Det israeliska angreppet – med över 100 stridsflygplan – kallades av dem själva för förebyggande. Underrättelseverksamhet hade talat om att Hizbollah skulle slå till. Hizbollahs raketer – över 320 iranska Katyusharaketer – träffade tidigt på morgonen mål inne i Israel. Det viktigaste målet var en underrättelsebas norr om Tel Aviv, där Mossad finns. Så långt in i Israel har Hizbollah inte attackerat tidigare.

Hizbollahs attack i söndags var hämnd för att Israel i slutet på juli dödade Fouad Shukr, gruppens militära ledare. Attacken genomfördes i huvudstaden Beiruts södra förorter, som domineras av shiamuslimer och där flera palestinska läger finns. 

Ytterligare en hämnd återstår nu: den från Iran för mordet på Hamas politiska chef Ismael Haniyeh i Teheran, som genomfördes julimorgonen efter att Fouad Shukr dödades i Beirut.

Och i Gaza fortsätter kriget. Hoppet om vapenvila har åter släckts. 

Alexander Atarodi, oberoende Mellanösternanalytiker, säger att han hör till dem som säger att ingen egentligen vill ha ett fullskaligt krig. Lite senare tillägger han att det dock inte är så enkelt: Både inom Hamas och Israels krigskabinett kan krigsviljan skifta.

Men oavsett vad den ena eller den andra vill, är verkligheten denna:

– Faktum kvarstår – vi kommer närmare och närmare ett stort krig. Hela tiden, säger han.

USA:s goda minne?

Gränser fortsätter att överträdas av parterna. 

– Nu är allting på bordet. Det är svårt att veta vad nästa steg blir. Förut fanns det vissa spelregler, säger Alexander Atarodi.

Att USA skulle vilja ha ett storskaligt krig är enligt hans bedömning helt uteslutet. Men ändå har man gett ett historiskt stort militärt bistånd till Israel i år, 27 miljarder dollar. Något som beror på realpolitik och hur relationen mellan USA och Israel har sett ut sedan Israels bildande.

– USA har alltid funnits där för Israel, oavsett vad Israel gör. Men utan USA:s militära stöd hade inte kriget i Gaza kunnat pågå under så lång tid, säger Alexander Atarodi.

Infokrig deluxe

Hassan Nasrallah antydde också att Israel mörkade förlusterna och förstörelsen efter Hizbollahs attack. Den israeliska sidan var å sin sida snabb med att säga att Hizbollahs hämndattack var ett misslyckande.

– Parallellt med kriget i Gaza och och mellan Hizbollah och Israel pågår ett intensivt informationskrig. Informationskriget är otroligt viktigt. Det handlar om vem som har övertaget om berättelsen, säger Alexander Atarodi.

Isabell Schierenbeck, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, menar att strategin följer ett liknande mönster som efter Irans attack mot Israel i april.

– Alla parter måste sälja in en vinnande berättelse till sin befolkning och de som stöttar dem. Berättelsen är oerhört viktig. Ingen vill visa sig svag och man vill hålla motståndaren alert, säger Isabell Schierenbeck.

Flera fronter öppna

Efter de många attackerna i söndags rådde det under måndagen lugn på gränsen mellan Libanon och Israel. Men i Gaza har kriget fortsatt med oförminskad styrka. Under helgen attackerades flera platser i Gaza, och framför allt Deir el-Balah. Minst 28 personer dödades i Deir el-Balah under söndagen, enligt Al Jazeera.

Enligt FN omfattas 84 procent av Gaza av evakueringsorder, de som är på en plats uppmanas röra sig till en annan. Över 90 procent av de drygt 2,1 miljoner människorna i Gaza är på flykt. 

– Man tvingar människor att förflytta sig för att uppfylla vissa militära mål. Det finns fortfarande stora tunnelsystem, där delar av gisslan kan vara. I söndags avfyrades också en raket från Khan Yunis – platsen där många av striderna pågår – mot Tel Aviv. Det säger också någonting om att Israel inte har full kontroll över de här områdena, säger Isabell Schierenbeck.

Att flytta runt människor är för att fortsätta bekämpa Hamas, och nå sina militära mål?

– Ja, precis. För de civila är det självklart en fruktansvärd situation. 

Fallerade förhandlingar

I söndags raserade återigen förhandlingarna om vapenvila. Nya stötestenar har lagts till de gamla i och med krigets utveckling: Israel kontrollerar både Philadelphi-korridoren mellan Gaza och Egypten, och Netzarim-korridoren som skiljer norra Gaza från södra. Att ha kontroll över Netzarim-korridoren är ett sätt för att hålla koll på de som återvänder till norra Gaza.

– Det här är extremt viktigt för Israel. Israel vill behålla kontrollen här. Det är via Philadelphi-korridoren som Hamas har kunnat föra in vapen och utrustning, säger Isabell Schierenbeck.

Nu är Gaza isolerat, man har alltmer täppt till vägarna in, fortsätter hon.

– Och för Hamas är det en existentiell fråga, hur ska man överleva och fortsätta bedriva kriget om man inte får in någonting. De här nya, svårlösta frågorna är ytterligare en viktig anledning till att förhandlingarna har misslyckats igen, säger Isabell Schierenbeck.

Hur länge kan den här situationen pågå?

Isabell Schierenbeck är tyst i tre sekunder. Sedan säger hon:

– Det kommer att fortsätta. Den intressanta frågan nu är vad som händer om Israel tar Yahya Sinwar.

Yahya Sinwar var redan innan Ismael Haniyeh dödades Hamas ledare i Gaza. Nu är han också ledare för politbyrån. Dödas eller fängslas han skulle Hamas kraftigt försvagas – han är en av deras starkaste och mest erfarna ledare.

– Frågan är vad som skulle hända i ett sånt läge, säger Isabell Schierenbeck.

En hämndattack kvar

Efter Hizbollahs hämnd i helgen återstår som sagt ytterligare en vedergällning. Att Israel dödade Ismael Haniyeh i Teheran, Irans huvudstad, är en stor sak för Iran, enligt Alexander Atarodi.

– Det är ofrånkomligt att Iran agerar, på ett eller annat sätt men tidpunkten och omfattningen är oklar.

Frågan är bara när. Att Iran avvaktat så länge kan enligt Alexander Atarodi bero på att man inte ville föregå de pågående förhandlingarna om vapenvilan.

– Nu när samtalen har havererat hamnar vi i en ny situation.  

Isabell Schierenbeck tonar dock ner det iranska hämndbegäret något. Hon tror att en vedergällning kommer, men säger att det skulle kunna röra sig om något annat, till exempel att man slår till mot en israelisk beskickning eller liknande.

– Ismael Haniyeh var, även om han dödades i Teheran, inte en hög iransk representant. Han var ledare för Hamas.