det som förändrades på längre sikt var att poliserna dödade fler civila, och att en överväldigande majoritet av de som dödades var icke-vita.

Polisfacken har också tagit emot tung kritik för att deras representanter till stor del är vita män, även i de områden där en majoritet av poliserna har andra etniciteter.

– Historiskt sett har polisfacken motsatt sig att kvinnor och icke-vita ska anställas inom polisen. Nu är afroamerikanska poliser ofta med i facket, men det finns också grupper för afroamerikanska poliser som driver andra frågor än de större fackföreningarna.

Gör det någon skillnad att facktopparna är vita?

– Det finns en hel del forskning om huruvida afroamerikanska och vita poliser beter sig likadant på gatan. Tidiga studier visade på att skillnaden inte är särskilt stor, men på senare tid har jag sett studier där man har kunnat visa att afroamerikanska poliser inte använder våld lika ofta, speciellt inte på afroamerikanska misstänkta. Så utifrån det skulle man kunna dra slutsatser om att det finns en skillnad, att det är ett problem att facken är så vita, säger John Rappaport.

Men problemen slutar inte vid en brist på mångfald.

– Man kan också fråga sig vilka de här facktopparna är. I Chicago där jag bor har polisfacket just valt en ny ledare. Han har i sin karriär anmälts för att ha misskött jobbet 50 gånger. Det är fler gånger än 95 procent av hans kollegor. Vi måste försöka förstå varför sådant händer.

Även mjuka värderingar

Studien i Florida visade att fackligt anslutna poliser i större utsträckning anmäldes för bland annat misshandel, övervåld och sexbrott. John Rappaport tror att även andra delar av landet kan lära sig av deras upptäckter.

– Jag tror att det här är en stor pusselbit, men inte hela pusslet. Reform av polisfacken är högt upp på listan av saker som måste ske. Att poliser kan förhandla kollektivt om på vilka sätt vi kan ställa dem till svars gör att poliserna har för mycket makt och folket har för lite. Att förhandla kollektivt om löner är okej, men det måste vara vi och våra politiska representanter som bestämmer när någon ska stå till svars och när det inte är lämpligt för någon att fortsätta arbeta för oss som samhälle.

Rappaport säger att det även finns mjuka värderingar som sprids och etableras inom polisfacken.

– Det talas mycket om kulturen i facken, det som kallas den blå tystnadsväggen, har man blå uniform så skvallrar man inte på varandra, det är vi mot dem och vi måste skydda varandra till varje pris. Samtidigt är polisen en del av vår regering och det här är en demokrati – de ska ju jobba för folket, inte för varandra.

Vad kan egentligen göras för att USA ska få en bättre polisstyrka?

– Jag har några idéer, men samtidigt förstår jag de som säger att det här har vi ju redan försökt, det är ingenting som har fungerat, vi måste slänga ut hela polissystemet. Problemet är att vi inte vet vad som skulle ta dess plats. Jag tror att vi behöver ta bort makt från polisfacken, men också att vi måste lära oss hur man anställer bättre poliser. Vi utbildar också krigare, inte beskyddare – även det måste förändras.

Rappaport stödjer också att ge polisen mindre finansiering samtidigt som investeringar görs i psykvården, hemlöshet, ungdomsvård och även mer grundläggande saker.

– Problemet för mig är att det tar generationer att lösa problem genom att investera i skolor, sjukvård, psykvård, bättre mat – självklart stödjer jag de insatserna, och jag tror att de i längden skulle leda till minskad brottslighet, men vad ska vi göra under tiden?

Fotnot: Dagens ETC har sökt USA:s största polisfack Fraternal order of police men inte fått svar.