Sawant skriver på Twitter att ”vår rörelse” måste arbeta för att det ockuperade området inte lämnas ”till polisen” utan istället permanent ska ha ett direktdemokratiskt styre, som ett sätt att protestera mot det ”fruktansvärda våld” som staden – borgmästare Jenny Durkan – utövat mot sina medborgare. Hon lovar dessutom att försöka lagstifta för den saken.

Trump hotar med militär

Det handlar om fem kvarter längs en gata, men ockupationen har fått mycket stor uppmärksamhet i amerikanska medier – och i Ovala rummet, från vilket president Donald Trump förra veckan twittrade:

”Ta tillbaka er stad nu. Om ni inte gör det så kommer jag att göra det. Det här är inte lek. De här fula anarkisterna måste stoppas omedelbart. Handla snabbt!”

Seattles borgmästare och delstaten Washingtons guvernör reagerade med bestörtning på det indirekta hotet.

– Det strider mot konstitutionen och är olagligt att skicka trupper till Seattle. Vi kommer aldrig att låta det hända, sa borgmästare Jenny Durkan.

– Fredliga protester är något fundamentalt amerikanskt, och jag hoppas att lösningen kommer att bli fredlig, kommenterade Washingtons guvernör Jay Inslee, och fortsatte:

– Vår militär skyddar det amerikanska folket, inte en osäker presidents ego.

Kshama Sawant:

– Det här är en fantastisk rörelse som är oerhört inspirerande för de flesta amerikaner. Men den är också ett direkt hot mot Donald Trumps reaktionära agenda, säger hon några dagar efter presidentens utspel till Dagens ETC.

– Jag är orolig för vad etablissemanget kan ta sig till.

”Vi är staden”

Jerry, som inte vill ha med sitt efternamn, är en av de drivande i ockupationen. Han säger att han hoppas på att ockupationen kommer att sprida sig till andra amerikanska städer. Det sker nu ett utbyte mellan aktivister, berättar han. Seattle delar med sig av sina erfarenheter.

– Det kommer helt säkert att hända på andra platser i USA. Det här är större än Occupy-­rörelsen, för nu är det så många fler grupper som kan samlas. Det handlar ju om att vi vill kunna leva utan rasism i ett jämlikt samhälle. Allt vi kräver är ett mänskligare USA. Då blir det svårt att utmåla oss som extremister.

Hur länge tror du staden låter er vara kvar?

– Du ställer frågan fel. Vi är staden. Vi har lika mycket rätt att avgöra hur vi använder den här ytan som politiker och polisen.

Varför sker det här nu?

– Det uppstår en förtroendekris när stadens beslutsfattare och deras hantlangare beskjuter befolkningen med tårgas och gummikulor. Det blev droppen. Vi står inte ut med rasismen, med våldet, med att det politiska systemet är så korrupt.

Kritik från boende

Först kallades den ockuperade zonen Chaz (Capitol Hill autonomous zone) men nu Chop (Capitol Hill occupied protest). Hur är det att leva där? Jerry beskriver den som ett paradis, Kshama Sawant också. Men alla är inte lika entusiastiska.

– Jag vill bara att de ska sticka härifrån, säger Camila Gonzales som bor i kvarteret med sin make och dotter.

Hon menar att aktivisterna saknar förankring i området och att de inte heller lyssnar på dem faktiskt har det.

– De bjuder mig på vegansk gryta och säger åt mig att jag måste höra på vad deras talare förmedlar. Men de är ointresserade av att mitt barn inte kan sova på nätterna för att de skränar, och de tar inget ansvar för min och många andras oro att det här kommer att sluta med att polisen forcerar spärrarna. Vad ska jag göra om någon sätter eld på mitt hus?

Camila Gonzales poängterar att hon är engagerad i Black lives matter och skriver under på flera av kraven som aktivisterna ställer, som att i grunden reformera polisen.

– Men det som händer utanför mitt fönster nu… Det är som om medelklassens ungar flyttat hit för att testa sina kunskaper från grundkursen i marxism.

Jerry tillbakavisar att det skulle finnas någon konflikt med de boende i zonen.

– Många av oss kommer härifrån. Det här växer fram organiskt. Alla som bor här kan röra sig fritt. Vi släpper självfallet in sjukvårdare och brandkår om det skulle hända något.

Var bor du själv?

– San Francisco.