På ena sidan står Turkiet, som hävdar rätten till större inflytande i östra Medelhavet. På andra sidan står främst grannländerna Grekland och Cypern, samt Frankrike som har skickat krigsfartyg för att backa upp de två föregående. Turkiet har också skickat krigsfartyg. Nu patrullerar man vattnet utanför en liten grekisk ö, farligt nära varandra, och i förra veckan försattes den grekiska armén i högsta beredskapsläge.

Det finns en reell fara för att våldshandlingar kan utbryta mellan länderna – som alla förutom Cypern dessutom är medlemmar i Nato.

– Det finns en påtaglig konflikt, som också kan leda till en militär konfrontation. Och det borde inte överraska någon när vi lever i en värld utan ett amerikanskt ledarskap. Ett geopolitiskt och strategiskt vakuum har uppstått i världen som gör att sådana här meningsskiljaktigheter kan växa fram även mellan Nato-medlemmar, säger den turkiske journalisten och forskaren Cengiz Candar, verksam vid Utrikespolitiska institutet och vid institutet för Turkietstudier, Stockholms universitet, till Dagens ETC.

Turkiet lämnades utanför

Konflikten har bland annat sin grund i upptäckten av flera mycket betydelsefulla gas- och oljefält i östra Medelhavet under 2010-talet, främst utanför Cypern, Israel och Egypten. I början av januari 2019 bildade de länderna tillsammans med Grekland, Italien, Jordanien och Palestina en plattform kallad East Mediterranean Gas Forum, för att utveckla en regional marknad och export av gas till EU via en pipeline i havet.

Men Turkiet har lämnats utanför allt. President Recep Tayyip Erdogan säger att Turkiet har längst kuststräcka i Medelhavet och att exkluderingen är ologisk. Ilskan har också förvärrats av att Grekland och Cypern, som Turkiet sedan länge ligger i dispyt med, har inkluderats i planerna.

– Turkiet har upplevt det som att man kläms åt och isoleras när planen varit att pipelinen ska gå ända fram till Grekland, säger Cengiz Candar.

Grekisk ö i skottlinjen

I november 2019 svarade president Erdogan med att ingå ett avtal med den libyska regeringen i Tripoli, om att Turkiet får räkna Libyens maritima område som sitt eget. Nu påstås det att den planerade pipelinen kommer korsa turkiskt vatten. Och för att hävda sin rätt har Turkiet nyligen skickat flera skepp för att själva borra efter gas och olja i ett omstritt område mellan den lilla grekiska ön Kastellorizo och Cypern.

Kastellorizo ligger mindre än tre kilometer utanför den turkiska kusten men 120 kilometer från närmaste grekiska territorium. Och Turkiets linje är att en isolerad ö med knappa 500 invånare inte räcker för att ge Grekland en så kallad exklusiv ekonomisk zon i det olje- och gasrika området. Istället bör den rätten tillfalla det mycket större Turkiet.

Nu växer de militära spänningarna utanför Kastellorizo. Det senaste turkiska borrningsskeppet eskorterades av den turkiska flottan. Frankrike har i sin tur förstärkt militärt i området med krigsfartyg och stridsflygplan, för att skydda sina allierade.

– Vi kan verkligen kalla det här för krigsskeppsdiplomati. Men det är en situation där ingen aktör är oskyldig. Det handlar om olika tolkningar av hur internationell lag ska funka, och det handlar en kamp för att kontrollera östra Medelhavet, säger Cengiz Candar.

”Varje vattendroppe är helig”

I förra veckan hade EU:s utrikesråd ett möte om konflikten och bad alla aktörer, men främst Turkiet, att deeskalera. Rådet ska ses igen i slutet av augusti. Grekland, Cypern och Frankrike har förespråkat sanktioner mot Turkiet men flera andra EU-länder har motsatt sig detta, av olika skäl. Erdogan är medveten om att EU är alldeles för splittrat för att kunna enas om en gemensam straffande åtgärd mot Turkiet.

Även om det med andra ord redan finns gott om faktorer som riskerar att utlösa en militär sammandrabbning, spelar en ny, nationalistisk--revanschistisk doktrin i Turkiet en särskilt stor roll bakom varför det landets makthavare så öppet vågar konfrontera flera andra länder.

– Doktrinen heter Blått hemland. Den definierar Turkiets maritima område och säger att varje vattendroppe är lika helig som alla landområden, och att man måste försvara sitt hemland – även med våld om det behövs. Det skapar en väldigt militaristisk diskurs, säger Cengiz Candar.

I sin propaganda riktad mot hemmapubliken talar Erdogan ofta om den här doktrinen i ordalag om att Turkiet måste försvara sina intressen i Medelhavet, som en gång i tiden till stora delar kontrollerades både till havs och kuster av det Osmanska riket.

– Cypern, Grekland och Frankrike utmanar nu på allvar den här doktrinen, vilket har lett till att det finns en växande konflikt mellan Nato-länder. Och saken har inte gått att ta till internationell domstol. Situationen är just nu väldigt riskabel för alla, säger Cengiz Candar.