En knapp vecka senare, den 9 mars, grips en 48-årig polis, som bor i området där Sarah Everard senast sågs. Han är misstänkt för kidnappning. Dagen efter gripandet hittar polisen  i Kent en kropp i en stor väska, nästan 90 kilometer från Poynders Road. Den 12 mars identifieras kroppen med hjälp av tandregistret.

Trakasserier vanliga

Mordet på Sarah Everard har satt nytt ljus på en diskussion som ofta glöms bort i Storbritannien. Veckan efter att hon försvann började kvinnor berätta på sociala medier om vilka knep de använder sig av för att skydda sig mot män. Allt från att gå hem med nycklarna mellan fingrarna så att de kan användas som vapen till att ta bild på registreringsskyltar och skicka till en vän innan en dejt, ifall att någonting skulle hända. I Storbritannien har minst 110 kvinnor dödats av män sedan landet stängde ner för ungefär ett år sedan. I förra veckan släpptes en undersökning av brittiska UN Women som visar att 80 procent av alla kvinnor i landet har utsatts för sexuella trakasserier. Av kvinnorna i åldersgruppen 18–24 hade 97 procent utsatts för sexuella trakasserier.

Just Sarah Everards fall har dock väckt någonting nytt. Många kvinnor vittnar om att de under de senaste veckorna har haft svåra samtal med män som står dem nära, och när polisen på ett brutalt sätt ingrep mot en manifestation till hennes minne i Clapham Common, området där Everard försvann, i lördags höjdes många röster som krävde Londons polischef Cressida Dicks avgång. Samtidigt har #notallmen trendat på Twitter och många är minst lika arga på de som deltog i manifestationen trots coronarestriktioner som de är på Cressida Dick och polisen.

”Rädd att vi tappar koll”

Att just det här fallet har fångat sådan uppmärksamhet är inte särskilt förvånande, säger

Tabitha Morton, biträdande partiledare för Women’s equality party och partiets talesperson i frågor som rör våld mot kvinnor.

– Det är lite förutsägbart att det har krävts en vit medelklasskvinnas otroligt tragiska död för att tidningarna ska uppmärksamma problemet. Förra året mördades minst 118 kvinnor och ingen av dem fick den här sortens rubriker. Men samtidigt har det gett kvinnor en möjlighet att dela med sig av sina erfarenheter och hur vi begränsar våra liv. Det som oroar mig nu är att samtalet rör sig väldigt snabbt mot skuldbeläggning av poliser och demonstranter, jag är rädd att vi kommer tappa koll på det som är viktigt.

Prioritera nationellt

Premiärminister Boris Johnsons svar på kraven att kvinnors säkerhet behöver prioriteras högre kom i tisdags – 300 miljoner kronor ska läggas på förbättrad gatubelysning och utökad kameraövervakning och civilklädda poliser ska hålla koll efter potentiella förövare i pubar och klubbar.

Otillräckligt, tycker Morton.

– Missuppfatta mig inte, jag är positiv till initiativ som ökar kvinnors säkerhet, men jag förstår inte varför vi inte försöker stoppa våldet, som ändå är grundproblemet. Dagen efter att Sarah Everards tragiska död rapporterades återöppnade regeringen en konsultation, där de vill ha in röster och handfasta tips för att stoppa våldet mot flickor och kvinnor. Men massor av organisationer har sagt vad som behövs i flera år, till flera olika regeringar. Vi vet redan vilka problemen är, hur stora de är och vad som kan göras. Vi behöver inte mer snack, det är dags för verkstad.

Om förslagen redan finns, varför satsar regeringen på övervakningskameror?

– Jag har tänkt mycket på det här, inte minst de senaste veckorna. Många aktivister och kampanjer har kommit med massor av förslag som inte plockas upp. När ett land hotas av exempelvis terrorism eller en pandemi agerar regeringen, de satsar pengar, forskar, håller medborgarna informerade. Det blir en prioritet. Förra året anmäldes 1,6 miljoner fall av våld i hemmet och tiotusentals våldtäkter – varför ses inte det som ett hot på samma nivå som terrorism eller en pandemi? Det enda jag kommer på är att vår regering och de flesta lokala styrande organen är mansdominerade och de ser detta som ett kvinnoproblem som kvinnor ska lösa.

Tabitha Morton tror att första steget mot en förbättring av situationen är att mäns våld mot kvinnor måste prioriteras nationellt. Hon vill även se mer stöd till kvinnor som anmäler våld.

– Idag är det enormt svårt att bli trodd i domstol. Till exempel leder bara två procent av våldtäktsanmälningar till fällande dom – det är praktiskt taget en avkriminalisering av våldtäkt.

Dessutom bör alla skolor lära ut samtycke, säger Morton, någonting som statliga skolor i landet började med först i fjol.

”Lever i skräck varje dag”

Huruvida den uppmärksamhet som fallet Sarah Everard har fått kan användas för att få till riktig förändring, bortom fler övervakningskameror och mer gatubelysning, beror till stor del på regeringen, säger Morton.

– Vi kommer att jobba så hårt vi kan. Jag vill inte att det här blir ett till metoo, att kvinnor tar skada av att återuppleva och berätta som sitt trauma utan att någonting händer politiskt. Förändringen är nödvändig. Men hur hårt vi än jobbar är det i slutändan regeringen som måste agera om någonting ska hända. De har en chans att verkligen förändra kulturen i Storbritannien. Jag tror inte att våld är oundvikligt, det är någonting som vi med hårt arbete kan förändra. Tänk vilken potential vi kväser när halva befolkningen lever i skräck och begränsar sig varje dag.