Men det är varken bristen på sol eller de många elkablarna – bränder är vanligt förekommande – som bekymrar Hiba. 

– Alla i Bourj el Barajneh är oroliga. Om de bombar oss här är vi chanslösa. Alla byggnader är i dåligt skick och skulle rasa på en gång. Och det som pågår i Palestina påverkar alltid oss som bor här, säger hon till Dagens ETC.

”Har tagit piller”

Hiba berättar hur hon och många andra känner sig hjälplösa inför det som pågår i Gaza. De fortsätter bara att posta uppdateringar i sociala medier för att visa sitt stöd. Protesterna i Bourj el Barajneh avlöst varandra sedan den sjunde oktober. 

– Jag är extremt orolig och ledsen. Jag har kompisar som har tagit piller för att bli lugna och dämpa ångesten. 

Hon har bekanta i Gaza, två unga kvinnor som hon har lärt känna genom en onlinekurs för palestinska kvinnor i regionen. När kursen var slut skapade deltagarna en grupp på Whatsapp för att kunna hålla kontakten. 

– De kan inte höra av sig särskilt ofta nu men var tredje eller fjärde dag skriver de och upprepar samma sak: situationen är hemsk, säger Hiba.

Hiba har ärvt sina föräldrars statslöshet och vuxit upp med berättelser om den palestinska kampen. Hennes mor- och farföräldrar föddes efter 1948, året då staten Israel bildades och palestinierna fördrevs. På arabiska kallas den här delen av historien för al-Nakba – katastrofen, i bestämd form. Efter 1948 spreds palestinierna för vinden.

Själv är Hiba tredje generationens flykting. Hon pratar perfekt engelska och har en examen som dataingenjör. Men hon jobbar inte som ingenjör utan för en hjälporganisation som utbildar barn och unga i deras rättigheter. 

– Som palestinier får jag inte gå med i facket för ingenjörer och registrera mig, vilket krävs för att få arbeta.

”Legitim rädsla för krig”

I Libanon, som brottas med en ekonomisk kris, har både palestinska och syriska flyktingar setts som ett allt större problem i takt med att ekonomin har försämrats. Men stödet för Gaza har varit stort, säger den libanesiska journalisten Kareem Chehayeb.

– En väldigt liten andel libaneser använder främlingsfientlig retorik mot palestinier nu. Jag skulle säga att det som dominerar nu är sympati, säger han till Dagens ETC.

Förutom sympatin med palestinierna i Gaza finns det en annan känsla som sprider sig som ett gift i Libanon: rädslan för att kriget ska sprida sig. 

– Det är en legitim rädsla, säger Kareem Chehayeb. 

Det som händer nu bär många likheter med den månadslånga kriget 2006. Oron är att det ska bli värre, och mer långdraget, denna gång. Då som nu svävade israeliska stridsflyg över södra Libanon. 2006 bombades även Beiruts flygplats och i år har det statliga flygbolaget Middle East Airlines flyttat delar av sin flotta till Istanbul. Än så länge har Beiruts flygplats fredats.

Hizbollahs roll i ett eventuellt krig är en fråga som delar libaneserna. 

– En del ser Hizbollah som en garant för säkerhet och vill att de ska försvara Libanon. Andra menar att Hizbollah bär skulden om Libanon dras in. Sedan finns de som inte vill ha krig, men som inte heller ger Hizbollah skulden för om det blir så, säger Kareem Chehayeb.

2006 var det främst södra Libanon som drabbades. Men även Beiruts södra förorter, ett starkt Hizbollah-fäste och hem för ledaren Hassan Nasrallah, bombades. Likaså det palestinska lägret Bourj el Barajneh där Hiba bor. Innan Israel släppte bomberna lät man dela ut flygblad, precis som man nu har gjort i Gaza. Än idag finns det ett mörkt skämt i Libanon: shukran Qatar. Shukran är tack på arabiska, och det var Qatar som betalade för återuppbyggnaden. 

Lämnar landet

Terrororganisationen Hamas har nära band till Hizbollah. Både Hamas och organisationen Islamiska Jihad har dessutom förgreningar i Libanon. Hittills har striderna vid gränsen mellan Israel och Libanon varit mycket begränsade och det rör sig inte om ett stort antal internflyktingar – från byar i södra Libanon har drygt 4000 personer evakuerats och många bor nu i tomma skolbyggnader utanför staden Sour.

Regeringen säger att de har en plan, men i krisens Libanon är det mycket få som förlitar sig på deras hjälp. 

– Många med dubbla medborgarskap eller andra nationaliteter har lämnat landet. Allt fler regeringar uppmanar sina medborgare att lämna eller inte resa till Libanon, säger Kareem Chehayeb.

Inom den palestinska diasporan i Libanon var det oroligt redan innan Hamas terrorattack och kriget i Gaza startade. Strider bröt ut mellan olika väpnade grupper, bland annat Hamas och Islamiska Jihad i Ain al-Hilweh, Libanons största palestinska läger i juli i år. Elva personer dog och över 2000 lämnade lägret. Totalt bor över 120 000 personer i Ain al-Hilweh.

Diskussionen om varför man ser mellan fingrarna med att det finns väpnade palestinska grupper i Libanon tog då fart på allvar. Dessa har nu fortsatt, enligt Kareem Chehayeb. 

– De har avfyrat raketer mot Israel tidigare och många är oroliga för vad de kan göra nu. Libanon är redan otroligt splittrat, man har inte ens en president, och det här kan få politiska konsekvenser, säger Kareem Chehayeb.

Tredje världskriget?

Medan Hiba promenerar under ett spindelnät av elkablar oroar hon sig för att det ska bli ett tredje världskrig. Hon funderar på om Iran, USA och andra länder kommer att ge sig in i striderna och vad som kommer att hända då. 

Under tiden gör hon som palestinier har gjort i generationer: hon jobbar på, trots att bomberna faller i Gaza och att hon inte tillåts arbeta med det hon har en universitetsexamen i. Hon har funderat på att lämna Libanon, men det är inte enkelt.

– I Bourj el-Barajneh fortsätter människor att leva sina liv. Det är det enda de kan göra.